Print (PDF) - On this page / på denna sida - Järnfärger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en gång årligen sammanträder till ordinarie
möte, den s. k. järnkontorsriksdagen. Ledamot
af Brukssocieteten är hvarje egare af i
Järnkontoret delaktigt järnbruk eller andel däri,
äfvensom i de fall, där bruken cgas af bolag,
hvarje delegare i bolaget. Förvaltningen
af Järnkontorets fonder jämte skötseln af
de löpande ärendena handhas af en styrelse,
som utses af Brukssocieteten och består af
5 ord. och 5 e. o. fullmäktige, af hvilka
de sistnämnde dock inkallas endast på i
reglementet föreskrifna tider för viktigare
ärendens afgörande. Brukssocieteten utser
en af fullmäktige till verkställande
direktör för Järnkontoret och därjämte
deputerade för årlig granskning af kontorets
förvaltning. Hufvudsakliga uppgiften med
Järnkontorets ekonomiska verksamhet är
att bistå bruksegarna med penninglån på
fördelaktiga villkor. I synnerhet under
första tiden af kontorets tillvaro icke
allenast nedsändes betydliga penningsummor
till de stora järnförsäljningarna på Fastings
marknad i Kristinehamn, utan kontoret uppköpte
t. o. m. själf under betryckta tider järn
af bruksegarna. Småningom har Järnkontoret
inskränkt sig till att fylla denna del af sin
uppgift genom beviljande af lån åt delegarna,
och i samband härmed .drifves sedan 1902 allmän
bankrörelse. Järnkontorets delegare ega därvid
rätt till vissa privilegierade lån mot 4 ā
4 1/2 proc., hvilka gå under namn af förlagslån,
olyckslån eller byggnadslån, samt ega i öfrigt
inom viss gräns företrädesrätt framför andra
lånsökare till ytterligare lån.
För främjandet i öfrigt af järnhandteringens
utveckling arbetar Järnkontoret på flera olika
sätt, och nya initiativ i detta afseende tagas
ständigt. Sålunda anslås regelbundet vissa belopp
(i regel 30,000 kr. årligen) för anställande
af rön och försök. Anslag utgå vidare till
bergsskolorna samt till kolningsskolor .och
tekniska profningsanstalter. Vid Liljeholmen
utanför Stockholm underhöll Järnkontoret
sålunda 1876-96 en profningsanstalt, som
var en föregångare till den sistnämnda år
inrättade mäterialprofningsanstalten vid
Tekniska högskolan. 1909 beslöt Järnkontoret
att bygga ett försöksverk vid Trollhättan för
utarbetande af metoden att tillverka tackjärn i
elektrisk ugn, och för detta ändamål anslogs en
summa af 250,000 kr. Vid Järnkontoret finnas
anställda tekniska experter till tjänst i
främsta rummet åt Brukssocietetens ledamöter och
Järnkontorets styrelse. Redan 1751 tillsattes
en öfvermasmästare (S. Rinman). Under tidernas
lopp ökades antalet öfvermasmästare, eller,
såsom de under en senare tid kallades,
direktörer, till sex, hvarjämte under
olika perioder funnits öfversmedsmästare,
smidesverkmästare, stipendiater, elever,
mekaniska ingenjörer o. s. v., hvilkas
verksamhet svenska järnindustrien till stor
del har att tacka för det framstående rum
i tekniskt afseende, som den intagit, äfven
i jämförelse med utlandets. F. n. finnas vid
Järnkontoret anställda en öfveringenjör (sedan
1903 J. A. Brinell, se denne) samt 8 ingenjörer
och smidesverkmästare, hvilka äro specialister
inom olika grenar af järnhandteringen eller
tillhörande områden, såsom träkolning och
bränntorfstillverkning. Järnkontoret utdelar
därjämte årligen ett antal stipendier och
reseanslag åt tekniker och arbetare. Det utger
äfven sedan 1816 egen teknisk tidskrift,
Jernkontorets annaler, redigerad först
af E. T. Svedenstierna, sedan 1820-45 af
N. G. Sefströrn, 1846-52 af J.
Åkerman och därefter af en kommitté, som bland
sina under årens lopp växlande medlemmar
räknat bl. a. K. Styffe, R. Åkerman,
H. E. Tholander och G. Nordenström samt
f. n. utgöres af J. A. Brinell, J. A. Leffler,
W. Petersson och O. E. Tingberg. Numera utkomma
annalerna i 6-8 tvångsfria häften om året
och äro från 1900 kompletterade med Bihang
till Jernkontorets annaler, som utgifves i
12 månadshäften om året och är afsedt för
mindre, ej polemiska artiklar samt smärre
meddelanden. Järnkontorets annaler är den äldsta
ännu existerande bergsvetenskapliga tidskrift
i världen. Järnkontoret har äfven offrat
stora summor för utgifvande af arbeten, hvilka
ansetts befordra den svenska järnhandteringens
intressen. Bland sådana verk må nämnas:
S. Rinman, "Anledningar til kunskap om den gröfre
jern- och stålförädlingen och des förbättrande"
(1772), "Försök til jernets historia" (1782)
och "Bergwerks-lexicon" (1788-89), E. Nordwall,
"Afhandling rörande mechaniquen" (d. 1, 1800),
G. Broling, "Anteckningar under en resa i
England" (1811-17), E. T. Svedenstjerna och
C. J. Lidbeck, "Samlingar i bergsvetenskapen",
I-IV (1807-11), E. T. Svedenstjerna, "Några
underrättelser om engelska jernhandteringen"
(1813), C. J. Lidbecks omarbetning af Garney’s
handledning i svenska masmästeriet (1816),
C. D. af Uhr, "Berättelse om kolningsförsök"
etc. (1814), "Handbok för kolare" (1814; 3:e
uppl. 1823), hans berättelser om puddlingsförsök
(1825) och profblåsning af Grangärdesmalmer
(1814), G. af Uhrs öfversikt af bergsmekanikens
tillstånd (1817), L. Rosborgs underrättelser
rörande stångjernssmidet (1809), G. Lundgren,
"Handbok för hyttarbetare" (1827), P. Lagerhjelm,
"Berättelse om försök med Persbergs-malmcr"
(1856), P. Lagerhjelm, J. H. af Forselles
och G. S. Kallstenius, "Hydrauliska försök"
(1818), L. Horneman, "Försök till handledning’
uti svenska markscheideriet" (1802),
"K. C. v. Leonhards Handbok i geologien och
geognosien" (1833), G. Svedelius, "Om kolning i
mila" (1872), S. H. Samuelsson, "Kort af handling
om bruksbokhålleri" (1864), W. E. Ahrenberg,
"Stämpelbok" (sista uppl. 1878), A. E. Törnebohm,
"Geologisk öfversigtskarta öfver mellersta
Sverige" (1882), J. G. Wiborgh, "Föreläsningar
öfver järnets metallurgi" (utg. af E. G:son
Odelstierna 1904), samt ett antal beskrifningar
öfver Sveriges bergshandtering, utgifna
på franska språket med anledning af större
utställningar, senast till världsutställningen
i Liége 1905 "Exposé de 1’industrie miniére
et métallur-gique de la Suéde", redigerad af
C. G. Dahlerus. - Som belöning åt personer,
"som inlagt synnerliga förtjänster om svenska
bergshandteringens framgång och utveckling eller
eljest på särdeles framstående sätt utöfvat en
för Brukssocieteten gagnande verksamhet", utdelas
på styrelsens förslag understundom Järnkontorets
stora medalj i guld. Under senare tid har denna
medalj tilldelats disponenterna Kr. Aspelin
(1896) och E. J. Ljungberg (1907). Styrelsen har
jämväl rättighet att utdela en belöningsjetong i
silfver, med inskriften "För flit och skicklighet
i bergsman-nayrket", att som hederstecken
i kedja bäras å bröstet (den stora medaljen
bäres ej). Samma jetong i guld utdelas, "då
utomordentliga förtjänster därtill kunna gifva
anledning". Den sistnämnda är Järnkontorets
största hedersbelöning och har hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
