Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilda bestämmelser. Den allmänna
förvaltningen af svenska statens järnvägar
utöfvas (jämlikt k. instr. 31 dec. 1907)
af k. Järnvägsstyrelsen (se d. o.) med dess
underlydande distriktsförvaltningar. De
enskilda järnvägarna i riket, som med få
undantag tillhöra aktiebolag, förvaltas af
dessa själfva eller ock af andra aktiebolag,
som arrendera järnvägarna. Järnvägsstyrelsen
har emellertid en viss kontroll öfver
de enskilda järnvägarna. Tillkomsten af
en ny statsjärnväg beror på beslut af
K. M:t (och på riksdagens beviljande af
erforderligt anslag). Byggnadsarbetet utföres
af Järnvägsstyrelsen. Behöflig mark
förvärfvas genom expropriation (se Expropriera). För
att få anlägga och till allmänt begagnande
mot afgift upplåta enskild järnväg måste hos
K. M:t utverkas koncession, som beviljas, först
efter det ortsbefolkningen fått tillfälle att
yttra sig samt K. M:ts befallningshafvande,
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äfvensom
Järnvägsstyrelsen afgifvit utlåtanden öfver
den tillärnade järnvägen. Koncession göres
städse beroende af en mängd villkor, afseende
bl. a. järnvägsföretagets tekniska och ekonomiska
säkerställande. Med koncessionen följer rätt att
expropriera för järnvägen erforderlig mark. —
Särskilda föreskrifter ang. lagfart, inteckning
(se d. o.) och utmätning af enskild järnväg, så
ock i fråga om förvaltning af dylik järnväg under
konkurs, äro meddelade i en k. förordning 15
okt. 1880. Dessa föreskrifter åsyfta bl. a. att
förhindra ett obehörigt styckande af enskild
järnväg samt att sörja för trafikens uppehållande
i händelse af egarens insolvens.
— Trafiken på statens järnvägar är ordnad genom
k. reglementet 4 april 1862 jämte en del nyare föreskrifter.
För de enskilda järnvägarna gälla särskilda,
af K. M:t fastställda trafikreglementen. För
militära ändamål få järnvägarna begagnas enligt
ett särskildt reglemente 25 juli 1884 (med
några senare ändringar). Taxor för transport
af passagerare och gods å såväl statens som
enskilda järnvägar fastställas af K. M:t. —
Särskild ansvarighet för den skada, som genom
järnvägsdriften förorsakas, åligger egare och
innehafvare af järnväg. För skada af vissa slag
(då någon af järnvägspersonalen skadats eller
dödats i tjänsten; då eld kommit lös från
lokomotiv eller vagn och gjort skada; samt
då ren blifvit påkörd inom något lapparnas
renbetes-område — allt tillfällen, där faran
af järnvägsdriften ansetts vara särskildt
betydande) skall ersättning betalas, äfven om
skadan berott på ren olyckshändelse. I andra
fall åter förutsattes för skadeståndsskyldighet,
att vållande till skadan (oförsiktighet, skuld)
kan läggas järnvägens förvaltning eller betjäning
till last. (Lagar 12 mars 1886 samt 22 juni
och 8 juli 1904.) Jfr Elektriska anläggningar,
sp. 236. — Järnvägsanläggningar åtnjuta särskildt
skydd mot skadegörande eller trafikstörande
handlingar; dessa äro nämligen (i 19 kap. 11,
12, 14, 21 §§ Strafflagen) belagda med stränga
straff. — Om det internationella fördraget
ang. godsbefordran å järnväg, som afslöts i Bern
14 okt. 1890, se Järnvägssamtrafik.
H. L. C. G. Bj.
Järnvägarnas, Enskilda, pensionskassa. Se
Enskilda järnvägarnas pensionskassa.
Järnvägsassuransföreningen, en sammanslutning
emellan enskilda järnvägar i Sverige för
ömsesidig försäkring mot brandskada, lämnar
försäkring för såväl stations- m. fl. byggnader som för
rullande materiel, kol- och virkesupplag
och andra materialier samt inventarier,
i vederbörande järnvägars vård befintligt
fraktgods, personalens lösegendom
etc. Föreningen, hvars verksamhet började
1885, omfattade vid 1908 års slut 82 banor,
med en längd af 6,484 km. Försäkringssumman
uppgick samtidigt till 108,805,400
kr. Styrelsen har sitt säte i Stockholm.
J. L. (A. d’A.)
Järnvägsbank, den utfyllning af jord, grus eller
sten, som anbringas å lågt liggande terräng för
att bilda det plan, hvarpå en järnvägs spår
är afsedt att utläggas. Se Bank 2, sp. 853.
H. L.
Järnvägsbiljett. Se Biljett.
Järnvägsbro. Se Bro, sp. 193, och
Brobyggnadskonst, sp. 203.
Järnvägsbyggnad omfattar tre till såväl
tiden som sättet skilda, men efter hvarandra
följande tekniska företag för åstadkommandet
af en för trafik färdig järnväg, nämligen
järnvägsundersökningen i terrängen för
bestämmandet af järnvägslinjens läge och
beskaffenhet med afseende på lutningar och
kurvor; framställandet af banvallen (se
d. o.) medelst terrasseringsarbeten jämte
utförandet af de s. k. konstbyggnaderna, till
hvilka räknas broar, viadukter, kulvertar,
vägportar m. fl. byggnadsföretag, afseende
att föra vägar och vattenaflopp genom,
öfver eller under banvallen; samt slutligen
utläggandet af själfva spåret i sin ballast
(se d. o., 3) tillika med anordnandet af
signaler och telegrafer. Härtill kommer —
särskildt vid stationerna — utläggning af
spårväxlar, uppförande af nödiga husbyggnader
och bangårdsmaskinerier, såsom vändskifvor,
skjutbord m. m.
Vid undersökningen - äfven
benämnd järnvägsstakning — framgår
undersökningsförrättaren i plan efter brutna
linjer i terrängen, hvilka markeras med i
marken nedstuckna, mindre stänger (”stakar”). I
vinklarna mellan dessa linjer som tangenter
inläggas kurvor, som särskildt markeras från
den ena tangentpunkten till den andra, så att
en sammanhängande linje, omväxlande i kurva och
raklinje, erhålles, hvilken utgör den blifvande
järnvägens banaxel (se d. o.). Sedan längdmätning
af banaxeln skett, afvägas mätningspunkterna,
och en banprofil (se d. o.) uppritas på grund
af de afvägda punkternas höjdläge. Är den
sålunda erhållna profilen ogynnsam, vare sig ur
ekonomisk terrasseringssynpunkt eller af andra
skäl, företagas omstakningar, till dess att en
i alla afseenden antaglig profil erhålles. En
skicklig undersökare bör vara begåfvad med god
blick för terrängens förhållanden och banaxelns
lämpande efter den, eljest tager undersökningen
för lång tid. I de trakter, där topografiska
kartor i ej alltför liten skala finnas utförda
öfver landskapet, erbjudes genom dessa kartors
beteckningar en god ledning vid den första
försökslinjens uppstakande. I mycket svår
terräng måste fullständig s. k. inrutning
af terrängen och uppritande af nivåkurvor
ske, innan banaxelns läge kan bestämmas. —
Byggnadsarbetet eller själfva banvallens bildande
sker genom gräfnings-, resp. sprängnings-
och fyllningsarbete sålunda, att de jord-
och bergmassor, som enligt banprofilen ligga
ofvanför balanslinjen (se d. o.), utschaktas
och transporteras till de platser, där profilen
visar, att marken ligger under balanslinjen. På
detta sätt bildas den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
