Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 481-482 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jätteugglesvalan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kroppsbyggnaden stå de ungefärligen midt emellan
myrslokar och trögdjur; flera af dem uppnå
gigantiska dimensioner. Extremiteterna äro
plumpa med krökta klor, svansen grof och
stark. Kroppstyngden hvilade företrädesvis på
handens och fotens ytterkant. Kraniet är vanligen
ej kort och rundadt såsom hos nutidens trögdjur,
utan långdraget. Kindtänderna (vanligen 5 i
öfver- och 4 i underkäken på hvarje sida)
äro höga, cylindriska, med öppen rot; de
bestå af tandben och cement. I extremitetbenen
saknas märghålighet. Alla äro funna i Amerikas
kvartärlager; på senare tider ha beskrifvits
smärre former ur äldre tertiärlager i Argentina
och Patagonien. De voro växtätare.

Mylodon robustus (restaur., efter Owen).

Följande släkten må nämnas. Mylodon (se
fig.) uppnådde en noshörnings storlek. I huden
funnos små, ej sammanväxta benplåtar, som bildade
ett hudskelett. Kraniet liknar de nu lefvande trögdjurens;
okbågen är ofullständig. Besläktadt med detta är
Glossotherium (Neomylodon), hvilket släkte, såsom
nyligen gjorda fynd ådagalägga, varit människans
samtida och dött ut först i senare tider. —
Megalonyx var stor som en oxe; kort kranium med
fullständig, mycket kraftig okbåge. Djuret har
funnits endast i norra Amerika. — Megatherium
uppnådde nästan en elefants storlek, men var
mycket klumpigare byggdt än denne. Kraniet,
litet i förhållande till den öfriga kroppen,
är smalt och lågt, okbågen fullständig med
starkt nedåt riktadt utskott; frambenen äro
längre och svagare än bakbenen; hand med 4,
fot med 3 tår. Under kvartärtiden bebodde
Megatherium sannolikt hela Syd-Amerika. Redan
1789 upptäcktes ett skelett af den största arten
(M. americanum) i närheten af Buenos Aires
och uppställdes i Madrids museum. Liksom
öfriga stora Gravigrada har Megatherium
endast långsamt och ovigt kunnat röra sig på
marken; frambenen tjänstgjorde sannolikt som
gripverktyg och användes att bryta af eller böja
ned trädgrenar eller ock rycka upp hela träd, för
att djuret skulle komma åt löfven; kroppstyngden
uppbars härvid af bakbenen och svansen.
L—e.

Jätteugglesvalan, zool. Se Podargidæ.

Jättevärlden. Se Jotunhem.

Jätteväxt, för stor utveckling af kroppen i dess
helhet, en art af missbildning (se d. o.).

Jääskis [jǟs-]. 1. Härad i Viborgs län,
Finland, omfattar 6 kommuner. Landareal
3,430 kvkm. Folkmängd 49,610 pers. (1908). —
2. Domsaga under Viborgs hofrätt, med 5
tingslag. Landarealen och folkmängden sammanfalla
med häradets. — 3. Prosteri af Nyslotts stift,
innesluter 8 kyrkoförsamlingar. Landarealen
är 4,250 kvkm. 61,277 inv. (1908). — 4. Socken
i ofvannämnda härad och domsaga. Landareal
401 kvkm. Befolkningen, finsk, 8,799
pers. (1908). J. är ett imperiellt pastorat af
1:a kl.
O. I. (A. G. F.)

Jöcher, Christian Gottlieb, tysk lärd, f. 1694
i Leipzig, d. där 1758, blef 1730 professor
i filosofi och 1732 i historia i Leipzig samt
1742 universitetsbibliotekarie. J:s förnämsta
verk är Allgemeines gelehrtenlexikon (4 bd,
1750—51), som utgifvits i tillökt upplaga
af J. Chr. Adelung (2 bd, bokstäfverna A—I,
1786—87), Rotermund (6 bd, till ”Rinov”, 1810—22)
och O. Günther (bd 7, 1897).

Jökel l. Skridjökel (isl. jökull), glaciär
(se d. o.). Islänningarna begagna ordet jökull
äfven i mera vidsträckt bemärkelse: de beteckna
därmed också själfva de med snö- och isfält
betäckta fjällen. Se därom Island, sp. 924—925.
E. E.

Jökelfjeldene [-fjellene]. Se Kvænangstinderne.

Jökelfjord. Se Kvænangsfjord.

Jökelgrus (se Jökel) l. Krosstensgrus,
geol.. en stundom använd benämning på
morängrus (se Glaciärer, sp. 1246).
E. E.

Jökel-lera (se Jökel) l. Krosstenslera
(eng. boulderclay), geol., en stundom
använd benämning på moränlera
(se Glaciärer, sp. 1246). Ordet må icke
förblandas med glaciallera (se d. o.).
E. E.

Jökelstenar, geol. Se Glaciärer, sp. 1246.

Jölsen, Ragnhild, norsk författarinna, f. 28
mars 1875 i Enebak, d. där 28 jan. 1908,
debuterade 1903 med den fantasifulla romanen
Ve’s mor, som följdes af Rikka Gan (1904),
Fernanda Mona (1905), Hollases krönike (1906)
och Brukshistorier (1908), alla präglade af en
dyster grundstämning och en starkt framträdande
nemesis-tro. J:s Efterladte arbeider utgåfvos
1908 af hennes väninna Antonie Tiberg, som
senare skildrat hennes lif och diktning.
O. A. Ö.

Jölster (fno. Jolmstr), pastorat i Söndfjord,
Nordre Bergenhus amt (Norge), består af socknarna
Aalhus och Helgheim. Areal 652,64 kvkm. 2,855
inv. (1900). I J. ligger den 23 km. långa,
1,5—2 km. breda insjön Jölstervatnet, som
omges af natursköna fjäll, bland hvilka märkas
Sygnesandnipa (1,514 m.), Brandsfonn (1,420
m.) och Trollebotseggen (1,424 m.). N. om
sjön ligger gården Hegranæs, där den mäktige
lendermannen Audun Hugleiksson Hestakorn
(hängd 1302 i Bergen) hade sin bostad.
O. A. Ö.

Jölstervatnet. Se Jölster.

Jölund, fno. Se Jelön.

Jönköping, stapelstad, säte för Göta hofrätt
och länsstyrelsen för Jönköpings län, ligger vid
Vätterns södra ända, mellan Vätterns strand och
de s. om staden liggande Munk- och Rocksjöarna
(jfr vidstående dubbelpl. med situationsplan
af J.). Areal 1,684

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>