Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Jössefors ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
—Samlede digte (1840), Kong Haldan den stærke
(s. å.) och den spekulativt allegoriska Valkyrien
Göndul (1842) — voro återljud af Öhlenschlägers
”nordiska” poesi. Småningom frigjorde sig
hans ursprungliga, om än icke djupa lyriska
begåfning, hvars grunddrag var en mild, frisk,
på en gång känslofull och glad uppfattning af
människo- och naturlifvet. På sitt rätta område
visade han sig i sina Fabler og blandede digte
(1844) och Fabler for börn (s. å.), de sistnämnda
versifierade texter till bilder af djurmålaren
Lundbye. För sin utkomst måste han emellertid
åtaga sig en mängd praktiska värf, till följd
hvaraf han mera sällan framträdde som skald. Men
under tiden mognade han, och då han 1858 utsände
ett litet urval äldre och nyare dikter, Et foraar
(många uppl.), vann han stor popularitet. 1860
blef K. lärare för straffångarna i det nya
cellfängelset vid Vridslöselille (mellan
Köpenhamn och Roskilde), och en ny period
af tystnad inträdde. 1875 öfverraskade han
allmänheten med ett lyriskt drama, Fulvia
(uppf. i omarbetad form, 1881, med stor
framgång), och 1877 utgaf han en liten efterskörd
af dikter, under titeln En eftervaar. I
striden mellan den gamla skolan och realisterna
deltog K. med flera dikter af medlande, men
väsentligen antirealistisk åskådning. 1881
tog K. afsked från sin lärarbefattning och
bosatte sig i Valby. 1885 utgaf O. Borchsenius
K:s Efterladte digte. K:s bästa sida var hans
friska naturglädje (bl. a. vackra höstdikter). Se
Borchsenius i ”To digtere” (1886), Z. Nielsen,
”H. V. K.” (s. å.) och G. Brandes i ”Samlede
skrifter”, II.
C. R,*
Kaalund [kå̄-], dansk filolog. Se Kålund.
Káan-Albést, Jindřich von,
bömisk tonsättare, f. 1852 i Galizien, blef 1890
professor i pianospel vid Prags konservatorium
och 1907 detsammas direktör. Han har komponerat
bl. a. den symfoniska dikten Sakuntala
m. fl. orkesterverk, åtskilliga pianokonserter,
de stora bömiska baletterna Bajaja och Olim (1905),
hvari han sökt att konstnärligt höja
arten, samt operan Germinal.
E. F—t.
Kaarina [kār-]. Se Karins, S:t.
Kaarsberg [kårs-], Hans Sophus,
dansk läkare och författare, f. 26
jan. 1854, med. kandidat 1880 och med. doktor
1889, etablerade sig 1880 som praktiserande
läkare och blef 1900 provinsialläkare i Sorö. För
att studera sjukdomsförhållandena hos ej af
kulturen berörda folkslag företog K. flera
resor, skildrade i Gjennem stepperne og blandt
kalmykkerne til hest og med trespand (1891) och
Nordens sidste nomade (1897). Dessutom skref han
Om satanismen, djævlebesværgelse og hexevæsen
(1896), som enligt hans förmenande närmast
berodde på hysteri. Slutligen har han författat
en del noveller, såsom Daarlige tider (1887),
Fordærvede (1888), Mutterlillen (1889), Folkene
paa Nakkebjerg (1895) samt Trange stier (1899)
om nutida folklif och samhällsförhållanden.
E. Ebg.
Kaarta, landskap i franska kolonien Öfre
Senegal-Niger, n. om mellersta Senegal,
omkr. 54,000 kvkm., bildar nordöstligaste
delen af senegambiska berglandet och har en
till största delen af mandingo och bambara
bestående befolkning, som torde uppgå till
300,000 pers. Hufvudort är Kouniakary,
5,000 inv., men den viktigaste handelsplatsen
är Nioro, hvars invånare hufvudsakligen
äro fulbe. — K. eröfrades af fransmännen 1891.
(J. F. N.)
Kaas [kås], två danska adliga ätter. Den
ena, efter vapnet kallad Sparre-K., omtalas
redan på 1200-talet. Den anses ha utslocknat
1799. En medlem af ätten, Jens Nielsen K., deltog i
undertecknandet af Kristofer II:s handfästning
(1320). — Ryktbarast är Niels K., statsman,
f. 1534, d. 29 juni 1594. Han kom 1549 till
Köpenhamn, där han uppfostrades i den lärde
Niels Hemmingsens hus. 1554 reste han utrikes,
blef student i Wittenberg (under Melanchthon)
och sedermera i Frankfurt och Louvain, fick 1560
anställning i kansliet samt förestod under det
nordiska sjuårskriget (1563—70) den afdelning
däraf, som förblef i Köpenhamn. K. deltog i
fredsunderhandlingarna 1568—69 i Roskilde och
vid Ulfsbäck och 1570 i Stettin samt 1572 i
mötet vid Brömsebro. Redan 1571 öfvertog han
kanslersämbetet, men blef först 1573 utnämnd till
verklig kansler. Som sådan hade han viktig andel
i biläggandet af de slesvigska länstvisterna,
i delningen efter Hans d. ä:s död (1580)
och i delningen med Hans d. y. (1582). Efter
Fredrik II:s död (1588) blef K. ordf. i
förmyndarregeringen för Kristian IV. K. var
själf lärd och en varm vän af vetenskaperna,
beskyddade särskildt Tyko Brahe och A. S. Vedel
samt föranstaltade om utgifvandet af en genomsedd
upplaga af ”Jydske lov” (1590). För rättsinne och
fosterlandskärlek stod han i stort anseende. —
Den andra, efter vapnet kallad Mur-K., är
känd sedan 1400-talet. Frederik Kristian K.,
f. 1725, d. 1803, sändes 1770 som schoutbynacht
till Medelhafvet för att tukta de algeriske
sjöröfvarna, men hade endast ringa framgång,
blef 1772 deputerad i amiralitetet och var
1775—84 flottans högste styresman. — Dennes
son Frederik Julius K., f. 1758, d. 1827,
blef 1804 president i danska kansliet och 1813
justitieminister. 1809 sändes han, till följd af
Fredrik VI:s misstankar mot prins Kristian August
(sedermera svenske kronprinsen Karl August) som
medlem af regeringskommissionen till Norge, men
kom där på spänd fot med prinsen och förspillde
genom sitt högmodiga uppträdande den folkgunst,
som han på tidigare ämbetsposter i Kristiania
(1790—1802) vunnit.
E. Ebg.
Kaavi [kāvi], socken af Libelits’ härad
och domsaga, Kuopio läns karelska del,
Finland. Landareal 864 kvkm., befolkningen,
finsk, 8,844 pers. (1908). Imperiellt pastorat af
1:a kl., Nyslotts stift, Karelens öfre prosteri.
O. I. (A. G. F.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0278.html