- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
513-514

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kababisch ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bokstafstolkning. Den masoretiska textens
vokaler, accenter och föredragstecken, ja
t. o. m. ornament i manuskripten erhöllo
en hemlig, djup betydelse; alla ceremonier
och böner tillskrefvos mystiska verkningar
i denna och den andra världen, och därur
uppstodo särskilda svärmiska sekter,
såsom sabbatianerna och chassiderna i
Polen. Litteraturen från denna tid sysselsätter
sig hufvudsakligen med tolkning af bibeln,
”Jesirah” och ”Sohar” samt äldre kabbalisters
arbeten. Sedan Raimundus Lullus’ tid började
äfven kristna sysselsätta sig med kabbalan,
t. ex. Johann Reuchlin, Pico de Mirandola,
Knorr v. Rosenroth (”Cabbala denudata”, 2 bd,
1677—84). De berömdaste kabbalakännarna äro
Frank (”La Kabbale”, 1844), Zunz, Rappoport
och framför alla Ad. Jellinek. Jfr G. Klein,
”Bidrag till Israels religionshistoria” (s. 118).
H. A. (G. K—n.)

Kabbalist (se Kabbala), kännare af
kabbalan; författare af kabbalistisk litteratur. —
Kabbalistisk, hörande till kabbala;
mystisk, hemlighetsfull.

Kabbeleka, Kabbelök, bot. Se Caltha.

Kabeira (lat. Cabira), i forntiden stad
i sydöstra Pontos i Mindre Asien, vid
foten af Paryadres-berget. K. var en af
Mithridates’ hufvudstäder, och i närheten
af detsamma vardt han slagen af Pompejus (73
l. 72 f. Kr.). Pompejus gaf staden namnet
Diospolis; senare hette den Neocæsarea,
hvaraf dess nuvarande namn, Niksar, uppkommit.
(J. F. N.)

Kabel (af lat. capulus, af capere, gripa,
fatta). 1. Sjöv., groft, kabelslaget (se
d. o.) tåg, sammanspunnet af tre eller fyra
parter, kardeler, som hvar för sig utgöra en
tross, med sina tre eller fyra dukter. En
kabel är vanligen 150—200 m. lång, med en
omkrets från 15—60 cm. När dylikt tågvirke
öfverstiger 36 cm. i omkrets, är det oftast afsedt
för reservankaret och kallas då ankartåg,
plikttåg eller blott tåg; gammalt sådant
nyttjas till större örlogsfartygs fasta
förtöjningar på varf etc. och får då namn
af fastmakare. Kablar äro nästan uteslutande
afsedda till fartygs förhalning, förtöjning,
bogsering o. d., emedan det kabelslagna
tågvirket är mera elastiskt samt hårdare
och därför tager mindre väta till sig än det
tross-slagna. — 2. Elektrot., elektrisk ledning
med sammanhängande metallisk armering. Rörande
starkströmskabel se Elektriska ledningar,
rörande svagströmskabel se Telegraf och Telefon.
1. R. N.* 2. G. H—r.

Kabelgarn, sjöv. Se Garn 2.

Kabelgatt, sjöv., ett mindre, afstängdt rum
på handelsfartyg, afsedt till förvaringsplats
för tågvirke, block o. d. Den af besättningen,
som sköter och har ansvaret för kabelgattet,
kallas båtsman (af eng. boatswain) och anses
vara förste man bland besättningen i skansen.
R. N.*

Kabeliaouws [-jaus], politiskt parti. Se Hoeks.

Kabeljauwsche, politiskt parti. Se Hoeks.

Kabeljo (holl. kabeljaouw), eg. holländsk
benämning på större exemplar af torsken,
brukas i svenskan uteslutande som benämning på
en fiskvara, till hvars beredning nyttjas
såväl torsk som långa m. fl. arter af
torskfamiljen. Sedan fisken blifvit utvattnad,
får den ligga i salt några dagar, hvarefter den
upptages, torkas lindrigt och pressas samt packas
i fjärdingar och utsändes i marknaden. Skillnaden
mellan kabeljo och efter bohuslänsk
metod beredd ”klippfisk” är eg. endast den,
att kabeljon är mindre hårdt torkad (halftorr)
samt försändes nedpackad i fjärdingar, hvaremot
klippfisken torkas längre och ej packas i kärl.
R. L.*

Kab el-Kebir. Se Kab.

Kabellarium (af kabel, ankartåg), sjöv.,
en anordning för ankarets hemvindande, som
förr emellanåt användes på örlogsfartyg. I
st. f. att låta själfva ankarkättingen gå
rundt gångspelet i den därför afsedda kransen
lade man ett särskildt tåg eller en särskild
kätting (själfva ”kabellariet”) omkring spelet;
ena sladden (ändan) manades därefter rundt någon
beting e. d., tills den mötte den andra, till
hvilken den fästes genom ”syning”, om ändarna
ej på förhand voro hopsplitsade. Ankartåget
eller kättingen utsträcktes längs kabellariet
på samma sida och fasthölls till detta medelst
s. k. knipare och sejsingar (små tåg). Därefter
vindades i spelet, så att kabellariet gick rundt,
hvarvid nya sejsingar pålades, allteftersom mera
tåg eller kätting kom inombords, och i samma
mån borttogos de aktre i tid för att ej komma
i beknip vid spelet. Kabellariet inrättades,
emedan det grofva ankartåget var för oböjligt att
kunna direkt ”läggas till spels”. Jfr Gångspel.
R. N.*

Kabelledning, elektrot. Se Elektriska ledningar,
Telegraf och Telefon.

Kabellåda, elektrot. Se Elektriska ledningar,
sp. 259.

Kabellängd, sjöv., ett mått, som till
sjöss ofta brukas. Dess längd var förr 100
famnar. Numera räknas en kabellängd = 1/10
nautisk mil, d. v. s. 185,2 m. Jfr Encablure.
H. W—l.

Kabelplatån. Se Atlantiska hafvet, sp. 337.

Kabelrulle, sjöv., stor rulle, vridbar kring en
vertikal eller horisontal järnaxel och afsedd
för förvaring af hampkabel eller ståltross.
H. W—l

Kabelslaget, sjöv., kallas sådant
tågvirke, hvars ”parter” gå medsols, när
man från ändan betraktar ett dylikt tåg; det
tross-slagna godsets parter gå i motsatt
led. När kabelslaget tågvirke skall tillverkas,
sammansnos först de s. k. garnen, som vanligtvis
äro af hampa, till en dukt och tre eller fyra
dukter till en tross eller lina samt, i motsatt
led, trossarna eller linorna, hvilka få namn af
kardeler, till ett tåg, som, alltefter svårlek
och ändamål, kallas kabel, pertlina, jaglina
eller lodlina. Kabelslaget tågvirke är ej så
starkt och billigt som tross-slaget, hvarför
det nyttjas endast vid tillfällen, då det skall
vara i beröring med vatten, emedan det genom sin
hårda tvinning blir mindre angripet af detta och
således har större varaktighet. På senare tid har
dock det tross-slagna hampgodset och i synnerhet
ståltrossar börjat uttränga det kabelslagna.
R. N.*

Kabelsplits, sjöv., hopfogning af två
kablar. Se Splits.

Kabelstek, sjöv., sammanknytning mellan
två kablar eller gröfre tåg. Se Stek.
R. N.*

Kabeltelegram, ett medelst kabel befordradt
telegram.

Kabelvaag [-våg], Lofotens största fiskeläge,
bebyggdt som stad, ligger på Vaagö (Östra
Vaagö), i närheten af Storvaagen och Kirkevaag
(under medeltiden Vágar). Där finns en af en
stendamm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free