- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
515-516

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kababisch ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyddad hamn, där omkr. 4,000 båtar under fisketiden
vid Lofoten pläga ligga förtöjda. Tills.
med Smedvik 1,015 inv., K. ensamt 634 (1900).
O. A. Ö.

Kaberun l. Valgin, Canis simensis, zool.,
en till hundfamiljen, rofdjurens ordning
och däggdjurens klass hörande art, är hemma i
Abessinien, troligen äfven i en stor del af det
inre Afrika. Den är mycket smärt, med långdragen
nos, tämligen höga och spetsiga öron, långsträckt
hals och kropp samt höga ben och yfvig svans, som
räcker ned till hälarna. Djuret blir 1,3 m. långt
och 40 till 45 cm. högt öfver bogarna; svansen
når en längd af 30 till 35 cm. Hufvudet, ryggen
och sidorna äro brunröda, bröstet och buken hvita
samt svansen från spetsen till något öfver midten
svart. Kaberun dödar och förtär företrädesvis
boskapsdjur, särskildt får, och förorsakar
därigenom infödingarna stor skada; i Kordofan
fruktas den mycket som en svår fiende till
hjordarna. För öfrigt jagar den väl antiloper
samt förtär as och smärre djur. För människor
är den icke farlig. Liksom åtskilliga af sina
samsläktingar slå kaberunerna sig tillhopa
i flockar och jaga i sällskap. Sitt största
intresse har emellertid djuret vunnit därigenom,
att det högst sannolikt är vindthundens vilda
stamform.
C. R. S.*

Kabinda (Cabinda), hufvudort i ett litet
portugisiskt område n. om Kongos mynning,
omslutet af Atlantiska hafvet i v., Franska Kongo
i n. samt Belgiska Kongo i ö. och s. Området har
en areal af 460 kvkm. och bildar ett distrikt
i guv. Angola, hvarifrån det är skildt genom en
till Belgiska Kongo hörande, omkr. 30 km. bred
sträcka n. om Kongomynningen. Invånarna,
omkr. 9,000, kalla sig själfva bafiote,
men af européer kabinda, och äro ett bland
de idogaste folken i Väst-Afrika, skickliga
båtbyggare, sjömän, snickare och smeder. Deras
språk, fioti, talas vid nedre Kongo och
användes bl. a. vid Svenska missionsförbundets
missionsanstalter. Hufvudorten K., vid Lukolas
utlopp i K.-viken, har förträfflig hamn med
regelbunden ångbåtsförbindelse med Europa.
(J. F. N.)

Kabinett (fr. cabinet, dim.-form af cabine,
af kelt. caban, hydda). 1. Ett mindre, mellan
öfriga rum i en våning beläget och i omedelbar
förbindelse med dessa stående rum, dit man kan
draga sig tillbaka till mera förtroliga samtal
eller där man förvarar konstsaker, kuriosa
o. d. (konst-, kopparsticks-, kuriositets-,
naturalie-kabinett); stundom äfven den i ett
sådant rum förvarade samlingen; afträde. Inom
konstindustrien är kabinett eller, vanligare,
kabinettsskåp häfdvunnen, men oegentlig benämning
på konstskåp (se d. o.).

2. Polit., statsr., urspr. en konungs eller
furstes arbetsrum, hvarifrån hans beslut i
statsangelägenheter utgå och där han öfverlägger
med sina förtrogna rådgifvare i regeringsärenden;
däraf i öfverflyttad betydelse: den samling
af personer, som kallas till en sådan mera
sluten rådplägning. Till följd af att alla
regeringsbeslut, som det tillkommer konungen
som sådan att fatta, utgå från detta konungens
kabinett (vare sig att konungen är i sitt beslut
själfständig eller styrelsen faktiskt utöfvas af
rådgifvarna eller ministrarna), så betraktas
kabinettet som med honom sammanflytande till
ett: regeringen. Med konungens kabinett förstås
därför också detsamma som ministären, hvilken
under konungens högsta ledning utöfvar till
konungamakten hörande åligganden och rättigheter.
Med afseende på statens yttre angelägenheter begagnas
ordet kabinett för att i folkrättsliga förhållanden
beteckna regeringsmyndigheten i förhållande
till andra stater. Så talas om kabinettet
i S:t James (konungabostaden i London),
kabinettet i Petersburg etc. I fråga om inre
angelägenheter har ordet kabinett användts
för att beteckna de styrelseåtgärder, som
vidtagas utom den vanliga ordningen och ingripa
i den normala förvaltningen. Kabinettsorder,
kabinettsbefallningar och kabinettsjustis ha
därför fått betydelse af utomordentliga åtgärder,
som i ett eller annat hänseende sätta de vanliga
förvaltande eller rättskipande myndigheterna
utur deras verksamhet. En kabinettsstyrelse
i denna mening får en prägel af godtycke,
hvars utmärkande kännetecken äro furstens
allenastyrande vilja och det jämte eller
öfver de egentliga statsmyndigheterna insatta
kabinettsrådets högre myndighet. I stater
med konstitutionellt statsskick är en sådan
rättighet för kabinettet mycket begränsad. I
de mer autokratiskt styrda kunna däremot sådana
styrelseåtgärder ingripa hämmande och rubbande
i den normala styrelsen, rättskipningen och
förvaltningen. Från kabinettet bör dock
noga skiljas kamarilla (se d. o.). Kabinettet
består alltid af personer, som blifvit utnämnda
till konungens ministrar och råd och i denna
egenskap offentligen framträda samt sålunda
utöfva en känd och erkänd myndighet. I den
mån det konstitutionella samhället utvecklat
sig och fastställt grundsatsen om konungens
rådgifvares ansvar för regeringsbesluten inför
en med lagstiftnings- och beskattningsrätt
förlänad folkrepresentation, har det äfven
fordrat, att konungens rådgifvare och de, som
besörja verkställigheten af regeringsbesluten,
skola utses bland män, som ej allenast ega
konungens, utan äfven äro värda folkets
och dess representations förtroende, samt
skola bära ansvaret för regeringsbesluten. I
konstitutionella stater betecknar därför
kabinettet antingen rådet l. ministären
i dess helhet eller ock de ministrar inom
ministären, som bestämma regeringens politik,
till skillnad från dem, som äro endast chefer
hvar för sitt departement och leda förvaltningen
inom detsamma (se Förvaltning). I sin mest
utvecklade form förekommer kabinett (cabinet
council
) i den sistnämnda betydelsen i England
(se Storbritannien). — Inom diplomatien
förekommer ordet kabinettsskrifvelse för att
beteckna de mindre ceremoniösa, mera förtroliga
skrifvelser, som utgå från regenten eller hans
utrikeskabinett, till skillnad från de i mera
högtidlig form affattade kansliskrifvelserna. —
Med kabinettsfråga menas, att ministären fäster
sådan vikt vid ett sitt förslag, att dess
förkastande — af konungen eller representationen
— medför ministrarnas, d. v. s. kabinettets,
afskedsansökan. — I den nuvarande svenska
statsrätten användes ej ordet kabinett som
namn på ministären, men en kvarlefva från
äldre tider är ordet kabinettsärenden. Under
frihetstiden kallades nämligen de mindre viktiga
regeringsärenden, som icke behöfde afgöras
i sittande råd eller efter de flestes röster
därstädes, utan hvilka konungen enligt 1720 års
R. F. § 20 egde att själf afgöra i närvaro af
två riksråd, för kabinettsärenden. De utgjordes
af mål, som rörde enskilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free