Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kagg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannheim, elev af V. Lachner, Kiel och
Rheinberger, dirigerade 1890—93 en damkör i
Leipzig, blef 1897 lärare i komposition, teori
och ensemblespel vid k. musikhögskolan i Berlin
samt bär sedan 1903 professors titel. Han har
komponerat gedigna kammarmusikverk (bl. a. 3
pianokvartetter och 3 violinsonater), körstycken,
duetter, sånger för en röst m. m.
Kahnis, Karl Friedrich August, tysk teolog,
f. 1814, d. 1888, 1842 docent vid Berlins
universitet, 1844 e. o. professor i Breslau
och 1850—85 ord. teol. professor i Leipzig,
slöt sig 1848 till de separerade lutheranerna
och blef sedan en af hufvudkämparna mot unionen
mellan lutheraner och reformerta. Hans skrift
Die lehre vom abendmale vill tillvarataga
det specifikt lutherska, men utvecklar i
själfva verket en mot äkta lutherdom stridande
teosofisk-realistisk tydning af sakramentet. I
Die lutherische dogmatik (3 dlr, 1860—68; ny
förkortad uppl. 1875) tar K. bestämdt afstånd
från den s. k. repristinationsteologien,
yrkar på en friare ställning till bibelordet
än den gamla inspirationslärans samt på
en kritiskt bearbetande utveckling af den
gammallutherska läroframställningen. Bland
K:s öfriga skrifter märkas Der innere gang
des deutschen protestantismus seit mitte des
vorigen jahrhunderts (1854; 3:e uppl. 1874;
svensk öfv. 1863, 1876—77) samt Die deutsche
reformation (I, 1873; sv. öfv. 1879). Som
lärare utöfvade K. — tills. med Luthardt och
Delitzsch — ett utomordentligt stort inflytande.
G. A—n.
Kaholmarna. Se Dröbaksund.
Kahrer, Laura, pianist. Se Rappoldi, E.
Kahul. Se Kagul.
Kahulaui, den minsta af Hawaiiöarna
(se d. o.), s. om Maui, 20 km. lång, 10
km. bred. 179 kvkm. Den enda vegetationen är
gräs och euforbiacéer. Ön bebos af ett fåtal
fårherdar.
J. F. N.
Kaiafas. Se Kaifas.
Kaibar, Chaibar l. Cheiber (hebr.; ”förening”,
”förbund”), ett område i Hedjas i Arabien,
enligt Burton 128 km. n. om Medina, där i 7:e
årh. funnos judiska, sannolikt redan då tämligen
gamla kolonier. Mot den rika judiska befolkningen
i K. företog Muhammed i maj 628 ett fälttåg,
hvarunder han intog de af densamma uppförda
borgarna och erhöll ett rikt byte. Oasen, som är
rik på källor och dadlar, har omkr. 1,200 inv.
(J. F. N.)
Kaibarpasset. Se Khaibarpasset.
Kaibel, Georg, tysk filolog, f. 1849 i Lybeck,
d. 1901 i Göttingen, professor i Breslau
(1879), Rostock (1881), Greifswald (1883),
Strassburg (1886) och Göttingen (1897), var
en af vår tids ypperste och finaste kännare
af grekisk litteratur och grekiskt kulturlif;
genom omfattande samlingsverk och djupgående
specialundersökningar inom sin vetenskaps olika
grenar inlade han betydande förtjänster om
den klassiska filologien. Hans hufvudverk äro
”Epigrammata Graeca ex lapidibus conlecta”
(1878), en grundläggande samling af metriska
inskrifter, ”Inscriptiones Graecae Siciliae et
Italiae” (1890; utgör del XIV af Berlinakademiens
grekiska inskriftsverk; se Inskrifter), ”Stil und
text der Ἀδηναίων πολιτεία des Aristoteles”
(1893), ”Comicorum græcorum fragmenta”
(1899). Han utgaf kritiska upplagor af Athenaios,
Sofokles m. fl. antika författare. Från 1882
var K. ene redaktören af ”Hermes”, Tysklands
förnämsta tidskrift för klassisk filologi.
E. N—n.
Kaieteurfallet [ke͡i-ītō’ə-], ett först i senare
tid bekant vattenfall i floden Potaro, biflod
till Essequibo, i brittiska Guyana. Det har en
höjd af 226 m., fyra gånger högre än Niagara,
är 113 m. bredt och för under regntiden en
vattenmängd af 500—600 kbm. i sek. Det skall förr
ha haft 300 m. höjd och har genom afslipning
af sandstensgrunden dragit sig 25 km. tillbaka.
Kaifa. Se Haifa.
Kaifas (Kaiafas), eg. Josef
Kaiafas, judisk öfverstepräst vid tiden för Jesu
korsfästelse, var öfversteprästen Annas’ (se
d. o.) måg och tillhörde sadducéernas sekt. Under
såväl de förhandlingar, vid hvilka Jesu gripande
förbereddes, som själfva rättegången mot denne
förde K. ordet vid Sanhedrins sammankomster,
men synes därvid liksom i andra fall ha
behärskats af den mera betydande svärfadern. (I
Luk. 3: 2 och Apg. 4: 6 nämnes Annas framför
K. och på ett sätt, som hade han varit den
verklige öfversteprästen.) K. afsattes
år 36 af den romerske legaten Vitellius,
sedan han beklädt ämbetet i 18 år.
P. F.*
Kaïföng, hufvudstad i kinesiska prov. Honan,
något s. om Hwangho, är en af de äldsta
städerna i Kina, ty det anlades redan i
8:e årh. f. Kr. Alltsedan konung Mingtes
regering (58—75) har i K. funnits en
koloni judar, den enda judeförsamlingen
i Kina. 1853 intogs och förstördes K. af
Taiping-rebellerna. Omkr. 150,000 inv. K. var
960—1125 residensstad för Sungdynastien och
kallades då Tung-king (östra hufvudstaden).
(J. F. N.)
Kaiganier, folkstam. Se Haida.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
