- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
597-598

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalbe an der Saale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

597

Kalder^Kalejdofon

59S

.namn af kaldcisk berott på ett missiörstådt
ställe i Daniels bok, alldeles icke, såsom man
förr antog, talades af de babyloniske kaldéerna,
utan blott i Palestina, liar man numera börjat
kalla denna biblisk-targumiska "kaldeiska"
västarameiska eller ännu hellre sydväst-arameiska
till skillnad från östaramciska 1. syriska
språket (jfr A r a-meiska språket). Stundom
begagnas äfven, med hänsyn till de olika
litteraturernas ursprung, benämningarna j u d i
s k - a r a m e i s k a i st. f. kaldeiska och
kristen-ararneiska i st. f. .syriska. Dock
förekommer ännu det vilseledande namnet
kaldeiska för denna palestinska dialekt ej
-sällan både i populärt bibelhistoriska och
teologiska arbeten. Efter judarnas återkomst
ur den babyloniska fångenskapen börjar detta
arameiska språk uttränga den äldre hebreiskan
och var på Jesu tid judarnas allmänna tal- och
skriftspråk. I lexikaliskt afseende Ur detta
nästan alldeles identiskt med syriskan, och i
de få grammatiska skiljaktigheterna, af hvilka
infinitivbildningen utan m och imperfektets
prefix för 3:e pers. j i st. f. syriskans n äro
de mest betydande, närmar sig språket i dess
ställe hebreiskan. Den förnämsta skillnaden är
den rent yttre, att "kal-dciskan" nyttjar det
hebreiska alfabetet och syriskan sitt eget. -
Den till oss komna litteraturen på detta språk
består, utom af vissa smärre delar af bibeln
(Jer. 10: 11; Dan. 2: 4-7: 28; Esra 4: 8-6:
18; 7: 12-26), hufvudsakligen af targumlm
(tolkningar), judiska, mer eller mindre
omskrifvande öf-versättningar (parafraser)
af flera af G. T:s böcker. De viktigaste af
dessa targumer, som finnas utgifna i de större
polyglottbiblarna, äro: Ön k el os’ t a r g
u m öfver Pentateuken, Jonatan ben U z-ziels
targurn öfver de historiska och profetiska
böckerna, bägge från l:a eller 2:a årh. e. Kr.,
och den s. k. Pseudo-Jonatanstargum öfver
Pentateuken från 8:e eller 9:e årh. (se vidare
T a r-gum). Huruvida de apokryfiska Tobias’,
Judits och Makkabéernas böcker urspr. voro
skrifna på hebreiska eller detta s. k. kaldeiska
språk är ovisst. Det idiom, hvarpå talmuds
och särskildt den babyloniska talmuds gemara
är affattad, den s. k. talmudiskan, kan anses
som en egendomlig konstgjord utbildning af
tar-gumernas språk. Sedan Palestinas eröfring
af araberna (640) har detta fullständigt
försvunnit som lefvande språk. De bästa
ordböckerna äro Levys "Chaldäisches wörterbuch
iiber die targumim", 1868, och Dalman,
"Aramäisch-neuhebräisches wörterbuch", 1901
(bibelarameiskans ordförråd finnes upptaget i
alla hebreiska lexika); de bästa grammatiker äro
af Kautzsch (1884) och Dalman (2:a uppl. 1905).
H. A. (K. V. z.)

Kalder. folk. Se Ar m en i en, sp. 12, och
Armeniskaspråket. .

Kaldiska riket, K a l d i s k a inskrifter. Se
Ar men i en, sp. 12-13, och Armcniska språket.

Kaldskaplän. no. Se K a p l a n.

Kaldun. 1. (Ty. kaldaunen). Se Kal un. -
2. Arabisk författare. Se I b n G h a l d u n.

Kale, turk., slott. Jfr Kala.

Kaleb är i G. T. en gestalt, som i likhet
med många andra sväfvar mellan en individ
och en kollektiv storhet, d. ä. betecknar en
stam. Enligt Josua 14: 6, 14 är han en kenassé,
som af Josua får Hcbron till arfvedcl och som
tager det i besittning

efter att först ha iördrifvit anakiterna
(Jos. 15: 13 ff.). Men kenasséerna voro en
edomitisk stam, som anslöt sig till Juda
(l Mos. 36: 11, 15, 42),, och K. är troligen
ock en släkt eller stam, ty han bor ej blott
i Hebron, utan ock i flera andra orter:
Maresa, Sif, Tappua, Maon m. fl. (l Krön. 2:
42 ff.). Likaledes kallas i l Sam. 25: 3 Nabal
kale-bit, men i 30: 14 talas om den del af
’"sydlandet, som tillhör Kaleb". I berättelsen
om kun-skaparna (4 Mos. 13: 7; 34: 19 etc.) är
K. åter en man af Juda stam, som på grund af
sitt förhållande som kunskapare (4 Mos. 14:
6) tillika med Josua blef den ende af de från
Egypten uttågande, som får inkomma i Kanaan
(v. 24, 30, 38). E. S-e.

Kaleba’ss. Kalebass-kur are, med. farm. Se Gu
r ar e.

Kalebasspumpan, bot. Se Lagenaria.

Kalebassträdet, bot. Se Crescéntia.

Kaledo’niakanalen. Se Kaledoniska kanalen.

Kaledo’nien (lat. Caledofnia, af keltisk
härledning: "skogslund"), romarnas benämning
på skotska berglandet n. om Clyde- och
Forthvikarna. Mellan dessa anlade Agricola 81
e. Kr. en rad befästningar till skydd för den
romerska prov. Britannien, hvilka sedan pä
Antoninus Pius’ tid ytterligare förstärktes
af Lollius Urbicus. Landets invånare, k
a le dött i erna, hörde till den keltiska
folkgruppen. I 4:e årh. började de uppträda
under namnet pik-ter, och från senare hälften
af samma årh. omtalas i sammanhang med dem
skoterna, hvilka invandrat från Irland.
(J. F- ^

Kaledoniska bergskedjan, geol., kallas af Suess -
benämningen skandinavisk-kaledoniska vore dock
möjligen att föredraga - en gammal bergskedja,
bildad genom jordskorpans veckning redan före
den devoniska tiden. Det är rester af densamma,
som uppbygga de skandinaviska högfjällen,
från hvilka kedjan å ena sidan sträckte
sig öfver Shetlands- och Orkneyöarna till
Skottland, nordvästra England samt Irland,
medan den norrut sannolikt fortsatte öfver
Beeren-eiland till Spetsbergen. Bergskedjan
utgöres af kambrisk-siluriska bildningar
och deras underlag - prekambriska bildningar
och urberg - samt har att uppvisa våldsamma
rubbningar och öfverskjutningar i såväl Skottland
som Skandinavien, de senare hufvudsakligen
studerade och beskrifna af A. E. Törnebohm.
A. G. N.

Kaledoniska kanalen (K a l c d o n i a k a n a
l o n), en 1803 påbörjad och 1847 fullbordad
kanal i Skottland, hvilken sträcker sig
från Fort William vid Loch Eil till staden
Inverness vid Inverness firth och sammanbinder
Atlantiska hafvet med Nordsjön. Sammanlagda
längden är 97,s km., hvaraf sjöarna Loch Lochy,
L. Oich och L. Ness upptaga 59,s km. Kanalen,
som nu har föga betydelse, är 5,2 m. djup och
har 28 slussar. Anläggningskostnaden steg till
omkr. 1,3 mill. pund st. Jfr Glenmore nan Albin.
(J. F. X.)

Kalefa’ktor. Se K a l f a k t o r.

Kale-i-Sultanije, slott och fort på
asiatiska sidan af sundet vid Dardanellerna
(se d. o. 1) vid staden Tschanak-Kalesi,
som stundom uppkallas efter slottet.
Wbg.

Kalejdofön ,(af grek. fca?o’s, skön, éifdos,
form, och f öne, ljud), fys., en af Wheatstone
1827 konstruerad apparat, som åskådliggör
rörelsen hos i

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:00:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free