Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalender ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlemmar. Af kalendebrödernas i Lund gamla
gilleshus, ”Kalendehuset”, finnes ännu i behåll
försvarstornet (se fig.), som införlifvats med
Kulturhistoriska museets samlingar.
Kalender (af lat. calendæ, den första dagen i
hvarje månad). 1. Astron. Med kalender förstår
man stundom sammanfattningen af alla reglerna
för tidmätningen och tidräkningen; i denna
mening sammanfaller således läran om kalendern
h. o. h. med kronologien. Vanligen begagnas
dock ordet kalender i inskränktare mening för
att beteckna sammanfattningen af de regler,
genom hvilka årets längd och dess indelning
för borgerligt bruk bestämmas, samt därtill
hörande uppgifter rörande vissa tilldragelser,
hvilka i viss mån äro af kronologisk natur
(t. ex. religiösa fester). Stundom delar man
kalendern i två delar, den civila kalendern
och kyrkokalendern, af hvilka den senare
innefattar hvad som särskildt har afseende på
de religiösa festerna och högtiderna. (Jfr
Computus ecclesiasticus.) — Af själfva
definitionen följer, att för olika folkslag
eller olika religioner kalendern gestaltar
sig på olika sätt. Också talar man stundom
om svenska kalendern, ryska kalendern,
protestantiska kalendern o. s. v.; dock
brukar man vanligen åt de särskilda slagen af
kalender gifva särskilda namn blott då, när
väsentliga olikheter mellan dem förekomma och
de därjämte erhållit en viss, mer eller mindre
utbredd, officiell giltighet. Ang. julianska
kalendern l. gamla stilen, gregorianska
kalendern l. nya stilen, judiska kalendern
m. fl. olika kalendersystem se Kronologi. Om
muhammedanernas kalender se Hedjra. En
alldeles särskild kalender, den s. k. franska
revolutionskalendern l. republikanska kalendern,
var i Frankrike gällande under några år efter
den stora revolutionens utbrott. Enligt denna
kalender indelades året i 12 månader om 30 dagar
hvardera, nämligen: Vendémiaire, Brumaire,
Frimaire, Nivôse, Pluviôse, Ventôse, Germinal,
Floréal, Prairial, Messidor, Thermidor,
Fructidor. Hvar månad indelades i 3 dekader
(tiotal), och vid årets slut tillades 5 eller
(hvart fjärde år) 6 jours complémentaires
l. jours epagomènes. Denna kalender, hvilken
infördes i Frankrike genom edikt af 5 okt. 1793,
hade till epok 22 sept. 1792 och fortfor att
vara officiellt gällande till 1 jan. 1806,
då den aflystes genom ett påbud 9 sept. 1805.
2. En skrift innehållande, i tabellarisk form,
en sammanställning af uppgifter rörande kalendern
i ofvan angifna betydelse. Kalendern kan
vara affattad så, att den gäller för ett
obegränsadt antal år (beständig kalender,
kalendarium perpetuum) eller för ett bestämdt
antal år eller — såsom vanligen är fallet
— för ett enda år. I detta sistnämnda fall
sammanfaller kalender i sak med almanack (se
d. o.), så att ingen bestämd gräns mellan
dessa båda termer kan uppdragas. Så bära
t. ex. flera af 1600-talets svenska almanacker,
i det vanliga sedesformatet, titeln ”calendarium
eller almanack”, och f. n. utgifves en hel del
kalendrar och almanacker, hvilka skilja sig från
hvarandra blott till formatet, utstyrseln och
de kalendariska uppgifternas utförlighet.
3. För att göra kalendrarna mera begärliga för
allmänheten företogo sig utgifvarna redan
ganska tidigt att däri införa nöjsamma eller
nyttiga uppsatser; och detta bruk utvecklades
småningom så långt, att i flera kalendrar
dessa uppsatser kommo att bilda det väsentliga
innehållet och själfva kalendariet nedsjönk
till ett mera oväsentligt bihang (se t. ex. Sveriges
statskalender och våra gamla julkalendrar
”Svea”, ”Nornan” o. s. v. samt de nyare
publikationerna ”Almanack för alla”, ”Svenska
kalendern” m. fl.). Därför bibehölls också
namnet kalender, äfven sedan kalendariet
h. o. h. borttagits, och ordet har därigenom
erhållit ytterligare en betydelse, nämligen
en skrift, innehållande en samling uppsatser
eller uppgifter af allmän eller speciell
natur. Så har man t. ex. poetiska kalendrar
(såsom Atterboms ”Poetisk kalender” m. fl.),
innehållande poem och noveller; adelskalendrar,
med genealogiska uppgifter rörande adliga
familjer; släktkalendrar, med samma uppgift
för familjer i allmänhet; länskalendrar, med
statistiska uppgifter och personalnotiser för
de olika länen; riksdagskalendrar, med uppgifter
af intresse för riksdagsmän; adresskalendrar,
med alfabetisk förteckning öfver invånarna
i en viss stad eller inom ett visst område
och deras bostäder; handelskalendrar, ett
slags adresskalender för handel och näringar;
handtverkskalender (se Handtverksorganisation,
sp. 1374), kapplöpningskalender o. s. v.
1—3. (B—d.)
Kalendera. Se Kalandsbröder.
Kalenderije (el K.). Se Dervisch.
Kalendertecken kallas vissa tecken, som
vanligen förekomma i almanacker och kalendrar,
t. ex tecken för de olika planeterna och för
månens faser, djurkretsens tecken o. s. v.
(B—d.)
Kalendografi. Se Kalendarium.
Kalergis, Demetrios, grekisk statsman, f.
1803 på Kreta, d. 24 apr. 1867 i Aten, visade stor
tapperhet i frihetskriget (1821—29),
hvarunder en kula krossade hans ena ben och
turkarna afskuro hans ena öra, och befordrades
1832 till öfverstelöjtnant. Men misstänkt att
stå i rysk sold (K. hade fått sin uppfostran
i Petersburg), troddes han ha någon andel i
de oroligheter, som utbröto vid konung Ottos
ankomst (1833), och någon tid hölls han häktad
till följd af ett försök att genom uppror
befria den häktade Kolokotronis. 1843 fick han
befälet öfver en kavalleridivision i Aten och
trädde i spetsen för den oblodiga revolution,
som 15 sept. s. å. utbröt i Aten mot den
bajersk-grekiska kamarillan och hade till följd,
att en ny författning infördes. K. utnämndes till
general och konungens adjutant. Han ådrog sig
emellertid allmänt hat och måste 1845 begifva
sig utomlands samt återvände först 1848 till
Grekland. Då hans försök att ånyo tillställa
en revolution misslyckades, bosatte han sig i
Paris, 1853. På västmakternas begäran utnämndes
han 1854 under Krimkriget till krigsminister,
men måste 1855 utträda ur ministären. 1861—62
var K. grekiskt sändebud i Paris och erhöll 1864
af konung Georg ett högt hofämbete.
Kalervo, Kullervos (se d. o.) fader, en
förvrängning af namnet Kaleva (se d. o.).
K. B. W.
Kalesch (fr. calèche, af slaviskt ursprung; jfr
böm. kolesa, po. kolaska), fyrhjuligt, högt och lätt,
med baksufflett försedt och framtill öppet åkdon på
fjädrar, med plats inuti för fyra personer på två
visavi-säten (numera vanligen kalladt
halfkalesch l. vis-à-vis, se fig.); numera äfven
benämning på den mera använda, liknande, men med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
