Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalender ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klippa. Från hafvet komma fientliga
”järnmän” (skandinaviska vikingar eller tyska
riddare?), och då först fäller K. modet. Han
gräfver ned sina skatter. Med knapp nöd
segra esterna. K. öfverlämnar sin makt åt
Olevipoeg och drager sig undan i ensamhet till
ödemarken. Slutligen ger hans eget förlorade
svärd honom döden. Dock skall han (liksom kejsar
Fredrik II och Holger Danske) en gång återkomma.
— Den estniska sagan har många beröringspunkter
med den finska; Kalevipoeg själf synes vara
identisk med Kalevalas Kullervo. Många
enskildheter påminna om skandinaviskt (eller
germanskt) och kristligt inflytande. K:s dikt
har haft grundläggande betydelse för esternas
samling till ett folk, för deras nationalkänsla
och estetiska kultur och har mäktigt främjat det
folkloristiska samlarnitet bland esterna. Den
estniska texten finnes särskildt utgifven:
”Kalevipoeg. Üks ennemuistene eesti jut,
kaheskümnes laulus” (Kuopio, 1862); ny tysk
öfv. med förteckning öfver ämnets litt. utgafs af
Löwe 1900. Jfr U. Karttunen, ”Kalevipoegin
kokoonpane” (om diktens sammansättning;
Helsingfors, 1905). Jfr Kreutzwald.
Lll.
Kalf. 1. Zool., den vanliga benämningen på
ungarna inom vissa familjer af ordn. boskapsdjur
(Pecora) bland däggdjuren. Så talar man om
kalfvar af älg, hjort, ren, rådjur, gasell,
nötkreatur m. m. Kalfven födes seende och väl
utvecklad samt kan redan efter en kortare eller
längre stund resa sig och följa modern, som
därför icke tillreder något läger åt sin unge
(sällan äro de flera), utan blott uppsöker
ett undangömdt ställe för att bringa den
till världen. Se vidare Kalfning och
Kalfningsfeber. — 2. Sjöv. a) Ett i midten af
en fyrslagen tross liggande tåg (dukt), omkring
hvilket parterna läggas, för att rundningen skall
blifva jämn. — b) En af kustbor i Skandinavien
och Skottland använd benämning på en mindre
holme, som ligger mycket nära en större sådan,
äfvensom på en smal utskjutande landremsa, som
genom ett smalt näs är förenad med fastlandet.
— 3. Krigsv., en rektangulär stålplåt fäst
mellan lavettsidorna och afsedd att hålla
dessa på behörigt afstånd från hvarandra.
Finnas på lavetten flera ”kalfvar”, erhålla
dessa olika namn, såsom bröstkalf (den
främre), mellankalf (den bakre)
m. m. — 4. I äldre tider benämning på en
liten, lös pergaments- eller papperslapp,
innehållande fortsättning af en skrifvelse
och vidfogad denna.
1. C. R. S.* 2. B. N.* 3. G. af Wdt.
Kalf, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 12,818
har. 1,070 inv. (1909). K. bildar med Håksvik,
Mårdaklef och Östra Frölunda ett regalt pastorat
i Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Kalf, Willem, holländsk målare, f. 1621
eller 1622 i Amsterdam, d. där 1693, var
lärjunge af Hendrik Pot och egnade sig med
framgång uteslutande åt framställning af
”stilleben” l. ”nature morte”, såsom silfverkärl,
blommor, frukter, glas och pärlemor, vackert
grupperade. Men kanhända med ännu större
framgång skildrade han sådana saker, som höra
till köket.
C. R. N.*
Kalfaktor (Kalefaktor; af lat. calefacere,
göra varm), eg. en som gör upp eld; soldat,
som är uppassare åt en officer.
Kalf Arnesson. Se Arnmödlingarna 3.
Kalfatra (fr. calfater, ty. kalfatern, härledes
från arab. kalafa, stoppa blånor i ett fartygs
springor), skpsb., gemensam, äldre benämning
på att drifva (se d. o.) och becka nåten i ett
träfartygs botten för att erhålla tätning; i
öfverförd bemärkelse: strängt bedöma, kritisera
med ifrigt framhållande af svagheterna.
C. K. S.
Kalfbräss (fr. ris de veau), kokk., en körtel i
främre delen af bröstet på kalf, hvilken körtel
utgör en välsmakande, lättsmält och ganska
dyr läckerhet.
Kalfdans, en af råmjölk (med tillsats af socker,
stundom mandel eller kanel m. m.) genom gräddning
i vattenbad tillagad, mycket välsmakande
maträtt. Namnet förklaras af dans = dallrande
rörelse hos gelé o. d. I dialekter betyder
kalfdans äfven lungmos m. m.
Kalff, Gerrit, holländsk
litteraturhistoriker, f. 1856 i Zwolle, vardt
1896 professor i Utrecht, flyttade 1902 som
professor i holländska litteraturen till Leiden,
har författat ett stort antal värdefulla arbeten
i sitt lands litteraturhistoria, bl. a. Het
lied in de middeleeuwen (1883), Geschiedenis der
nederlandsche letterkunde in de 16:e eeuw (2 bd,
1889), Vondels leven (1896; 2:a uppl. 1902),
Jacob Cats (1901), Studien over nederlandsche
dichters der zeventiende eeuw (2 bd, s. å.) och
Geschiedenis der nederlandsche letterkunde
(1905 ff.).
Kalfknä, veter., kallas hos hästen
den felaktiga form på framknät, att
det är något bakåtböjdt; senor och band
ansträngas därigenom starkt vid arbetet.
H. J. Dft.
Kalfkyckling (Rulad af kalf), kokk., lindrigt
späckade kalfköttskifvor, som kryddats något,
hoprullats och stekts möra samt serveras med
gräddsås.
Kalfkyl, kokk., lårstycket af kalf (motsvarande
skinkan på grisen), äfven benämndt korthuggen
stek (d. v. s. ”steken” efter frånskiljande
af njursteken).
Kalflamhet, veter. Se Föl-lamhet, sp. 357.
Kalfleka, bot., namn på Caltha palustris.
Kalfning. 1. Veter., fostrets framfödande
från kor efter fulländad dräktighetstid,
försiggår i de flesta fall lätt och hastigt,
och fosterhinnorna afgå i normala fall
inom 6 timmar därefter. Kalfven ligger vid
födelsen med frambenen utsträckta mot
lifmodermunnen och hufvudet hvilande på dessa
ben, så att nämnda kroppsdelar först framträda
ur fostervägarna. Vid en del fall framkomma
bakbenen först, men mera sällan föranleda andra
lägen hos kalfven, hinder i fostervägarna eller
svaghet hos moderdjuren, att hjälp vid fostrets
framfödande är erforderlig. Att kalfningen
är nära förestående, märker man därpå, att
jufret och de yttre könsdelarna ansvälla,
kon blir orolig, och födslovärkar inställa
sig. Då dessa tecken iakttagas, ges åt kon ett
rymligt läger, på det hon ej må oroas eller
skadas af närstående kor eller den framfödda
kalfven af dessa trampas. Skulle fosterhinnorna
(efterbörden) ej afgått inom 24 timmar efter
förlossningen, bör sakkunnig hjälp anlitas för
efterbördens aflägsnande. — 2. Geol. Se
Isberg.
1. C. A. L.*
Kalfningsfeber l. Förlossningslamhet, veter.,
en i synnerhet hos kor förekommande, hastigt
förlöpande sjukdom, som inställer sig kort
efter förlossningen och kännetecknas af
medvetslöshet och förlamning, mera sällan af
krampanfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
