- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
611-612

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalfost ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sjukdomen förekommer äfven någon gång hos svin,
får och getter och har iakttagits äfven hos
hästar. Den inställer sig vanligen på 2:a eller
3:e dagen efter förlossningen, men någon gång
redan omedelbart efter kalfningen, stundom
dock först på 4—5:e dagen och i enstaka fall
ännu längre tid därefter (flera veckor — 4 à 7
månader därefter). De vanligaste sjukdomstecknen
äro minskad foderlust, lindrig oro, svaghet i
bakdelen med vacklande rörelser och därefter mer
eller mindre hastigt inträdande förlamning och
fullständig medvetslöshet. Feber förekommer ej,
utan kroppstemperaturen är i regel något under
det normala. Sjukdomen varar sällan längre än 24
timmar, någon gång dock 2—3 dagar. Vid dödlig
utgång inträffar döden nästan omärkligt, och
vid öfvergång till hälsa sker tillfrisknandet
plötsligt utan rekonvalescensstadium: djuret
vaknar upp ur sin slummer och är omedelbart
fullt återställdt. Sjukdomens orsak är ännu
ej fullt känd, men flera olika teorier till
dess förklaring ha uppställts. Några (Zehl)
anse orsaken vara i jufret under vissa
förhållanden bildade toxiner, hvilka som
muskelgift direkt framkalla de karakteristiska
förlamningssymtomen, men de flesta uppställa
dock blodbrist i hjärnan (hjärnanemi) som den
direkta orsaken. Ang. uppkomsten af hjärnanemien
äro meningarna dock delade. Af dessa olika
åsikter må särskildt nämnas den af den tyske
veterinären H. Nelke 1909 framställda. Han
anser, att hjärnanemien uppkommer genom en
stagnation af blodet i jufrets afförande vener
(Vena epigastrica subcutanea, v. pudenda externa
och v. pudenda interna), hvilka enligt hans
undersökningar kunna rymma ända till 47 à 50
proc. af djurets hela blodmängd. Man finner
i denna teori den bästa förklaringen dels
till sjukdomens förekomst företrädesvis hos
högmjölkande kor, där jufrets vensystem i
allmänhet är särdeles väl utveckladt, dels
till verkan af den numera allmänt använda
behandlingsmetoden, inpumpning af luft i
jufret, hvarigenom de ofvan nämnda venerna,
som företrädesvis äro belägna i jufret eller
mellan detta och bukväggen, sammantryckas
och den normala cirkulationen och blodtrycket
återställas. En mängd olika behandlingsmetoder
har användts. Genom danske veterinären Schmidts
i Kolding metod (1897), insprutning i jufret
af 1 l. 1—1 1/2 proc. varm jodkaliumlösning,
och genom veterinären Aronsohns, några få år
senare framställda metod, infusion af vanlig,
fysiologisk koksaltlösning, nedbragtes den förut
vanliga dödsprocenten af omkr. 40—60 proc. till
25—8 proc. Men den numera, såsom ofvan nämndes,
allmänt använda behandlingsmetoden består däri,
att man efter urmjölkning och desinfektion af
jufret förmedelst en ballongpump inpressar så
mycket luft som möjligt genom hvar och en af
spenarna, hvarefter de, för att luften må hindras
från att för snart aflägsnas, ombindas med ett
omkr. 1 cm. bredt linneband, som får kvarsitta 4 à 5
timmar. Mjölkning bör ej företagas tidigare än 12
timmar efter behandlingen. Verkan af denna behandlingsmetod
är underbar, djuren tillfriskna vanligen fullständigt
inom några få timmar, och dödsprocenten har kunnat nedbringas
till en obetydlighet, enligt en del uppgifter, om
behandlingen ej inledes för sent, t. o. m. till O proc.
E. T. N.

Kalfost, i vissa trakter af Sverige namn på
maträtten kalfdans (se d. o.).

Kalfsvik, socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. 6,434 har. 1,189 inv. (1909). K. bildar
med Jät ett konsist. pastorat i Växjö stift,
Kinnevalds kontrakt.

Kalfven, långsträckt insjö i Kalfs socken,
Älfsborgs län, 130 m. ö. h., har genom Lillån
aflopp till Ätran.

Kalgan (ry.; mong. Chalga, ”port”,
kin. Tsang-kia-kou), stad i kinesiska
prov. Tschili, under 40° 50′ n. br., vid
en biflod till Hunho. 70,000 inv. Staden är
omgifven af murar, som sluta sig till den stora
muren, och behärskar ett af de viktigaste passen
mellan Kina och Mongoliet samt landvägen mellan
Kina och Sibirien. K. är därför en viktig
punkt för handeln mellan Kina och Ryssland.
J. F. N.

Kalgoorlie [kälgō’əlī], grufstad i
Väst-Australien, 38 km. n. ö. om Coolgardie
med rika, 1893 upptäckta guldlager. 29,242
inv. (1906). K. har järnvägsförbindelse med
Coolgardie och Perth, Kanowna och Leonora. En
560 km. lång vattenledning från Canning hills
vid Perth tillför samhället och grufdistriktet
189,000 hl. vatten dagligen. J. F. K.

Kalgujev, rysk ö. Se Kolgujev.

Kalhana, kashmirisk historisk skald (omkr. 1148
e. Kr.), som i en historisk dikt på sanskrit,
Rajatarangini (”konungaströmmen”), i 8
böcker framställer Kashmirs historia intill
K:s egen tid. Dikten är af stor vikt som det
snart sagdt enda inhemska arbetet med historisk
karaktär. Den utgafs först 1835 (tills. med
tre fortsättningar, som gå till Akbars eröfring,
1586 e. Kr.), hvarefter Troyer 1840—42 utgaf
text, öfv. och noter till de 6 första böckerna
samt noter och öfv. till bd 7—8. Af nyare
publikationer nämnas: Durgaprasada, ”The
Rajatarangini” (3 vol., 1892—96; i ”Bombay
sanskrit series”, 45. 51. 55). Grundad på de
bästa manuskript är M. A. Steins ”Kalhana’s
Rajatarangini or Chronicle of the kings of
Kashmir” (I, text med kritiska noter, 1892). Det
planerade bd II är utgifvet som ett särskildt
arbete, ”Kalhana’s Rajatarangini. A chronicle
of the kings of Kaçmir” (2 vol. 1900), den
bästa öfv. och i öfrigt synnerligen viktigt.
K. F. J.

Kalhi, det nuv. Nimrud, vid Tigris,
var en af det gamla Assyriens (se
d. o.) hufvudstäder.
D. M.

Kalhytte, brunns- och badanstalt i vacker
skogstrakt vid Färnsjön, 1,5 km. från
Filipstad. Källan, som är känd sedan 1680
genom Urban Hjärne, tillhör de medelstarka
järnkällorna. Platsen har hufvudsakligen
lokal betydelse för den kringliggande nejden.
Ln.

Kali, kem., oxiden eller hydratet (kaustikt kali)
af metallen kalium. Kaliumoxid, K2 O, som erhålles
genom upphettning af hydratet med kaliummetall,
är en gråhvit massa, som, fuktad med vatten,
upphettar sig till glödgning och ger hydratet,
äfven kalladt kaustikt kali, KOH.
Kaliumhydrat bereddes tidigare af kaliumkarbonat
(pottaska) och kalk, numera i stort genom
elektrolys af klorkalium samt bildar en hvit,
kristallinisk massa, som i handeln förekommer
gjuten i stänger eller i skifvor. Hydratet
flyter hastigt sönder i luften, löses mycket
lätt i vatten och är en i hög grad frätande,
stark bas. Dess lösning i vatten kallas kalilut
och innehåller vid mättning vid 15°
nära 52 proc. KOH. Det sönderdelas icke ens
vid stark glödgningstemperatur. Kali brukas
företrädesvis till beredning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free