Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalifornien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utloppet till Suisun bay, som genom
Kargaina-sundet sammanhänger med S. Pablo bay,
S. Franciscovikens nordligaste del. Helt nära
utloppet förenar sig Sacramento med S. Joaquin,
som afvattnar södra delen af dalen. Till dessa
hufvudfloder nedströmmar från dalens sidoberg
en mängd små bergströmmar, som eroderat djupa,
vinkelrätt mot bergens längdriktning gående
dalar med branta, ofta pittoreska omgifningar (se
Yosemite-dalen). I södra delen ligger den stora
sjön Tulare, som endast efter en rad regnrika
år utgjuter sig i S. Joaquin, men eljest är
afloppslös. Den lägsta delen af kaliforniska
dalen upptages af S. Franciscoviken, som genom
Golden gate står i förbindelse med Stilla hafvet
och sålunda är landets viktigaste utfartsport
till detta. Viken har uppstått genom förkastning,
och dess kuster äro ofta utsatta för våldsamma
jordbäfningar. Genom en dylik förstördes San
Francisco nästan fullständigt 18 april 1906. —
K:s berg äro rika på mineralskatter. I södra
K. förekomma rika petroleumkällor, i mellersta
K., vid New Almaden, New Idria, Redington
o. a., mäktiga kvicksilfverlager; dessutom
finnas där, särskildt kring sjön Clear lake,
många geysirer och svafvelbankar. Allra mest
berömdt är K. dock genom de utomordentligt
rika guldfyndigheterna (placer mines) i
västra kanten af Sierra Nevada. De flesta
af dessa ”placers” äro väl nu tömda, men
några bearbetas fortfarande. Det kaliforniska
bergsbruket är dock nu hufvudsakligen knutet vid
bearbetandet af de rika malmgångar, som finnas
i kvartsskiffern i Sierra Nevada, bl. a. den
berömda ”Mother Lode”. Sedan guldet upptäcktes
1848, har K. lämnat för 1,500 mill. dollars
däraf. 1907 var guldproduktionen 25,355 kg. (16,9
mill. doll.). På Sierra Nevadas östra sida finnes
silfvermalm; 1907 steg brytningen till nära
50,000 kg. (öfver 1 mill. doll.). Bland andra
mineralprodukter 1907 märkas bly (90,500 doll.),
koppar (6,7 mill. doll.), kvicksilfver (17,430
flaskor à 34 kg., värde 662,544 doll.) och
petroleum, hvaraf K. gaf mer än någon annan
stat i unionen (63,2 mill. hl., värde 14,7
mill. doll.). På sluttningarna af Kaskadbergen
finnas tertiära stenkol. Hela afkastningen ur
mineralriket steg 1907 till nära 56,7 mill. doll.
Klimatet är mycket olika i norra och södra
delen af K. och än mer i kustområdet och i
det inre. Det södra kustområdet har måttligt
varma somrar och milda vintrar (San Diego
19,5° i juli, 12° i jan.), den mellersta och
norra kusten svala somrar och milda vintrar
(S. Francisco 14,6° i juli, 10,1° i jan., 13,2°
i årsmedium). I kaliforniska dalen liksom i
kustbergens dalar och i Stora bäckenet stiger
åter sommartemperaturen högt och vintrarna äro
kalla. Så har Fresno ibland en julihetta af öfver
45°, Sacramento af 43°; julimediet är i Fresno
27,5°. Ofta uppträda längre perioder af hetta
(hot spells); så steg 1896 temperaturen i Fresno
under 21 på hvarandra följande dagar till öfver
38°. Än varmare äro vissa delar af Mohave och
Death valley (se d. o.), som höra till jordens
hetaste trakter. Januari har i Fresno + 6,9,
men kan sjunka till — 6,4°, och i Sierra Nevadas
östra dalar är en temperatur af — 30° icke någon
sällsynthet under jan. — Nederbörden är riklig
endast i de norra kustbergen och i de högre
bergstrakterna f. ö.: Eureka vid Humboldtbay
1,128 mm., S.
Francisco 573 mm., Summit i Truckeepasset
1,165 mm. Södern och de inre delarna äro
regnfattiga (S. Diego 122 mm., Fresno 234
mm., Sacramento 486 mm.), och i en stor del
af södra K. härskar ökenklimat (Keeler vid
Owensjön, ö. om Sierra Nevada, har 69 mm.).
J. F. N.
Floran är rik på endemiska släkten och
arter. Framträdande karaktärsväxter äro de
jättestora konifererna Sequoia gigantea och
S. sempervirens, jämte Australiens eukalypter
jordens väldigaste träd. I deras sällskap
uppträda äfven andra stora barrträd, såsom
Douglasgranen (Tsuga douglasii), jättegranen
(Abies grandis), jättecedern (Thuja gigantea) och
sockertallen (Pinus lambertiana). Hela antalet
barrträdsarter stiger till omkr. 60, om än några
ha en mycket inskränkt utbredning. Löfträden,
af hvilka flera alltid äro gröna, komma först
i andra rummet; bland dem märkas flera ekarter,
madroñaträdet (Arbutus menziesii), kaliforniska
lagern (Umbellularia californica), kaliforniska
hästkastanjen (Aesculus parryi), storbladiga
lönnen (Acer macrophyllum) o. a. Ett egendomligt
växtsamhälle äro chaparrals, ogenomträngliga
busksnår i kustbergen och norra Sierra
Nevada. Mellan Sierra Nevada och Coast range
finnes en subtropisk präri. I södra K:s ökendalar
träffas palmer och andra växter, som höra samman
med Mexicos flora. K. är mycket rikt på växter
med vackra blommor, och många af våra vanligaste
och mest omtyckta prydnadsväxter härstamma
därifrån, t. ex. arter af släktena Abronia,
Clarkia, Collinsia, Delphinium, Eschscholtzia,
Eucharidium, Gilia, Godetia, Lilium, Limnanthes,
Lupinus, Nemophila, Phacelia och Zauschneria.
(G. L—m.)
Faunan är nära släkt med det öfre
Nord-Amerikas, särskildt Klippbergens. Så
träffas där griselbjörnen, puman och vargen
(Canis occidentalis) och af mera specifikt
kaliforniska djur kattvesslan (Bassaris astuta),
en lodjursform (Lynx fasciatus), två läderlappar
(Macrotus californicus och Molossus perotis
californicus); vidare märkes den med en japansk
form nära besläktade mullvadsformen Neurotrichus
gibsii. I kustvattnen finnas några öronsälar
(bl. a. Zalophus californianus) samt i ringa
antal den med den antarktiska sjöelefanten
nära besläktade Morunga angustirostris och
hafsuttern (Enhydris lutris), hvilken senare
dock måhända numera är försvunnen från dessa
kuster. Som för K. särskildt karakteristiska
fåglar kunna nämnas en uggla (Glaucidium),
en gökform (Geococcyx), vissa kolibriarter
och bland hönsfåglarna Oreortyx. Äfven
ett antal ödlesläkten är egendomligt för K.
L—e.
Befolkning. K:s folkmängd utgjorde 1850 92,597
och 1870 560,247 inv., men 1900 1,485,053
(4 inv. på 1 kvkm.) och beräknades 1906
till 1,648,049. Mot 1,000 män svarade år
1900 omkr. 810 kvinnor. 367,240 voro födda
utom unionen, hvaraf 14,450 i Sverige (med
23,728 afkomlingar i första led) och 72,449 i
Tyskland. 1,402,727 voro hvita, 11,045 negrer,
55,904 kineser och japaner samt 15,377 indianer,
mest boende på omkr. 25 s. k. reservationer.
Kinesernas antal, som 1880 var 75,218, har
betydligt aftagit, sedan kongressen 1882 genom en
flera gånger förnyad lag förbjöd deras invandring
till unionen; de voro 1900 45,753. Däremot har
antalet inflyttade japaner årligen ökats, så
att de 1900 utgjorde 10,151 personer. Oviljan
mot dem har redan tagit flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
