Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalymna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och eger all jord; den högsta styrelsen är
öfverlämnad åt 5 ministrar. Sedan 1884
är likväl förvaltningen underställd en
fransk resident (résident supérieur), som
sorterar under generalguvernören öfver Franska
Indo-Kina. Fransmännen bestämma öfver skatter,
tullar, offentliga arbeten o. s. v. Budgeten
för 1909 steg till 2,784,000 piaster (à 1
kr. 58 öre). Hufvudstad är Pnom-penh
(sedan 1870).
Historia. I 1:a årh. e. Kr. innehades
K. af tschamfolket, som hyllade bramaismen
och efterlämnat storartade prakttempel,
särskildt vid Angkor Wat. Tidtals var detta
s. k. Tschamparike dock skattskyldigt under Kina,
tidtals utsträckte det sina gränser öfver
kringliggande länder. Omkr. 700 inträdde ett
svaghetstillstånd, betecknadt af buddismens
inträngande och framryckande af khmerfolket
(de nuv. kambodjerna), under hvars herravälde
buddismen blef statsreligion (1320). Ej heller
de lyckades bevara sin makt, utan K. var från
senare hälften af 1300-talet ett tvistefrö mellan
Annam och Siam. Portugiserna kommo dit 1553
och följdes snart af spanjorerna (från Manila)
och af holländarna. Redan 1610 började kristen
missionsverksamhet. Både Annam och i än högre
grad Siam underlade sig stora delar af landet,
och efter 1806 måste K. betala tribut till sina
båda grannar. Sedan Frankrike bemäktigat sig
Kochinkina, afslöt det 11 aug. 1863 ett fördrag
med K., hvarigenom detta land faktiskt kom under
franskt protektorat. Då fransmännen på 1880-talet
invecklades i krig med Annam, gjorde konung
Norodom min af att vilja undandraga sig det
franska förmynderskapet, men nödgades i stället
afsluta ett fördrag 17 juni 1884, som ställde
landet i ännu större beroende af Frankrike. Det
franska herraväldet har utan tvifvel kraftigt
bidragit till landets utveckling och förbättrat
folkets ställning. Jfr Franska Indo-Kina. Litt.:
Henry, ”Promenade au Cambodge et au Laos” (1894),
Kemy och Arnaud, ”Histoire de l’établissement
du protectorat français au Cambodge” (1897),
E. L. de Lajonquière, ”Inventaire descriptif
des monuments du Cambodge” (i ”Publications de
l’école française d’Extrême-Orient”, 1907),
och Aymonier, ”Le Cambodge” (3 bd, 1900—04).
J. F. N.
Kambodja, äldre namn på floden Mekong.
Kambodjas kungliga orden. Se Ordnar.
Kambo skans, i Färgaryds socken, Småland,
omkr. 5 km. innanför Hallandsgränsen, anlades
1676 af öfverste Lillie och professor Spole
för att spärra vägen till Jönköping, den
s. k. Nissastigen. Efter krigets slut fick
K. förfalla.
L. W:son M.
Kambrik, text. Se Batist.
Kambriska systemet, geol. Se Kambrium.
Kambrium l. Kambriska systemet (af Cambria,
romarnas namn på Wales, där ifrågavarande
bildningar först noggrannare studerats, af
Sedgwick 1836), geol. Systemets gräns nedåt
är svår att för alla fall fastställa. På det
egentliga urberget följer på många ställen
i Sverige en formation af fossilfria lagrade
bergarter, konglomerat, sandstenar eller skiffrar
(jotniska), ofta genomsatta af diabasgångar eller
mellanlagrade af diabastäcken (postjotniska). De
fossilförande aflagringar, som i Sverige äro
närmast yngre än dessa nu nämnda, sammanfattas
under namnet kambriska systemet, som således
nedåt skulle sträcka sig till de jotniska
bildningarna. Man har emellertid ingenstädes
i Sverige
iakttagit det egentliga kambrium direkt
hvilande på jotniska aflagringar, utan öfverallt
på det vittrade, abraderade urberget. Också den
öfre gränsen har varit omstridd. Numera drages
den närmast under de äldsta graptolitförande
lagren, d. v. s. under Dictyonemaskiffern, som
således bildar den äldsta afdelningen af den på
kambrium följande siluren.
1. Eokambrium eller Algonk. Äldre än
de egentliga kambriska aflagringarna är i norra
Sverige den s. k. Sevegruppen, kvartsiter,
sandstenen och hårda, kristalliniska
skiffrar samt kalkstenar längs den högsta
fjällryggens östra rand; hit höra vidare
Almesåkragruppen, Dalformationen och Dalarnas
sandstensformation; i Norge kallas motsvarande
bildningar sparagmitformationen.
2. Undre kambrium. Underst öfverallt
ett konglomerat, stundom med vindnötta
stenar, angifvande, att före kambriska
hafvets inbrytande den vittrade berggrunden
bildade torrt land, ett dynlandskap. Landet
öfversvämmades allt högre upp; den forna
strandremsan blef till en långgrund strand,
där massor af strandsand efter hand aflagrades
och omvandlades till sandsten, redan af
de äldre geologerna belagd med namnet
fukoidsandsten, eftersom den omsluter,
hvad man först ansåg vara hafsalger (fucus).
Dessa ”växt”-rester ha emellertid till stor del
visat sig vara endast spår af olika föremål,
som krupit eller af vågorna släpats omkring på
sandstranden; sådana spår ha t. ex. kallats
Cruziana, Eophyton o. s. v., och en hel
afdelning af sandstenen har efter sistnämnda
spår kallats eophytonsandsten. En annan här
förekommande problematisk bildning är
Scolithus. Djurvärlden är ej synnerligen rik: aftryck
af Medusor, Mickwitzia, Hyolithus, Olenellus
Mickwitzi (i Estland). På den egentliga
sandstenen följa grågröna leriga sandstenar med
trilobiter, såsom Olenellus Torelli, Holmia
Kjerulfi, Ellipsocephalus Nordenskiöldi
etc., således en ganska rik djurvärld. Denna
olenellussandsten är i Sverige af ringa
utbredning och mäktighet, men i t. ex. England
och Nord-Amerika mycket mäktigare.
3. Mellan-kambrium, Paradoxides-lagren
(= Angelins regio conocorypharum), af svarta
alunskiffrar med bollar af bituminös
kalksten, orsten, eller stundom af grönaktig
skifferlera eller t. o. m. skiffrig sandsten.
Ledfossil = olika arter af trilobitsläktet
Paradoxides samt dessutom af Agnostus,
Conocoryphe, Microdiscus, Obolella o. s. v.
4. Öfre kambrium. Olenus-lagren ( =
Angelins regio olenorum). Äfven denna
afdelning utgöres af alunskiffer med orsten.
Paradoxides är utdöd; i st. f. detta släkte
träda andra, mindre trilobiter, s. k. Olenider,
såsom Parabolina, Eurycare, Ctenopyge, Peltura,
Parabolina, Acerocare o. s. v.
Utom i Sverige finnes kambrium i Norge,
England, Ryssland, Böhmen och andra delar
af Europa, i Öst-Asien och Nord-Amerika.
A. Hng.
Kambräken, bot., namn på ormbunken Blechnum
spicant With.
Kambuija. Se Kambyses.
Kambuniska bergen. Se Grekland, sp. 230.
Kambyses (pers. Kabuija), forntida konung i
Persien, son af Kyros, hvilken han efterträdde
529 f. Kr. Han eröfrade Egypten (525), men
en därifrån företagen expedition mot Etiopien
misslyckades genom brist på lifsmedel, och under
ett fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
