- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
735-736

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kammarduett ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vudsakligen i furstliga och högadliga personers
hus af enkom aflönade "kammarmusiker",
"kammarsångare", "kammarvirtuoser" m. m.,
titlar, hvilka delvis bibehållas ännu i
dag. - Den kammarstil, som blef utmärkande
för hithörande kompositioner, karakteriseras
gentemot konsert- och opera-musiken af en dess
mera subtilt konstrik och i detalj gående
utarbetning af de musikaliska tankarna samt
fin nyansering, ju mera hvarje instrument är
en solostämma samt större massverkningar och
bestickande klangskiftningar äro omöjliga. Af
detta skäl har kammarmusiken i alla tider gällt
för den finaste kompositionsarten. Litt.:
Krause, "Die entwickelung der kammermusik"
(1904), och Kilburn, "Story of chamber-music"
(s. å.). A. L.*

Kammarmusiker (Kammarmusikus), förr
(på 1500- 1700-talen) aflönad instrumentalist i
furstligt eller högadligt hus (se Kammarmusik);
numera titel på mer framstående medlemmar af
ett hofkapell.

Kammarmästare (Cammermester).
Se Kammarkollegium.

Kammarorgel, mus. Se Harmonium.

Kammarpage [-pas]. Se Page.

Kammarrevisionen. Den kontroll öfver kronans
uppbördsmän, som redan på 1500-talet och sedan
enligt 1618 års Kammarordning utöfvades genom
räkenskapernas granskning af Kammarkollegium
i dess helhet, blef snart öfverflyttad på
en särskild af delning af sagda ämbetsverk,
benämnd Besvärskammaren, Revisionskammaren
l. Kammarrevisionen. Denna afskildes från
Kammarkollegium enligt k. br. 18 sept. 1695. Den
officiella benämningen var "Kammarrevisionen"
ända till verkets omorganisation genom k. br. 30
april 1799, ’då den nuv. benämningen Kammarrätten
(se d. o.) Infördes. J. H. (S. B-h.)

Kammarråd. Se Kammarkollegium.

Kammarrätten, ett af de till
k. Finansdepartementet hörande centrala
ämbetsverken, i äldre tider en afdelning af
Kammarkollegium, sedermera ett särskildt
ämbetsverk, kalladt Kammarrevisionen
(se d. o.). Den nuv. benämningen infördes
enligt k. br. 30 april 1799. Kammarrätten är
dels domstol, dels förvaltande verk. Dess
ämbetsmyndighet omfattar, enligt senast
utfärdade instruktion af 23 dec. 1908,
hufvudsakligen följande: balansmål eller
angifvelser mot kronans och allmänna verks
uppbördsmän och redogörare samt åtal mot
ämbets- och tjänstemän för fel och försummelser i
fråga om uppbörd, förvaltning och redovisning af
offentliga medel (dock med undantag för hvad som
genom strafflag för krigsmakten stadgas); vidare
anmärkningar vid de till granskning inkomna
räkenskaperna för kronans eller andra allmänna
medel; besvär öfver K. M:ts befallningshafvandes
beslut i frågor om debitering af utskylder
eller afgifter; besvär i taxeringsmål, i mål
om mantalsskrifning samt i mål om afkortning,
afskrifning eller restitution af allmänna medel
m. m., äfvensom af K. M:ts befallningshafvande
pröfvade fattigvårdsmål. - Kammarrätten består
af president och 8 kammarrättsråd, hvarjämte i
vissa mål 2 revisionskommissarier tjänstgöra
som ledamöter. Vidare äro i ämbetsverket
anställda: å kansliet l sekreterare, 4 notarier
och l aktuarie, som tillika är registrator,
å advokatfiskalskontoret 1 advokatfiskal samt
å revisionsafdelningen 22 revisorer,
af hvilka 2 benämnas första revisorer
och äro chefer hvardera för ett af
revisionsafdelningens två kontor. Presidenten,
kammarrättsråden, revisionskommissarierna,
sekreteraren och advokatfiskalen utnämnas
af K. M:t, öfriga tjänstemän tillsättas
af Kammarrätten. I revisionsafdelningen
verkställes granskningen af de kronans och
andra allmänna räkenskaper, i af seende
på hvilka ej annorledes är förordnadt. Om
granskningsarbetets fördelning mellan de två
kontoren förordnar Kammarrätten. - Om kammarrätt
vid flottan se Amiralitets-kammarrätten.
S. B-h.

Kammarrättsråd. Se Kammarrätten.

Kammarskjutning. 1. Krigsv., den skjutning
som utföres med för krigsbruk afsedda gevär
eller karbiner med användande af särskild
kammarammunition, bestående af en liten
kula och svag krutladdning i vanlig hylsa,
och på förkortade afstånd, vanligen 15 m. Som
mål användas vanliga taflor, förminskade med
hänsyn till afståndet. Kammarskjutningen, som
användes i besparingssyfte, utgör en lämplig och
lätt anordnad föröfning för skjutning med skarp
ammunition och har kommit till stor användning
inom arméerna samt i Sverige inom de frivilliga
skytteföreningarna, i de högre läroverken och
delvis äfven i folkskolorna.

2. Jaktv. Till några slag af jaktstudsare
finnes för öfningsskjutning afsedd svagare
ammunition, närmast att jämföra med armégevärens
kammarammunition. Stundom användes till
studsare af grof kaliber för samma ändamål ett
"insatsstycke", till formen likt en patron, men
längre, med borradt lopp af fin kaliber. Detta
införes i patronläget och laddas med en den fina
kalibern motsvarande ammunition. Kammarskjutning
med jaktgevär brukas föga; på grund af kulans
ringa utgångshastighet lämpar den sig ej för
skjutning på rörligt mål. 1. C. O. N. 2. G, G.

Kammarskrifvare, titel å lägsta
gradens tjänstemän i en del ämbetsverk,
t. ex. Tullverket, Riksgäldskontoret
och Öfverståthållarämbetet. Inom
en del andra verk, t. ex. Kammar-
och Kommerskollegierna, Kammarrätten,
Statskontoret, Post- och Telegrafverken samt
Öfverintendentsämbetet, är kammarskrifvartiteln
numera utbytt mot andra benämningar.
J. H.*

Kammarskruf. Se Kanon, artill.

Kammarspel, ett kortare och för en "intim teater"
lämpligt stycke. Titeln bäres af en samling
teaterpjäser af Strindberg (1907 ff.). Jfr
Kammerspiele.

Kammarstil, mus. Se Kammarmusik.

Kammarstycke l. Bakstycke, artill. 1. Se
Handeldvapen och Kanon. - 2. Ett slags
kammarladdningskanon, som brukades ända till
16:e årh. Eldröret var i båda ändarna öppet,
och till detsamma hörde ett kort, i bakre ändan
slutet rör, kammaren, i hvilket laddningen
lades; kammaren insattes därefter ofvanifrån
bakom eldröret och fastkilades vid detsamma.
G. af Wdt.

Kammarsyra, kem., utspädd svafvelsyra (sed. o.),
med egentliga vikten l,5 till l,6 och en
halt af omkr, 60 à 70 proc. H2 SO4, hvilken
uti svafvelsyrefabrikerna samlar sig på
blykamrarnas bottnar. P. T. C.*

Kammarsångare. Se Kammarmusik och Kammersanger.

Kammartjänare, betjänt, som uppassar en förnäm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:35:18 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free