Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampegrässläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
743 Kampung–Kamtjatka 744
man, men förvärfvade sig en sorglig ryktbarhet
genom sin ifver att uppspåra ”demagogische umtriebe”
och att undertrycka alla friare rörelser vid de tyska
universiteten. K. utgaf ”Jahrbucher fur die preussische
gesetzgebung” (1814–40) samt ”Annalen der
preussischen innern staatsverwaltung” (1817–39).
Kampung. Se Kampong.
Kampylotrop (af grek. kampylos, krökt, och
trefpein, vända), bot. Se Fröämnet.
Kampöfning. Se Gymnastik, sp. 787.
Kamrat (fr. camarade, af sp. camarada, af
camara, kammare), eg. samboende; en som har samma
göromål 1. värf som en annan, tjänar eller undervisas
inom samma institution e. d. som en annan,
medbroder (medsyster) i arbetet; följeslagare på resor.
Jfr En camarade.
Kamraten, illustrerad tidning för
Nordens ungdom, en i Stockholm sedan 1893
utgifven halfmånadsskrift, uppsattes af ”Iduns”
redaktör F. Hellberg, som redigerade den
t. o. m. 1902. Den öfvergick 1903 till ett
aktiebolag. Tidningens redaktör är från 1905 J. P.
Palm. Prenumerationspriset är 3 kr. för år.
Kamrerare (Kamererare) 1. Kamrer (af
mlat. camerarius, eg. uppsyningsman öfver
skattkammare, af lat. camera, hvälfdt rum), kassaförvaltare
eller räkenskapsförare i ämbetsverk, välgörenhetsstiftelser
och större affärsföretag; i banker,
försäkringsbolag o. d. anstalter den tjänsteman, som
förvarar handlingarna och ansvarar för bokföringen.
Kamrup [kāmrō′p], distrikt i brittisk-indiska prov.
östra Bengalen och Assam. 9,479 kvkm. 589,187
inv. (1901), till största delen hinduer (53,701
muhammedaner och 1,479 kristna). K. genomflytes af
den segelbara Brahmaputra, på hvars sumpiga stränder
växer utmärkt ris. I n. höjer sig landet mot
Bhutans berg, i s. mot Khassiabergen, på hvars
sluttningar européer anlagt teplantager. Hufvudstad är
Gauháti (se d. o.).
J. F. N.
Kamsin (af arab. chamsin), meteor. Se Chamsin
(där uppgiften ”det koptiska chamsyn l. chamsein”
utgår).
Kamtapp, mek. Se Axeltapp, sp. 539.
Kamthi, stad. Se Kampti
Kamtjadal, Kamtschadal l. Kamtsjadal,
invånare på Kamtjatka (se d. o.).
Kamtjatka (Kamtsjatka, Kamtschatka),
stor halfö i nordöstra Asien, sträcker sig från
60° n. br. mellan Berings haf (där kalladt
Kamtjatkahafvet) i ö. och Ochotska hafvet i v.,
i sydvästlig riktning ned mot Kurilerna, af
hvilka den nordligaste, Shumshu, ligger endast
11 km. från K:s sydspets, Kap Lopatka (51°
15″ n. br.). Omkr. 270,000 kvkm. Västra kusten
saknar större inskärningar; längst i n. intränger
Penshinaviken emellan K. och Asiens kontinent;
östra kusten har däremot flera vikar och bukter
(viktigast Kronozki- och Avatja-vikarna),
och utanför den ligger den obebodda ön Karagin
(1,582 kvkm.). K. genomdrages i hela sin längd
af en bergskedja, som midt på halfön grenar sig
i två armar, hvilka åter mötas i s., hvarigenom
K. får sin ovala konfiguration. Denna kedja
stiger högt öfver snögränsen, och dess östra arm
uppbär ett 40-tal vulkaner (sopka), af hvilka
14 ännu äro verksamma. De väldigaste af dem äro
Kljutjevskaja sopka (4,916 m.), jordens högsta
vulkanbildning (utbrott 1729, 1737, 1841, 1853–54
och 1896–97) och Sjivetjutj (2,984 m.). På västra
armen når den slocknade vulkanen Choasjen (3,050
m.) den högsta höjden. I halföns sydligaste
del, som i allmänhet har lägre terräng, finnas
likaledes många, mestadels slocknade vulkaner;
den högsta är Korjazkaja (3,500 m.), den enda
verksamma Avatja. Ej mindre rikt är K. på heta
källor. Den största floden är Kamtjatka, som
flyter mot n. genom dalen mellan de båda nämnda
bergsarmarna och faller ut i Berings haf. Dess
dal bildar den fruktbaraste och tätast befolkade
delen af halfön. Klimatet är rått och mycket
kallare än Europas på samma bredd. I södra delen
är årets medeltemperatur +3° C., i dess norra
endast –6°. Januari månads medeltemperatur är vid
södra ändan af halfön –7° C., vid Petropavlovsk
–8,4° C. och i n –21° C. Västra kusten är
om vintern betydligt kallare än den östra. Om
sommaren är väderleken mycket ostadig, med ofta
inträffande dimmor och regn. Inne i landet är
sommarvärmen ganska hög. Vegetationen är på
grund af den stora fuktigheten anmärkningsvärdt
yppig, särskildt på mark af vulkaniskt
ursprung. Gräset når 1,5 m. höjd och kan slås
tre gånger på sommaren. Täta skogar omväxla med
saftiga gräsmarker och tundraartade sträckor,
hvilka tilltaga mot n., särskildt i sumpiga
kusttrakter och floddalar. I halföns södra
del bestå skogarna uteslutande af löfträd:
popplar, videarter och björkar. Marken prydes
där af rikt blommande örter, såsom Epilobium
angustifolium, Senecio, Aconitum, Artemisia,
Pulmonaria och Geranium; karaktärsväxter äro
äfven liljor med stora orangeröda blommor och
jättestora arter af släktena Spiræa, Angelica
och Heracleum. Äfven bergen äro skogklädda
i sina lägre delar, och där skogen slutar,
vidtar en buskvegetation, den s. k. slanez, som
bildar ett ogenomträngligt snår af med hvarandra
hopflätade grenar, stammar och rötter. Barrträd
saknas alldeles i västra och södra K. samt äro
äfven sällsynta i ö. Endast i dalarna kring
mellersta delen af floden Kamtjatka bilda lärk-
och furuträd en barrskogsö i löfskogsområdet, men
längre norrut försvinna de åter och anträffas
sedan först vid Anadyrviken, således utom
K:s område. – Faunan är af arktisk karaktär:
vildren, björn, varg, sobel, räf, hermelin,
hare o. a. nordiska djur. Af fåglar äro svanor
och änder de viktigaste, dessutom otaliga massor
hafsfågel, af fiskar de, som från hafvet tränga
in i floderna, främst lax. Det enda husdjuret är
hunden. Befolkningen är mycket gles, omkr. 8,000
inalles, d. v. s. 3 på 100 kvkm. Utom några
hundra ryssar (mest köpmän och kosacker) utgöres
den hufvudsakligen af omkr. 2,000 kamtjadaler
(se pl. ”Asiens folk”, till art. Asien) eller,
såsom de själfva kalla sig, itelmer i s. och
omkr. 4,500 korjaker i n.; dessutom invandrade
tunguser, lamuter och jakuter. De ha i regel
antagit ryska vanor och äro grekisk-ortodoxa,
dock blott till det yttre, ty i verkligheten
bibehålla de sin gamla schamanism. Jakt och
fiske äro hufvudnäringarna. Större orter finnas
icke; byarna bestå af några få gårdar. Den forna
jordjurtan har öfverallt undanträngts af det
ryska bondhuset. De flesta vägarna äro stigar,
oftast upptrampade af de många björnarna, och
det vanligaste fortskaffningsmedlet dragsläden,
förspänd med 15–20 hundar. Hufvudstad är
Petropavlovsk (se d. o.). – K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
