Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 759-760 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanalbank ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka alla antagit kristendomen. Ön har en
långsträckt form, är bergig, men fruktbar och
delas af Tavuki- och Ngaloavikarna nästan
i två delar. På sydvästra udden reser sig
öns högsta berg, den utslocknade vulkanen
Buke-Levu (840 m.). Kusterna äro omgifna
af korallref. Ett par goda hamnar finnas.
J. F. N.

Kande [kanne], danskt och föråldradt norskt
rymdmått för våta varor, = 2 potter, = 1,932 l. (i
Norge = 1,930 l.). Jfr Kan, Kanna och Kanne.

Antika kandelabrar.

Kandelaber (lat. candelabrum, af candala,
vaxljus, talgljus), stor armljusstake; hos
antikens folk urspr. en enkel ljusstake,
gjord af trä, vassrör, lera eller metall,
sedermera en konstnärligt utförd, på golfvet
stående praktstake, som ofta var ända till 2 à
3 m. hög och ofvanpå hvilken man ställde lampor
eller brände rökelse. I denna utbildade form
tillverkades kandelabern af brons, marmor eller
alabaster samt smyckades med bladverk, människo- och
djurskepnader, reliefer o. s. v. Dess delar
voro: foten, vanligen bildad af tre djurfötter
(lejontassar), det långa skaftet, hvilket
i de flesta fall var räffladt, och krönet,
upptill formadt som en flat
skål. I romerska kejsartiden förfärdigades högst
konstfulla lyxkandelabrar af ädla metaller,
i form af akantusstånd, murgrönomlindade
stammar med blomkalkar eller vaser öfverst,
karyatidfigurer m. m. Ofta lät man pelarskaftet
dela sig till armar, från hvilka lampor nedhängde
i fina kedjor; ett dylikt ljusställ kallades
hos romarna lychnuchus (af grek. lychnuchos,
ljusstake). Tempel, palats och offentliga bad
pryddes rikligt med kandelabrar. Vackra prof
på antika sådana af marmor (se fig.) finnas i
Vatikanen, Louvre, British museum, Münchens
glyptotek och samlingarna i Neapel och
Florens. Äfven i Sveriges nationalmuseum finnas
några praktfulla romerska marmorkandelabrar. Af
helt annan karaktär, men i sin art förträffliga
äro de kandelaberformer, som den romanska och
den gotiska konsten utbildat. Renässansen upptog
här, som på andra områden, antikens former, men
gjorde kandelaberns skaft utsvällande och rikare
ledadt. Kandelabern användes såväl i antiken som,
efter dennas förebild, i renässansen såsom ett
rent dekorativt motiv i pilasterfyllningar
o. d. I våra dagars talspråk är uttrycket
kandelaber merendels liktydigt med armljusstake
af ståtligare form. — Jfr fig. å pl. I till
Empirestil och pl. II till Etrusker.
(A. L. R.)

Kandera (fr. candir, af candi; se Kandisocker
1), med socker öfverdraga t. ex. frukter, så
att sockret i stora kristaller täcker deras yta.

Kandern, stad i badensiska kretsen Lörrach,
vid floden Kander. 2,059 inv. (1905). Där
utkämpades 20 april 1848 en fäktning mellan
Heckers friskaror samt de hessiska och badensiska
trupperna under Fr. von Gagern, hvilken stupade
i striden.
(J. F. N.)

Kandesch, indiskt distrikt. Se Khandesh.

Kandhia, stad i distriktet Muzaffarnagar,
United provinces, Indien, 56
km. n. v. om Meerut. 11,563 inv. (1901).
Wbg.

Kandi. Se Kandisocker.

Kandi, Candy [kā’ndi], befäst stad på
Ceylon och fordom denna ös hufvudstad,
ligger nästan i midten af ön, 512
m. ö. h., 120 km. från hufvudstaden,
Colombo, med hvilken K. är förenadt medelst
järnväg. 26,519 inv. (1901). Staden är numera
förfallen. De märkligaste byggnaderna äro
templen (12 buddistiska och 4 bramanska),
konungagrafvarna och det forna kungliga
residenset, hvilket till en del begagnas
af brittiska styrelsen. Industriskola och
college, grundadt 1857 af Church missionary
society. 5 km. från K. ligger den stora kungliga
botaniska trädgården Peradeniya.
(J. F. N.)

Kandia (Candia). 1. Italienskt namn på ön
Kreta. — 2. (Urspr. Chandakon, af arab. chandak,
skansgrafvar, fästning) Provinshufvudstad på ön
Kreta. Se Candia.

Kandiablommor, bot. Se Mesembryanthemum.

Kandid (fr. candide, lat. candidus, bländande
hvit), oskuldsren, uppriktig. Jfr Candide.

Kandidat (lat. candidatus, se d. o.). 1.
Polit., i allmänhet och ursprungligen: sökande till ett
ämbete, en plats, i synnerhet en sådan plats,
som besattes genom val, framför allt ledamotskap
af riks- och kommunalrepresentationer; enligt
svenskt språkbruk den, som, icke till följd af
egen direkt ansökan, utan på grund af andras
förlitande på hans duglighet, framställes
som lämplig att bekläda ett visst ämbete eller
att vid ett val ifrågakomma (”uppställas som
kandidat”). Att vid val till folkrepresentant
den, som önskar blifva utsedd, själf anmäler
sig som kandidat, offentlig kandidatur
l. valkandidatur, är brukligt i många länder,
där omedelbart valsätt förekommer, men ej i
Sverige. Man har ansett den ”alltför litet
öfverensstämma med det svenska lynnet för att böra
hos oss föreskrifvas”. Mot deras åsikt, som
ifrågasätta ”riktigheten af själfva dess grund”,
talar såväl det allmänna bruket utomlands som den
vid valmöten i Sverige öfliga praxis, i det att
de vid dessa föreslagna ”kandidaterna” aflägga
sin ”politiska trosbekännelse”. Alldeles oriktig
och fördömlig är däremot principen, att ett lands
regering vid representantvalen söker genomdrifva
eller i valmännens åtanke rekommenderar sina
kandidater, officiell kandidatur.

2. I Sverige, Finland, Danmark och Norge titel
på den, som efter aflagda prof, kandidatexamen,
vunnit den lägre lärdomsgraden inom någon
fakultet: teologie, juris, medicine och
filosofie kandidat (jfr Doktor, Examen och
Licentiat). Äfven person, som inom filosofiska
fakulteten aflagt förberedande prof för
kandidatexamen inom annan fakultet, har i
Sverige ofta benämnts kandidat (teologico-,
juridico-, medicofilosofie kandidat). — Teologie
kandidatexamen var före K. M:ts stadga angående
teologiska examina 30 okt. 1903 väsentligen
en lärdomsexamen, under det att teoretisk
kompetens till prästämbetet gafs — förutom af
teologie kandidatexamen — af den oftast anlitade
s. k. dimissionsexamen (se d. o.). Enligt nämnda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>