- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
785-786

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med denna (stelt lavettsystem); mellan
hvarje skott måste på grund häraf pjäsen af
servismanskapet framrullas. Lavettens rekyl
har nu upphäfts därigenom, att eldröret
ensamt rekylerar å lavettens öfverdel, den
s. k. vaggan, samt efter fullbordad rekyl genom
fjäderkraft eller komprimerad luft framföres
i sitt ursprungliga läge. Genom detta system,
som fått namnet lång eldrörsrekyl, enär eldröret
vid vissa pjäser har ända till 1,5 m. lång rekyl
å vaggan, samt genom det samtidiga införandet
af sidriktinrättning och förbättrade riktmedel,
hvarigenom snabbare riktning möjliggöres, har
eldhastigheten ungefär 5-dubblats. Så kunde
t. ex. en bakladdningsfältkanon på 1880-talet
med största ansträngning hos servisen skjuta
endast 3 skott i minuten, hvaremot en nutida
fältkanon under liknande förhållanden skjuter
15 skott i minuten. Till eldhastighetens ökande
har äfven, ehuru i mindre grad, bidragit de
förbättrade mekanismerna samt enhetspatroners
införande. En i taktiskt afseende viktig följd
af lavettens stillastående under skottlossningen
är, att pjäsen kunnat förses med en stålsköld
(se fig. 8 o. 9), som skyddar mot gevärs-
och granatkarteschkulor. Dylika sköldar voro
förut af föga nytta, emedan servisen för hvarje
skott måste springa ifrån pjäsen för att undvika
dess rekyl. Med sköldar äro alla nyare fält-
och positionskanoner, bergskanoner samt lättare
fälthaubitser försedda; en fältkanonsköld är
i allmänhet 5 mm. tjock och väger omkr. 75
kg. En följd af den långa eldrörsrekylen har
äfven varit, att behofvet af de besvärliga
bäddningarna bortfallit vid flertalet af de
positions-, belägrings- och fästningspjäser,
som förut voro i behof däraf. Så kunde
t. ex. en 12 cm. positionskanon på 1880-talet
(fig. 14) ej skjuta utan bäddning, men en
lika kraftig, modern 10,5 cm. kanon kan utan
svårighet göra det. Likaledes ha bäddningar
bortfallit för 15 cm. haubitser, som förut
voro i behof däraf. Denna omständighet har
kraftigt bidragit till att öka det grofva
artilleriets användning i fältslagen och att
ställa det närmare fältartilleriet. Sålunda
betraktas ock numera såväl 10,5 cm. kanonen som
15 cm. haubitsen som tunga fältpjäser. Efter den
långa eldrörsrekylens införande har man börjat
konstruera s. k. automatiska mekanismer. Dessa
äro antingen halfautomatiska, då mekanismen af
sig själf öppnas vid skottlossningen till följd
af eldrörets rekylrörelse (jfr Handeldvapen)
samt stänges vid eldrörets framfartsrörelse,
sedan den nya patronen af servismanskapet
inslungats i loppet, eller helautomatiska, då
ej blott öppnandet och stängandet, utan äfven
tillförseln af nya patroner samt affyringen
sker automatiskt liksom vid kulsprutorna
(se d. o.). Helautomatiska mekanismer finnas
endast å kanoner med liten kaliber, vanligen 37
mm., emedan den automatiska patrontillförseln
kräfver en lätt projektil. Dylika kanoner kallas
maskinkanoner (eng. pompoms) och kunna uppnå
en eldhastighet af 150 skott i minuten; de
anses emellertid sakna betydelse i fältkriget
och användas endast i fästningskriget eller
å fartyg. Lättare kust- och fartygskanoner
benämnas vanligen Antitorped(båts)kanoner. Deras
hufvuduppgift är att afslå anfall af
jagare, torpedbåtar och liknande fartyg,
och de finnas sålunda hufvudsakligen på de
större krigsfartygen och på kustfästningarnas
sjöfronter. Antitorpedkanonerna måste vara
lätta pjäser med
stor snabbskjutande förmåga, hvilka, särskildt
med hänsyn till att anfallen oftast utföras
nattetid och af flera båtar samtidigt
mot samma mål, kunna hastigt åstadkomma en
kraftig verkan. De första antitorpedkanonerna
voro revolverkanoner af liten kaliber; de
visade sig dock snart för litet effektiva
mot de alltmer förbättrade torpedfartygen
och ersattes därför med maskinkanoner och
vanliga snabbeldskanoner af kraftigare
kaliber. Kalibern var före rysk-japanska
kriget i allmänhet 5,7–8 cm. Torpedvapnets
utveckling, särskildt i fråga om ökning af
torpedernas skottvidder, har under de senare
åren åstadkommit en ytterligare stegring af
kalibern till 10–12 cm., inom vissa mariner
ända till 14–15 cm. Antalet antitorpedkanoner
varierar med fartygens storlek och i fråga om
kustfästningar med de speciella förhållandena
i hvarje fall; som exempel kan anföras: det
engelska slagskeppet "Dreadnought" har 24
st. 7,6 cm. kanoner, de af England senare byggda
slagskeppen 16–20 st. 10,2 cm. k. eller 12 st. 15
cm. k. eller både 15 och 10,2 cm. k.; de nyaste
engelska pansarkryssarna ha 16–20 st. 10,2
cm. k.; de svenska pansarbåtarnas egentliga
antitorpedbestyckning utgöres af 10–11 st. 57
mm. k.
G. af Wdt. S.

Kanonad (fr. canonnade), ihållande skjutning
med artilleripjäser.

Kanonbank, befästningsk., en bakom ett bröstvärn
uppkastad jordbank, afsedd att därpå uppställa
kanoner för skjutning öfver bröstvärnets
krön. För fältpjäser erhöllo kanonbankarna
en bredd af omkr. 5 m. och en längd bakåt af
omkr. 7 m. samt en höjd, som är 1 m. lägre än
bröstvärnets; de lades vanligen i befästningens
utgående hörn. En uppfart af 3 m. bredd ledde
från naturliga marken upp på banken. För att
hämma rekylen kunde faskiner eller rekylkilar
fastpålas vid kanonbankens bakre kant. I
fästningar lades kanonbankarna ofvanpå vallgången
och erhöllo de dimensioner, som de olika pjäserna
fordrade. Vid fältbefästning användas kanonbankar
numera sällan, enär artilleriuppställningsplatser
vanligen väljas utanför infanteriskansarna. Skola
kanonbankar undantagsvis anordnas, göras de 4
m. i kvadrat för fältartilleri, 5 m. i bredd
och 7 m. i längd för positionsartilleri samt
2,5 m. i kvadrat för fältkanon utan rekyl;
samma mått, 2,5, ges äfven en kulsprutebank.
L. W:son M.

Kanonbatteri, krigsv. Se Batteri.

Kanonbefälhafvare l. Pjäsbefälhafvare, artill.,
kallas vid artilleriet det underbefäl,
som har befälet öfver en artilleripjäs
med tillhörande servis, hästar m. m.
G. af Wdt.

Kanonbesiktning. Se Kanontillverkning.

Kanonbrok, sjöv. Se Brok.

Kanonbrons, artill. Se Kanonmetall.

Kanonbrunn, fortif., skydd för servis och pjäser
i själfsänkande lavettage. Kanonbrunnen göres
i betong, och ett å lavettaget anbragt plåttak
skyddar mot granatkarteschskrot. Kanonen
laddas och riktas i nedsänkt läge och
sålunda fullt skyddad samt går automatiskt
tillbaka ned i brunnen efter skottlossningen.
L. W:son M.

Kanonbåt, sjöv., ett mindre, för artilleristrid
afsedt örlogsfartyg med måttlig fart. De
ursprungliga svenska kanonbåtarna konstruerades
och byggdes af Chapman omkr. 1768. De bestodo
egentligen af två slag: kanonslupar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free