- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
825-826

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantabel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

825

Kanteletar-Kantkrum

826

Kanteletar (eg. kanteles, harpans, gudinna
1. fe), en samling finska, lyriska folkdikter,
ofta af stor skönhet, utgifven af Elias
Lönnrot 1840. I densamma inrymmes äfven
en del legendariska och episka dikter, som
icke lämpligen kunnat få plats i "Kalevala",
t. ex. legender om Jesu födelse, Magdalena
och Jesus etc. och ballader om biskop Henrik
och Lalli, Klaus Kurcks mord på sin hustru
Elin Fleming och sitt barn ("Elinan surma"),
hertig Karls krigståg till Finland, Pontus
de la Gardie-o. s. v. Alla dessa dikter äro
affattade på den vanliga finska runometern
(se K a l e v a l a). De olika varianterna af
samma dikt ha mestadels sammansmälts till en
enda. I företalet meddelas ett antal ballader
och visor af äldre och nyare datum med andra
versmått. Ett urval Kanteletar-dikter meddelades
i öfv. af E. Hertzberg 1875. Litt.: J. Krohn,
"Kantelettaren tutkimuksia’’ (1900-02; bearb. och
utg. af K. Krohn). K. B. W.

Kantemir, furstesläkt från Moldau, enligt
traditionen härstammande från Tamerlan. -
1. D i-mitrij K., f. 1673, d. 1723, blef 1709
hospodar i Moldau och stod till en tid i sådan
gunst hos Porten, att han 1710 befriades från all
tribut och erhöll löfte om hospodarvärdigheten
i Valakiet. Genom kriget mellan Turkiet och
Ryssland kom han i en svår ställning, men beslöt
snart att öfvergå till den trosförvante tsar
Peters sida och slöt (apr. 1711) ett fördrag med
denne, hvilket tills vidare gaf ryssarna militär
dispositionsrätt öfver Moldau, men å andra
sidan tillförsäkrade honom detta som suveränt
och ärftligt furstendöme eller (i händelse af
ogynnsam krigslycka) förläningar och pension
i Ryssland. Händelserna tvungo honom att välja
det senare alternativet, och han erhöll senare
rysk furstetitel och senatorsvärdighet. Han
var en bildad och lärd man, väl hemmastadd i
persiska och turkiska språken, medföljde 1722
Peter på tåget till Persien samt var denne
behjälplig med författande af proklamationer
på nämnda språk. Hans andra gemål, furstinnan
Trubetskaja, var uppfostrad i Sverige. Han
författade bl. a. en Historia de ortu et
defectione imperii turcici.

2. Antioch Dimitrijevitj K., den föregåendes
yngste son, rysk författare och diplomat,
f. 1709 i Konstantinopel, d. 1744, kom redan vid
3 års ålder med sin fader till Ryssland. Hans och
syskonens första uppfostran leddes hufvudsakligen
af modern, en grekinna af Kantakuzenernas släkt,
och han förvärfvade sig redan vid unga år en på
den tiden i Ryssland ovanlig bildning. K. är
Rysslands förste vittre profanförfattare af
någon betydenhet och börjar den långa raden af
ryska sam hällssatiriker. Han skref nio satirer,
med Horatius och Boileau till föredömen. De
äro hufvudsakligen riktade mot det gammalryska
partiet samt teckna icke blott typer ur detta,
utan äfven tämligen igenkännligt framstående
personer inom detsamma. Alla stånd och klasser
få f. ö. sin beskärda del. Man hade så vetat
ställa till, att Dimitrij K:s stora förmögenhet
odelad tillföll den äldre sonen, Konstantin,
furst Golitsyns måg, så att Antioch, då officer
vid Preo-brasjenska regementet, och de öfriga
syskonen stodo utblottade. Vid kejsarinnan
Annas tronbestigning (1730) ändrades emellertid
ställningen. K. utnämndes redan 1731, 22 år
gammal, till rysk minister i London. 1738
förflyttades han till Paris.

Ryssland återsåg han aldrig. Ehuru hans
diplomatiska befattning tog största delen af
hans dag och under dåvarande förhållanden var
förenad med många svårigheter och obehag, fick
han dock tid att fortsätta sina matematiska
studier (hvilka han redan tidigt börjat i
Petersburg under D. Bernoullis ledning) och att
läsa sina greker och romare. Han öfversatte
Anakreon och Justinus, Montesquieus "Lettres
persanes", Fontenelle, Algarotti m. fl. samt
skref äfven fabler och lyrisk poesi. Satirerna,
som.blott cirkulerat i handskrift, samlade han
1743 för utgifning (fransk öfv. af Venuti, 1746;
tysk af Spilker, 1752), men de trycktes först
1762. För nutida läsare äro de föga njutbara,
ej minst därför, att K., utan att sluta sig
till Trediakovskis metriska reform (den han
dock i teorien hyllade) fortfarande byggde
sin vers hufvudsakligen efter stafvelsen med
blott föga hänsyn till accenten. K:s samlade
arbeten, jämte lefnadsteckning, äro utgifna
af Jefremov med biografi af Stoiunin. Af
K:s ministerberättelser från London utkom bd
11892. Biografi af K. (med redogörelse för hans
litterära verksamhet) af Sementkovskij (1893).
1. (H. A-t.) 2. Lll.

Kanthaf. Se H a f, sp. 983.

Kanthuggning, trädg. För att kanterna på
gräsmattor skola hållas jämna, afhuggas på
sommaren alla grässtånd eller delar af sådana,
som utanför den ursprungliga kantlinjen skjuta ut
i gångar eller blomstergrupper. Stundom användas
härtill särskilda redskap, s. k. kanthuggare
1. kantskärare.

Kantiléna. Se G an t i len a.

Kantilever (eng. cantilever), utskjutande
stöd; bjälkhufvud. - Kantileverbalkar
1. konsolbalkar äro brobalkar upplagda på
två stöd, men utskjutande öfver det ena eller
öfver bägge stöden konsolartadt och vanligen på
konsolens yttersta ända uppbärande ett vanligt
brospann. (Om k a n t i-leverbro 1. konsolbro se
Br o, sp. 199, och fig. 21.) Kantileverbalken,
efter sin uppfinnare äfven kallad Gerberbalk,
har sedan 1866 blifvit använd i af sevärd
utsträckning till följd af mindre järnvikt
och ofta lättare uppsättningsarbete, än
som behöfves vid vanliga brobalkar. Vackra
exempel på användning af kantileverbalkar
till stora broar äro Forthbron i Skottland (se
Brobyggnadskonst, sp. 211, och F o r t h v i
k e n, sp. 926-927) och den svenska Forsmo bro
(se d. o., sp. 899). Fr. E.

Kantilj (fr. cannetille), guld- eller
silfvertråd, tätt korkskrufformigt vriden
till ett ytterst fint, tänjbart rör. Kantiljer
nyttjas inom gulddrageriet till brodering af
uniformer; ett slags gröfre kantiljer användas
till epålettf ransar (bullioner; se E p å-lett,
fig. 1). Snörmakare benämna äfven allehanda
ganser och finare (knypplade eller drejade)
snören af silke o. s. v. kantiljer.

Kantin (fr. cantine), flaskfoder; äfven en
för fält-bruk och resor afsedd låda, inrymmande
såväl köks-persedlar och bordsservis som mat- och
dricksvaror. - I Frankrike användes benämningen
äfven på utskänkningsställe för mat och dryck,
motsvarande marketenteri, hvaraf benämningarna
cantinier, mar-ketentare, och cantiniere,
marketenterska. C. O. N.

Kantkremla, bot. Se K r e m l a.

Kantkrum, skpsb. Ett krumtimmer säges ha
kant-krum, då dess kanter äro dubbelböjda
kroklinjer, d. v. s. då de ha bukt både i
horisontal och vertikal riktning. En planka
eller en bräda säges ha kant-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free