- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
829-830

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantabel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på floden. Denna är något bredare än Thames
vid Londonbron, ända till 7 m. djup och alltid
betäckt med fartyg af alla slag, så att hela
floden midtför K. liknar en flytande stad,
bebodd af omkr. 30,000 personer. Den egentliga
staden har 2 pagoder (en muhammedansk moské
från 10:e årh., den andra, en oktogon från 6:e
årh.), 120 tempel, salar och andra religiösa
byggnader samt flera buddakloster. Utlänningarna
bo på ön Schamien, som 1861 utskiftades så,
att engelsmännen erhöllo fyra och fransmännen
en femtedel af ön. De europeiska kvarteren
ha en evangelisk och en katolsk mission,
flera kyrkor, däribland den storartade franska
kyrkan, skolhus, sjuk- och försörjningshus samt
stora varumagasin längs floden. F. ö. finnas i
K. generalguvernörens palats, tatargeneralens
residens, ett Kong-fu-tse-kollegium, ett
stort myntverk. Som industristad intager
K. bland Kinas städer första platsen; det
är hufvudsätet för landets sidenindustri,
glas- och pappersfabrikation; metall- och
porslinsindustrien sysselsätter hela byar i
trakten, och under sockerskörden arbeta 100,000
pers. i sockerkvarnarna. Staden var länge den
enda för européer öppna hamnen i Kina, sannolikt
vald på grund af sitt stora afstånd från
hufvudstaden, och endast ett begränsadt antal
kinesiska köpmän, s. k. hong (säkerhetsköpmän),
fick förmedla handeln med utlänningarna. De
voro i allmänhet mycket förmögna och bekanta
för sträng redbarhet. Sedan äfven andra
hamnar öppnats för främlingar, har K:s handel
minskats något, till förmån för Shanghais och
andra hamnars, men den direkta omsättningen med utlandet
uppgick dock 1907 till 80,7 mill. haikwan taël (13,1
mill. pd st.; däraf import 4,8 mill. pd och
export 8,3 mill. pd). Läggas därtill de i Kaulun
och Lappa förtullade varorna, hvilka mestadels
äro bestämda för K. eller utgått därifrån, så
stiger hela omsättningen med utlandet (1907)
till 141,85 mill. haikwan taël (23 mill. pd),
d. v. s. näst Shanghais den största i någon
fördragshamn. De viktigaste exportvarorna äro
te, råsilke och sidenvaror, mattor, socker,
kassia, tobak, porslin och fyrverkeriartiklar.
K:s handel påverkas mycket från Hongkong,
där de viktigaste utländska affärerna ha sitt
centrum. Äfven som garnisonsstad och säte för
vicekonungen öfver de södra provinserna har
K. betydelse. Slätten omkring och s. om staden
vattnas af ett vidsträckt nät af flodarmar och
kanaler, som utgå från Tschoukiang, Tungkiang och
Sikiang. K:s egentliga hamn är Whampoa,
som ligger 50 km. längre ned, enär fartyg med
större djupgående än 3,5 m. icke kunna komma
upp till K. I Whampoa finnas stora dockor,
en sjö- och militärakademi, ett torped- och
sjömindepartement. Stad och hamn skyddas genom
smärre fort och batterier, som ligga såväl i
norr och i söder om floden som vid Bocca tigris.
(J. F. N.)

Kanton, sommarkoloni vid Drottningholm (se
d. o. 2).

Kantonéring, krigsv., kallas stundom truppers
förläggning i kvarter, hvilka då erhålla
benämningen kantoneringskvarter. Vanligen förstår
man dock med detta ord det slags förläggning
i kvarter, då åt hvarje man beredes sängplats
och åt hvarje häst plats under tak, hvilket
slag af förläggning äfven kallas "förläggning
i rymliga eller vidsträckta kvarter".
C. O. N.

Kantoneringskvarter, krigsv. Se Kantonéring.

Ka’ntonfloden. Se Tschou-kiang.

Kantönförfattningen, krigsv., kallades den
författning, enligt hvilken den preussiska
arméns rekrytering inom landet skedde
under 18:e årh. För att undgå det ovissa i
värfningen, som var det utmärkande draget i
rekryteringssättet, och erhålla behöfligt antal
soldater indelades hela preussiska staten 1733
i s. k. kantoner, af hvilka en tilldelades
hvarje regemente. Hvarje manlig invånare inom
kantonen var krigstjänstskyldig från 20 års
ålder, och bland de sålunda tjänstskyldige
uttogs erforderligt antal rekryter till
regementet. En mängd undantag fanns dock för
adelsmän, näringsidkare, egare af en viss
förmögenhet, utöfvare af vissa yrken samt för
hela landsdelar. Kantonisterna, såsom detta
manskap kallades, utgjorde enligt den förnyade
kantonförfattningen af 1792 något större antal
än de värfvade inom hvarje trupp. Tjänstetiden
var 20 år, men manskapet tjänstgjorde vanligen
endast första året eller en del af detsamma och
inkallades sedan till exercistiden hvartannat
år. Kantonförfattningen var sålunda en
föregångare till den allmänna värnplikten,
till hvilken öfvergången icke var svår.
C. O. N.

Kantoni’st, krigsv. Se Kantonförfattningen.

Kantoplastik (af grek. kantho’s, ögonvinkeln,
och plafssein, bilda), Hr. Se Blepharophimosis.

Kantoplatoni’sm kallas i Frankrike den art af
idealistisk filosofi, hvars förnämste målsman
var Victor Cousin och som tagit starka intryck
från Kaj* t -pclLjp la ton.

Kå;ntor (Tat. ca’ntor, sångare), föresångare
vid en kyrkoförsamling; lärare och ledare för en
kyrko-eUer skolkor. - Då konstsång inom kyrkan
infördes i st. f. den äldre menighetssången,
ansågs, att såväl ledningen som utförandet
häraf borde h. o. h. öfverlämnas åt mera
musikaliska präster. Så bildades en särskild
klass af kyrkotjänare (cantores). Titeln kantor
kom så i bruk för instruktörer och anförare af
kyrkokörer. Då efter reformationen kyrkokören
af skaffats, blef i Sverige klockaren (se
d. o.) vanligen den ende sångledaren. Med
byggandet af orglar uppstod äfven behofvet
af organister. I organistens examen ingick
ursprungligen äfven betyg i sång. Organisten
plägade därför också tjänstgöra som kantor. Men
då han vid spelningen satt vänd från församlingen
och klockaren hade ringa sångkompetens,
började i ett fåtal större församlingar ånyo
anställas särskild kantor. Därför infördes genom
k. kung. 8 dec. 1881 (lärokurs af 1888) en ny
af organistexamen oberoende kyrkosångarexamen,
för hvilken fordrades betyg blott i elementar-
och kyrkosång. Denna examen, liksom organistens,
kan afläggas vid Mus. akadis konservatorium
eller inför samma akademis (vanligen i
stiftsstäderna) tillförordnade examinato-rer. I
följd af nämnda examensuppdelning började
många församlingar anställa endast kantor,
dock ofta fordrande, att denne - ehuru utan
organistkompetens och motsvarande lön - äfven
borde på kyrkans instrument ackompanjera
kyrkosången. Detta förhållande skadade
kyrkomusiken. Centralstyrelsen för Sveriges
allmänna organist- och kantorsförening yrkade
därför i en 1906 till K. M:t ingifven petition,
att kyrkosångar- (kantors-) examen måtte få
afläggas endast i samband med eller efter redan
aflagd organistexamen. Någon särskild lag om
tillsättning af

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free