- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
835-836

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantorp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

form, såsom i fransk-tyska kriget 1870–71, då
Preussen sökte stärka stridskrafterna till sjöss
genom att besolda bevarade handelsfartyg, som
ställdes under militär ledning, men ej egde att
bemäktiga sig fiendens handelsfartyg. Frankrike
erkände ej dessa fartyg som tillhörande
Preussens sjömakt, utan betraktade dem som
rättsstridigt autoriserade kapare. Sedermera
ha emellertid i flera länder anordningar
vidtagits, hvarigenom möjlighet beredts
för staten att vid krigsutbrott kunna taga
i anspråk privata fartyg, hvilka under fred
användas i handelssjöfart, men äro så byggda,
att de lämpa sig äfven för krigiska syften
(auxiliärkryssare, Rysslands s. k. "frivilliga
Svarta hafs-flotta" m. fl.). Likaså kan
staten under krig rekvisitionsvis taga i
bruk privatfartyg med eller utan bemanning
(§ 2 i lagen 24 maj 1895). Om svensk rätt
rörande kaperi se k. br. 30 april 1904.
Rld.

Kap Arnhem. SeArnhemsland.

Kapauta, fordom namn på sjön U r m i a.

Kap-boerna, de holländske invånarna i
Kapkolonien.

Kap Breton. Se Cape B r e t o n.

Kapdufvan, Procellaria 1. Daption capensis,
zool., tillhör familjen stormfåglar inom
ordn. Procellarii-formes. Den utmärkes (se
fig.) genom undersätsig kropp, kort, vid roten
bred, i spetsen hoptryckt och

svag näbb samt långa, med bred simhud förenade
tår. Både hufvudet och halsen äro ofvan och på
sidorna mörkt järngråa, manteln, öfre ving- och
stjärttäc-karna hvita, med stora, oregelbundet
trekantiga spetsfläckar af järngrå färg, undre
kroppsdelarna hvita, handpennorna sotsvarta,
armpennorna till största delen hvita och stjärten
hvit, med svart spets. Fågelns längd belöper
sig till 38 cm. Af alla sjöfåglar är kapdufvan
fartygens trognaste följeslagare och därför
välbekant för alla sjöfarande, som besökt
Atlantiska hafvets sydligare delar. Arten
förekommer nämligen på andra sidan om södra
vändkretsen och förirrar sig högst sällan in i
det heta bältet; dock har den tillfälligtvis
anträffats vid västra Europas kust. I Stilla
hafvet finnes kapdufvan däremot ända n. om
ekvatorn. Fågeln kan simma med lätthet, men gör
det sällan, hvaremot den flyger nästan oafbrutet
både dag och natt med stor lätthet och behagliga
rörelser. Kapdufvans föda utgöres af blötdjur,
kräftdjur och små fiskar.s Då stormig väderlek
hindrar den att skaffa sig sådan näring, håller
den till godo med allt ätbart, som kastas i
sjön från fartyg, och blir då mycket dristig,
hvarvid den lätt kan fångas på krok. Dragen
ombord på fartyget, försvarar den

sig modigt med näbben och sprutar
med märkvärdig säkerhet en vämjelig,
oljaktig vätska i ansiktet på sia fiende.
^* ^- ^-*

Kap (TUrville [dyrvi’1]. Se Geelvink-baai.

Kapela, en bergskedja i Kroatien, löpande
parallellt med den adriatiska kusten, från
hvilken den skiljes genom Velebit och det
afloppslösa Likahöglandet. Dess norra del
kallas Stora K. (V e l i k a K.) och har en
medelhöjd af 948 m. samt kulminerar i toppen
Biela Lasica (1,533 m.), den södra delen,
Lilla K. (Mala K.), med en medelhöjd af 632
m. Dess högsta topp är Seliski Vrli (1,280m.).
J. F- K.

Kapell (it. cappella, af cappa 1. capa, kåpa;
d©-frankiske konungarna sägas ha förvarat
den hel. Martins kåpa i en särskild för
det ändamålet byggd helgedom). 1. Bygnk.,
den gemensamma benämningen på åtskilliga,
vanligen smärre, för religiöst ändamål
uppförda eller inredda rum och byggnader af
för öfrigt sinsemellan ganska växlande utseende
och-bestämmelse. Kapellen kunna utgöra s j älf
ständig a byggnader. Detta är händelsen med
de gammal-kristna dopkapellen, baptisterierna
(se Baptisterium), samt med de medeltida,
vanligen åt S:tMikael helgade dödskapellen,
hvilka hade sin plats på kyrkogårdarna. De
hade stundom en nedre våning, som användes till
förvaringsrum för ben, som tillvaratagits vid
grafupptagningar. Hit kunna vidare räknas en stor
del g r a f k a p e 11 (jfr Grafmonument och
Ericsson, sp. 771, fig.), från äldre och nyare
tid, samt de för begraf-ningshögtidligheters
firande’ afsedda b e graf-ningskapellenpå moderna
begrafningsplatser. Slutligen hör hit en mängd
för offentlig gudstjänst eller helgondyrkan
eller till religiös hågkomst af någon särskild
händelse uppförda byggnader från äldre och
nyare tid. Bland dessa må särskildt framhållas
de, som tillhöra kapellag (se d. o.) eller
dissenterförsamlingar. För fristående kapell
har den? runda eller månghörniga formen i alla
tider varit omtyckt, ehuru ingalunda uteslutande
härskande. - Ofta äro kapellen tillbyggda till
andra byggnader. Detta är ett gammalt bruk,
härstammande från medeltiden och fortlefvande
ännu i våra dagar. Stundom äro dessa kapell
helgade åt någon viss heli? person, stundom
äro de graf kapell. Exempel erbjuda i Sverige
de kungliga grafkapellen vid Eiddarholms-kyrkan
samt en mängd adliga graf kapell vid landskyrkor
(hos oss vanligen kallade graf kor). I vissa
kyrkor ha genom tillbyggande af dylika
kapell slutligen uppstått nya sidoskepp,
t. ex. i Strängnäs-domkyrka. Men. jämväl för
dessa tillbyggnader är ofta den runda eller
månghörniga formen använd, i synnerhet under den
nyare tiden. - Af en annan art än de nu nämnda
äro de i större anläggningar inbyggda och till
dessas ursprungliga plan hörande kapell, som
t. ex. följa de stora katedralernas sidoskepp
och koromgång samt öppna sig mot dessa. De förra
kallas s i d o -, de senare kor- 1. apsidia
1-k apel l (jfr A p si s). De inrymde under
medeltiden i allmänhet särskilda altaren,
egnade åt vissa helgon, men kunde tillika tjäna
som graf kapell ell-er användas för andra
ändamål. Bland svenska kyrkor har domkyrkan
i Uppsala (se fig.) både sido- och korkapell;
Linköpings domkyrka och Värnhems-klosterkyrka ha
korkapell, Strängnäs domkyrka sidokapell. Till
de in- eller sammanbyggda kapellen

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free