Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapkolonien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej till valrätt) eller ha en årslön af minst
50 pd och dessutom kunna skrifva sitt namn och
uppgifva sin adress och sitt yrke. Deras antal
1907 var 152,135. Alla medlemmar af parlamentet
få ett arfvode af 1 pd om dagen och dessutom,
om de bo mer än 24 km. från Kapstaden, 15
sh. om dagen för en period icke öfverstigande
90 dagar. Sedan 1882 få såväl engelska som
holländska användas som öfverläggningsspråk. Om
den federativa sammanslutning, South Africa,
som trädde i kraft 31 maj 1910 och i hvilken K.,
Natal, Oranjeflodskolonien och Transvaal ingå
som provinser, med ett gemensamt unionsparlament
i Kapstaden och förbundsregeringen i Pretoria,
se Syd-Afrika.
I spetsen för rättskipningen står en högsta
domstol (supreme court), hvilken sedan 1889
tillika är appellationsdomstol och som består
af en öfverdomare (chief justice) — tillika
ordf. i lagstiftande rådet — samt 8 andra
domare. S. k. assisdomstolar hållas i olika delar
af kolonien. Dessutom finnas lägre domstolar af
flera slag. Den gamla holländska rätten bildar
ännu kärnan i rättssystemet. — K. är delad
i 119 förvaltningsdistrikt och den egentliga
kolonien (inklusive Betsjuanaland, men utom
Transkeidistrikten) i 81 fiskala divisions. I
hvarje division finnes en civilkommissarie,
som är den kamerala och lokala förvaltningens
chef. Där finnes ock ett för 3 år valdt råd på
minst 6 ledamöter, som har uppsikt öfver vägar,
rågångar och gränsmärken m. m. Slutligen har
K. 119 stadskommuner, hvar och en styrd af en
mayor l. chairman jämte rådmän. — Koloniens
hufvudstad är Kapstaden.
Finanser. Statsinkomsterna för finansåret
1907—08 uppgingo till 6,981,873 pd st. och utgifterna
till 7,973,727. För 1908—09 äro inkomsterna
beräknade till 7,278,820 pd och utgifterna till
8,192,291 pd. Statsskulden utgjorde 31 dec. 1908
48,424,502 pd, hvaraf mer än 3/5 nedlagts i
järnvägar. — Kolonialtrupperna bestå i fredstid
af omkr. 600 beridna skarpskyttar, och äfven
den beridna polisstyrkan (omkr. 1,250 man) är
vid behof krigstjänstskyldig. Dessutom finnas
omkr. 5,500 man frivilliga. Hvarje arbetsför
man mellan 18 och 50 år är vid behof skyldig
till krigstjänst. Kap-halfön v. om False bay,
där den stora flottstationen vid Simon’s bay
ligger, försvaras af en rad fort och batterier.
Litt.: ”Cape of Good Hope statistical register”
(officiell, årligen), ”South African yearbook”
(årligen, sedan 1903), Mac Nab, ”On velt and
farm” (1897), Younghusband, ”South Africa of to
day” (1898), Sclater, ”Fauna of South Africa”
(1900 ff.), Keane, ”Africa. II. South Africa”
(2:a uppl. 1904), Hatch och Corstorphine,
”Geology of South Africa” (1905).
J. F. N.
Historia. K:s europeiska upptäckare var
portugisen B. Diaz, som 1486 dubblerade
Goda-Hoppsudden, seglade in i Algoa-bay och
landsteg på en ö, hvilken han tog i besittning
för portugisiska kronans räkning; på återvägen
såg han på afstånd i svår storm Goda-Hoppsudden
och gaf den namnet Stormarnas udde, hvilket
namn af konung Johan II utbyttes mot det sedan
häfdvunna. Vasco da Gama landsteg 1497 i Mossel
bay och seglade sedan uppför sydöstra kusten
af Syd-Afrika på sin färd till Indien. Först
holländarna insågo emellertid landets värde
som rastplats, förrådsupplagsort för färska
lifsmedel o. s. v. på vägen till Indien;
äfven engelska
fartyg anlöpte dock, och 1620 togs landet kring
Kap i besittning för Jakob I:s räkning af två
engelska sjökaptener, hvilkas åtgärd dock
ej bekräftades af hemlandets regering. Den
stadigvarande ockuperingen blef därför den,
som 1652 verkställdes för holländsk-ostindiska
kompaniets räkning af Jan van Riebeek,
hvilken 1652 anlade ett fäste vid nuv. Kapstaden
och 1657 lät några uttjänta soldater slå
sig ned som kolonister för att de från sina
farmer skulle tillhandagå kompaniets fartyg med
färska lifsmedel. Tid efter annan ditsändes
af kompaniet nya kolonister, guvernören
Simon van der Stel anlade ett nybygge ett
stycke inåt landet vid Stellenbosch, och
1687—88 utflyttade 180 franska hugenotter,
hvilka snart sammansmälte med den holländska
nybyggarstammen. Dessa kolonister kallades
vanligen boeren (”bönder”; jfr Boerfolket)
och trängde under strider med hottentotterna
allt längre mot norr och öster inåt landet, ej
minst för att komma undan kompaniets småaktiga
tvångsregemente, mot hvilket de gång på gång
(bl. a. 1779 och 1784) anförde bittra klagomål i
hemlandet. Kompaniets fallissemang 1790 och det
1793 utbrutna kriget mellan Holland och Frankrike
ledde till en kris under svag påverkan af franska
revolutionens idéer och starkare inflytande af
kompaniets oförmåga att skydda nybyggarna mot
öfverfall (sedan 1778) från kaffrerna. 1795
förjagade nybyggarna i gränsdistrikten Graaff
Reinet och Swellendam kompaniets tjänstemän, och
samtidigt med detta uppror ockuperade brittiska
trupper under general Craig Kapstaden för
att hindra fransmännen att tillegna sig kolonien
(dessa hade i Holland nyss förut upprättat en
med den franska allierad ”batavisk” republik
och förjagat arfståthållaren). I enlighet
med freden i Amiens återlämnades landet 1803
till Bataviska republiken, men i jan. 1806
verkställde general Baird en ny ockupation,
som blef definitiv och bekräftades genom
ett fördrag af 13 aug. 1814, enligt hvilket
England äfven rättsligt förvärfvade K. till
besittning mot en penningsumma (6 mill. pd
st.; däri inbegreps äfven ersättning för
det likaledes under Napoleonskrigen eröfrade
Brittiska Guyana). Kolonien hade då en areal
af omkr. 300,000 kv.-km., och invånarnas antal
uppskattades till 26,700 européer, 17,650
fria hottentotter och 29,000 slafvar. Ett
brittiskt kolonistelement tillkom 1820—21
genom utsändande af omkr. 4,000 nybyggare,
som slogo sig ned österut i trakten af Port
Elizabeth (”the Albany settlement”) och bortåt
gränsen till kaffrernas område. Samtidigt
fick missionsverksamheten bland de infödde
starkt uppsving under ledning bl. a. af den från
Londons missionssällskap 1818 utsände d:r Philip,
hvilken snart igångsatte en liflig agitation för
slafveriets afskaffande inom kolonien. Utanför
koloniens gränser pågingo väldiga folkrörelser
bland kafferfolken (sulu-höfdingen Tsjakas
och hans efterträdare Pandas härjningståg,
hvilka lade vida landsträckor öde). De förste
koloniguvernörerna förde en ganska hårdhändt
styrelse och tillbakasatte boernas intressen
bl. a. genom att göra engelskan till det
enda domstolsspråket. Än mer än häröfver
harmades boerna öfver den 1834 verkställda
slafemancipationen, hvarigenom de nästan utan
ersättning beröfvades en god del af den för
jordbrukets bedrifvande nödiga arbetskraften. En
häftig kafferinvasion s. å. hade föranledt
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
