Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 877-878 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapodistrias ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kapplöpning, sportv., i inskränkt bemärkelse
hastighetstäfling för hästar. Man skiljer
på olika slag af kapplöpningar: slätlöpning
(fig. 1), häcklöpning (fig. 2) och annan
hinderlöpning (fig. 3), steeple-chase och
jaktlopp samt traflöpningar (se dessa ord). Redan
vid antikens olympiska spel och under romerska
kejsardömet spelade hästkapplöpningarna en
framstående roll på sportens område; det var
särskildt kappkörningskonsten, som man då
omhuldade, dock mera för att pröfva mannens
skicklighet än af intresse för hästen. Araberna
anordnade regelbundna kapplöpningar och förstodo
att därför träna sina hästar redan omkr. 500
e. Kr. Nutidens hästkapplöpningar härstamma
från England, där denna sport idkats sedan
1100-talet. Under Jakob I (1603–25) fick den
en fastare organisation, och särskilda regler
för täflingarna blefvo utskrifna. Till
en början täflade man om att med hästen
tillryggalägga en viss distans på kortaste
tid. Man red markledes fram genaste vägen med
ett kyrktorn som mål (härifrån benämningen
steeple-chase, af eng. steeple, kyrktorn, och
chase, jaga efter), och priset utgjordes af en i
trä utskuren klocka fylld med blommor. Sedermera
anlades särskilda kapplöpningsbanor, på hvilka
flera hästar samtidigt startades enligt noga
fastställda bestämmelser; den häst, som med
nosspetsen först passerade målet, blef segrare,
och prisen blefvo nu allt värdefullare. Först
under Karl II (1660–85) stiftades pris till
värde af 100 pd st., och sedan dess
utvecklade sig kapplöpningar och fullblodsafvel
med snabba steg (se Derby), samtidigt med
att prisen stigit till hundra tusentals
kr. För att nu få snabba hästar att täfla
med började man para olika hästraser, och så
märkte man snart nog, att en häst, som själf med
utmärkelse deltagit i kapplöpningar, producerade
den snabbaste afkomman. På så sätt skapades
fullblodshästen (se d. o.). Kapplöpningssportens
betydelse för hästafveln äfven med hänsyn till
hästens allmänna brukbarhet insågs ock allt
mera, och efter engelskt mönster infördes
småningom kapplöpningar i alla civiliserade
länder. I Frankrike anordnades de första
i Bretagne, Auvergne och Bourgogne; på
1600-talet egde regelbundna kapplöpningar rum
vid Fontainebleau, Vincennes och Sablons,
under början af 1800-talet vid Pau, Paris
och Saint-Brieuc; de förnämsta hållas
nu vid Longchamps (se d. o.). I Tyskland
försiggingo de första offentliga löpningarna
vid Doberan 1823, de förnämsta hållas nu vid
Berlin (Charlottenburg) och Hamburg, öfverallt
besannade sig den satsen: "utan kapplöpningar
intet fullblod, utan fullblod intet halfblod".

Fig. 1. Slätlöpning (Lindarängen, Stockholm).

Fig. 2. Häcklöpning (Lindarängen, Stockholm).

Fig. 3. Hinderlöpning (Strömsholm).

I Sverige anordnades kapplöpningar efter
engelskt mönster första gången i Göteborg
1810–14. Därefter förljudes här intet om
kapplöpningar förr än 1830, då Patriotiska
föreningen för Sveriges hästkultur började
anordna dylika täflingar; sällskapet nödgades
emellertid redan 1837 upphöra med sin
verksamhet. Det 1867 bildade Allmänna svenska
kapplöpningssällskapet öfvertog sedermera
ledningen af vårt kapplöpningsväsen. Enskilda
kapplöpningsbolag bildades, såsom Kapten Frisk,
M. Jarrow, Herr Frank och Herr Bayard, hvilka
årligen från England införde fullblodshästar;
kapplöpningar anordnades vid Stockholm,
Göteborg, Hälsingborg och Linköping; en allmän
träningsanstalt anlades vid Hälsingborg;
det skapades ett skandinaviskt Derby (se
d. o.); Nordiska jockejklubben bildades;
en Nordisk stuteribok (se Fullblodshäst)
började utgifvas, och staten började utdela
pris vid kapplöpningarna. Emellertid varade
denna den svenska hästlöpningssportens
glansperiod ej längre än till slutet af
1870-talet. 1880 upplöstes Allmänna svenska
kapplöpningssällskapet, och därefter följde
några år, då sporten till häst uppehölls
så godt som endast vid ett och annat
kavalleriregemente. Emellertid började i
slutet af 1880-talet bildas fältridtklubbar
(se d. o.), som togo hand äfven om
kapplöpningssporten, och sedan äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>