Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 887-888 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapsaicin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kapucinapan, zool. Se Primates.

Kapucinkrasse, bot. Se Tropæolum.

Kapucinmunk.

Kapucinorden, en utgrening af
franciskanorden (se d. o.), stiftad 1525
af minoriten Matteo di Baschi (se d. o.),
som hyllade den uppfattningen, att den helige
Franciscus burit en kapuschong af annat slag än
det, som senare brukades inom hans orden. Matteo
erhöll 1525 påfvens tillstånd att lefva som
eremit, bära pyramidformig kapuschong (capucium,
däraf ordens namn) och helskägg samt att predika
för folket. Liknande tillstånd utverkade 1526
Ludovico di Fossombrone. 1528 erkändes de nye
eremiterna som en särskild kongregation af
franciskanorden med egen generalvikarie, men
underordnad konventualerna, och 1536 nämnas de i
påfliga urkunder fratres minores Capucini. 1529
hölls den nya kongregationens första
generalkapitel, från hvilket dess konstitutioner
leda sitt ursprung (reviderade 1536, definitivt
fastställda 1575, ånyo öfversedda 1643). Dessa
konstitutioner innehålla stränga föreskrifter
beträffande tystnad, fastor och klädedräkt
(se fig.); de förbjuda hoptiggande af mera än
hvad som för dagen behöfves liksom samlande
af förråd för mera än tre, högst sju dagar och
vidrörande af penningar. Klostren borde vara
af enklaste beskaffenhet och ej hysa mera än
6—12 bröder. Utom generalvikarien (senare
generalen) utgöra provinsialer, kustoder och
guardianer ordenshierarkien. Vid kapitlet 1529
valdes Matteo di Baschi till generalvikarie,
men afgick redan efter ett par månader och
fick till efterträdare Ludovico di Fossombrone,
som dock efter några år blef utstött ur orden,
liksom Matteo 1537 utträdde ur densamma. Stora
förtjänster om ordens utbredande under denna
dess första tid inlade Bernardino Ochino,
hvars affall 1542 ådrog orden ett predikoförbud
och så när förorsakat dess upphäfvande. Delvis
genom kardinal San Severinos mellankomst
räddades dock ordens existens, och den återfick
predikorätten samt utvecklade sig därefter till
en utprägladt ultramontan missionsorden,
som för sin folkliga vältalighet särskildt
sökte sin publik bland det lägre folket och
som utmärkte sig för sin likgiltighet för allt
hvad bildning hette. Ursprungligen inskränkta
till Italien, utbredde sig kapucinerna till
Frankrike (1574), Tyskland (1593), Spanien
(1578), Schweiz o. s. v. 1619 befriades de från
sin subordination under konventualerna och fingo
egen general. Sekularisationerna i Frankrike
och Tyskland vid 1700-talets slut decimerade
kapucinerna starkt; dock räknade de ännu år 1906
ej mindre än 57 provinser (däraf 25 i Italien)
med 713 kloster och hospits. Se Heimbucher,
”Die orden und kongregationen der katholischen
kirche”, bd 2 (2:a uppl. 1907).
T. H—r.

Kapucinpulver (fr. poudre des capucins),
farm. med., kallas en mot ohyra hos människor
och boskap begagnad pulverblandning, beredd
af sabadillfrön, staffansfrön, persiljefrön
(frukter) och tobak. Detta pulver är i hög grad
giftigt, emedan det innehåller flera häftigt
verkande alkaloider, såsom nikotin, veratrin
och delfinin. Det har numera kommit ur bruk.
O. T. S.*

Kapudag. Se Marmarasjön.

Kapudan (turk., af it. capitano), befälhafvare. —
K.-pascha, förr titel på Osmanska rikets
storamiral, nu på marinministern.

Kapudju. Se Kapu.

Kapun (ty. kapaun, lat. capo) kallas den
kastrerade hannen af vanliga tamhönset (Gallus
gallinaceus). Djuret blir naturligtvis genom
kastreringen odugligt till fortplantning,
förlorar sitt mod samt blir i ytterlig grad
fegt. Bruket att kastrera tuppar härleder sig
därifrån, att kapunerna egna sig mycket väl för
gödning, hvarigenom deras kött blir synnerligen
saftigt och välsmakande. Äfven hönan kastreras
och benämnes då poularde (fr.). Både kapuner
och poularder äro dock numera sällsynta, emedan
man funnit, att icke kastrerade individer af
båda könen efter senare tiders förbättrade
gödningsmetoder erhålla lika fett och godt
kött, som hade de blifvit underkastade den här
omtalade plågsamma operationen. — Kapunera,
göra till kapun, kastrera en hanfågel.
C. R. S.*

Kapurthala [kāpōthā’lə]. 1. Vasallstat i
brittiska Indien, Punjab, i vinkeln mellan
Sutlej och Bias, en väl bevattnad, bördig
slätt, genomskuren af järnvägen mellan Lahore
och Jalandhar. 1,549 kvkm. 314,351 inv. (1901),
nära hälften muhammedaner, 1/4 hinduer. Regerande
fursten är en sikh af Ahluwaliadynastien. —
2. Hufvudstad i nämnda stat, 18 km. från
Jalandhar. 18,519 inv. (1901).
Wbg.

Kapuschong (fr. capuchon, af it. cappa, kåpa),
eg. den en munkkåpa vidhängande spetsiga del, som
nyttjas till hufvudbetäckning (jfr fig. i art. Kapucinorden);
senare regnhufva i allmänhet, som sitter fast vid en kappa eller ytterrock.

Kaputt, tillintetgjord, som förlorat allt. Ordet
kommer af det likbetydande franska capot, som
urspr, i pikéspelet sades om den, som ej fått
något stick.

Kapuvár, köping i ungerska komitatet Ödenburg
(Sopron), vid Rabnitz. 6,642 inv. (1900).

Kap Verde (port. Cabo Verde, Gröna udden),
Afrikas västligaste udde, belägen under 17°
34′ v. lgd och 14° 40′ n. br. — Omkr. 465
km. n. v. om denna udde ligga i Atlantiska hafvet
mellan 14° 45′ och 17° 30′ n. br. samt 22° 30′
och 25° 10′ v. lgd Kap Verde-öarna l. Gröna
uddens öar (port. Ilhas do Cabo Verde), en till
Portugal hörande grupp af 10 öar jämte flera
mindre klippor, tillsammans 3,822 kvkm. Öarna äro
fördelade i två afdelningar: en nordvästlig,
öfver vinden (Barlavento), bestående af öarna
São Antão, São Vicente, Santa Luzia, Sao Nicolão,
Sal och Bõa Vista, samt en sydöstlig, under
vinden (Sotavento), till hvilken höra Maio,
São Thiago (Santiago), Fogo och Brava. Alla
öarna äro af vulkaniskt ursprung samt bergiga;
några bergstoppar äro ganska höga, såsom Pão de
Assucar (Tope da Corõa) på São Antão (2,250 m.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>