Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapsaicin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Pico de Fógo, hvilken når 2,975
m. höjd. Denna sistnämnda, en ännu rykande
vulkan, hade oafbrutet utbrott 1680—1713 och
sitt sista förstörande utbrott 1847. Klimatet
är mycket osundt, i synnerhet under regntiden
(aug.—okt.), då febrar äro vanliga. Gula febern
och kolera ha äfven flera gånger härjat bland
befolkningen. Under regntiden blåsa västliga och
sydvästliga vindar, stundom med stor våldsamhet,
åtföljda af slagregn och åska. Sommarvärmen
är hög, uppgående på São Thiago till 24,5°
i årsmedium, växlande mellan 22,2° (febr.) och
26,6° (sept.). Regnmängden är på São Thiago 260
mm., jan.—juni äro nästan regnlösa. Den odlade
jorden är mycket liten, och afkastningen af det
obetydliga jordbruket tillintetgöres icke sällan
af fruktansvärd torka, som stundom fortfar
flera år i rad, och gräshoppssvärmar. Skog
finnes icke, endast här och där några grupper
af kokos- och andra palmer. Indigofera och
bomullsbuskar växa vilda; äfven bananer och
tamarinder förekomma allmänt. Ris, majs, hirs,
vin, sockerrör och tobak odlas, men befolkningens
hufvudnäring är boskapsskötsel. Flera öar ha
saliner. Hela ögruppen hade vid 1900 års slut
147,424 inv., hvaraf 3,856 voro hvita, resten
färgade. De tala en rådbråkad portugisiska, i
moderlandet kallad lingua creoula. — Införseln
steg 1907 till 2,34 mill. milreis, utförseln
till 220,261 milreis. Öarna besöktes s. å. af
2,118 handelsfartyg om 5,9 mill. ton, utom
kustfarare. Hufvudstad och säte för guvernören
är Praia på São Thiago, och den bästa hamnen
är Porto Grande på S. Vicente, som är en
viktig kol- och proviantstation för fartyg på
långfärd. När öarna upptäcktes, är ej säkert
kändt. Somliga antaga, att upptäckarna varit
genueserna Antonio och Bartolomeo da Noli (1441),
andra venezianen Alvise Cadamosto (1456), andra
åter, att de upptäckts först 1460. De voro då
obebodda.
(J. F. N.)
Kap Verde-öarna. Se Kap Verde.
Kapvin, vin från Kapkolonien (se d. o.,
sp. 862—863) i Afrika, där vinodlingen är
lika gammal som de första nybyggena kring
Goda-Hoppsudden och alltså räknar sitt
ursprung från 1600-talets midt. Klimatet och
jordmånen äro särskildt i västra delen af
kolonien mycket gynnsamma och frambringa det
berömda Constantiavinet, ett sött dessertvin,
jämte åtskilliga sherry- och portviner och
äfven röda viner. Kapvinerna äro starka och
hetsiga; de framställas i allmänhet med en
efter europeisk måttstock väl hög alkoholhalt.
G. H—r.
Kapy. Se Kapu.
Kapydjy, Kapydjy-basji. Se Kapu.
Kara, turk., svart.
Kara, flod i norra Ryssland, rinner upp på
Ural, bildar gräns mellan guv. Archangel
(Europa) och Tobolsk (Asien) samt faller
ut i Kariska hafvet, som har sitt namn
efter denna flod. Längd omkr. 230 km.
(J. F. N.)
Kara Amid. Se Diarbekr 2.
Karabagh (”svarta trädgården”), förr
själfständigt kanat, nu en del af ryska
guv. Jelizavetpol i Transkaukasien, på gränsen
mot Persien. Det tillhör armeniska höglandet och
har bl. a. topparna Kapudsjik (3,918 m.) och
Kjambil (3,740 m.). Hufvudstad är Sjusja vid
Kargar, en biflod till Kura. — Den siste kanen
flydde till Persien 1822, hvarefter ryssarna
intogo landet.
J. F. N.
Karabalgassun. Se Karakorum.
Karabinjär (fr. carabinier), krigsv., eg. en med
karbin (se Handeldvapen) väpnad ryttare. Under
hugenottkrigen (senare hälften af 1500-talet)
i Frankrike tilldelades hvarje kavallerikompani
några ryttare, som voro försedda med eldvapen
och lättare utrustade än det öfriga manskapet
samt skulle användas vid spaningstjänsten. Dessa
ryttare kallades karabinjärer. Denna anordning
vann småningom insteg äfven i andra arméer. Snart
förenades alla karabinjärer inom ett regemente
till ett kompani, och mot slutet af 1600-talet
bildades särskilda karabinjärregementen,
hvilka dock föga mera än till namnet skilde
sig från det öfriga tunga kavalleriet. Under
1800-talet bortlades benämningen småningom.
I Sverige bar 1805—22 det nuvarande
Skånska dragonregementet namnet Skånska
karabinjärregementet. Uti Italien benämnes
gendarmeriet karabinjärer (carabinieri reali).
C. O. N.
Karabo, sjöv., ett på 1100-talet brukligt
moriskt fartyg, som särskildt nyttjades till
hästtransport mellan den afrikanska kusten och
Spanien.
L. H.*
Karabugas (”Svarta gapet”) l. Adshidarja
(”Bittra hafvet”), vik af Kaspiska hafvet på
dess östra kust och skildt därifrån genom smala
sandtungor. Öfver 18,000 kvkm. Djupet växlar
mellan 4 och 12 m., men är vid inloppet blott 1
m. Genom detta inlopp strömmar Kaspiska hafvets
vatten ständigt med stor hastighet in i K.,
där det afdunstar. Därigenom blir K:s vatten
allt saltare och innehåller 17 proc. salt, så
att inga fiskar kunna lefva däri. På bottnen
har aflagrats ett delvis 2 m. tjockt lager
af magnesiumsulfat.
J. F. N.
Karaby, socken i Skaraborgs län,
Åse härad. 943 har. 389 inv. (1909). Annex till Tun, Skara
stift, Kållands kontrakt.
Karachi [kərā’tʃī], eng., förr Currachee l.
Kurrachee. 1. Distrikt i kejsardömet Indien,
presidentskapet Bombay, prov. Sind, mellan
nedre Indus och floden Hab l. Pab, som bildar
gräns mot Belutsjistan. 36,731 kvkm. 607,828
inv. (1901), de fleste muhammedaner. —
2. Hufvudstad i nämnda distrikt och i prov. Sind,
ligger vid Arabiska hafvet i nordvästligaste
delen af Indus’ delta. 116,663 inv. (1901),
hvaraf 6,098 kristna. Garnison. Staden är
slutpunkt för Indus-järnvägen till Punjab,
står i telegrafisk förbindelse med Europa
och det öfriga Indien samt var redan före
öppnandet af Sues-kanalen den femte och är nu,
sedan hamnen 1869—73 gjorts tillgänglig för de
största fartyg, den fjärde af Indiens hamnar
(näst Calcutta, Bombay och Rangoon). Import
och export hade 1907—08 ett värde af öfver 286
mill. rupier. Många kyrkor och skolor, museum,
fem banker och stora bomullsspinnerier. De
rike européerna bo i villastaden Clifton. K:s
betydelse som handelsstad beror hufvudsakligen
på hveteodlingens tillväxt i Punjab, såsom hvars
exporthamn K. kan anses. Utom hvete utföras te,
olja, ull, bomull, talg, hudar m. m. Staden
kom 1842 i engelsk ego och hade då 14,000 inv.
(J. F. N.)
Karadag (”svarta berget”), turkiskt namn
på Montenegro; äfven namn på flera mindre
bergskedjor, t. ex. i vilajetet Kosovo och i
nordvästra Persien.
J. F. N.
Karadjitj, Vuk Stefanovitj, nyserbiska
språkets och litteraturens egentlige
grundläggare, f. 1787 i byn Trsjitj vid Drina
i det då ännu turkiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
