Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karadza dag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från K.). Aluntillverkning. I närheten
(vid Lidjessi) grufvor med silfverhaltig
blymalm, som brytes af engelsmän. I
okt. 1895 stort blodbad på armenierna.
(J. F. N,)
Karaiber, Karaibisk. Se Kariber, Karibisk.
Karaiskakis, Georgios, en af hjältarna
i det grekiska frihetskriget, f. 1782 i Epirus,
blef tidigt anställd i Ali paschas af Janina
tjänst och förvärfvade sig dennes ynnest, deltog
någon tid i dennes uppror mot sultanen och slöt
sig till sina landsmän, då de 1821 reste sig
mot turkarna. Under belägringen af Missolonghi
(1825–26) utmärkte han sig och utnämndes i juli
1826 efter denna fästnings fall, då den segrande
Reschid pascha vände sig mot Aten, af den
grekiska regeringen till högste befälhafvare i
Rumelien (Livadia). Han lifvade grekernas mod och
hopp genom sitt med framgång förda gerillakrig
och genom sina segerrika strider vid Arachova
(dec. 1826) och Dhistomo (febr. 1827). I maj
1827 föll han, till allmän sorg, för en turkisk
kula under en obetydlig skärmytsling vid Ilissos’
mynning nära Aten. K. hade, enligt mångas omdöme,
de största fältherregåfvorna bland alla de i
frihetskriget uppträdande anförarna. I maj 1895
aftäcktes hans staty i Peiraieus. En grekisk
biografi öfver K. utgafs 1877 af Paparrhigopulos.
Karaiter, Karéer (hebr. karaim, skriftläsare),
en judisk sekt i södra Ryssland, Galizien,
Turkiet och Persien, förkastar den rabbanitiska
traditionen. Troligtvis har den sadduceiska
bokstafstron bibehållit sig hos dem. –
Som sektens stiftare nämnes Anan ben
David i Babylon, hvilken lefde i midten af
700-talet. Jfr Abr. Geiger, "Das judenthum
u. seine geschichte", II, s. 53. G. K–n.
Karajan, Theodor Georg von, österrikisk
fornskriftsutgifvare, f. 1810 i Wien af grekiska
föräldrar, d. 1873, var 1850–51 professor
i tyska språket och litteraturen vid Wiens
universitet och vardt 1870 andre föreståndare
för kejserliga hofbiblioteket. 1848–49 var han
medlem af tyska parlamentet i Frankfurt och hade
från 1867 säte i österrikiska herrehuset. K. var
en ifrig forskare i Österrikes, särskildt Wiens,
historia under äldsta tider, utgaf flera af den
äldre tyska litteraturens verk, som M. Behaims
"Buch von den wienern 1462–65" (1843) samt skref
bl. a. monografier öfver Heinrich der teichner,
Abraham a Sancta Clara m. fl.
Karakal (rum. Caracalu), stad och hufvudort i
distriktet Romananti (Lilla Valakiet), Rumänien,
omkr. 6 km. v. om Aluta. 12,035 inv. (1899).
Karakalen l. Ökenlon, Felis caracal, zool., hör
till lo-undersläktet (Lynx), fam. kattdjur och
ordn. rofdjur inom däggdjurens klass. Karakalen
är ett öken- och stäppdjur med smärtare kropp,
högre ben och längre öron än vår lo. Djurets
färg växlar från rödbrun till grågul, är
ofläckad, undertill hvit, med en svart fläck
på öfverläppen, ett svart streck framför ögat
och svarta öron; som unge är karakalen däremot
fläckig. Kroppslängden är 65 cm. och svansens
längd 25 cm. Arten är hemma i hela Afrika,
sydvästra Asien och Indien. Djuret lefver ensamt,
fångar fåglar och smärre däggdjur, men bemäktigar
sig äfven antiloper. I förhållande till sin
storlek synes karakalen vara den vildaste och
obändigaste medlemmen inom sin afdelning;
dock har den i Indien blifvit inöfvad
till jakt. För de forne egypterna var detta
djur väl bekant, balsamerades och afbildades
på deras minnesmärken.
C. R. S. (L–e.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
