- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
911-912

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karbas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom ovårdsam behandling blifva rätt
hälsovådlig. Tiden för ett vanligt karbad
brukar växla från 15 till 20 min. Prolongerade
bad äro sådana, som, tillsatta med något
medicinskt ämne (tjära, svafvelväte o. d.),
skola en längre tid få inverka på huden vid
vissa hudsjukdomar. Permanenta kallas bad,
som tagas dagar och veckor, ja månader i
sträck och begagnas på de s. k. hudklinikerna i
Tyskland. En badform, som på senare tid kommit
i bruk, är japanska bad, som tagas vid 42°–45°
C. under 2 min. Före nedstigandet öfversköljes
nacke och hufvud med vatten af samma temperatur,
omkr. 25 stora skopor. Efter badet följa lätt
aftorkning och afkylning i form af luftbad. En
annan form af japanskt bad består däri, att
man efter ett vanligt karbad låter temperaturen
ökas så hastigt, som patienten tål, till 43 à
45°, men ej under längre tid än 1 minut. Man
använder dessa bad för att åstadkomma en
kraftig, hastigt öfvergående hudretning. På
andra ställen brukas dylika bad under längre
tid för att åstadkomma en konstgjord feber,
men det är ett bruk af kvacksalfvarna, som
därigenom påstå sig bota allehanda lidanden,
och torde vara ganska farligt, i synnerhet
för personer, som öfverskridit 50 år.
                Ln.

Karbas (lånord, antagl. från lty. karbatsche;
jfr po. karbacz; ordet lär från turk. lånats
till de slaviska språken), rotting eller ris
att aga barn med.

Karbenning, socken i Västmanlands län,
Gamla Norbergs bergslag. 13,990 har. 1,634
inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat i
Västerås stift, Väster-Färnebo kontrakt.

Karbid (af lat. carbo, kol), kem., betecknar
i allmänhet en direkt förening mellan kol och
ett metalliskt grundämne. Äfven vissa icke
metalliska grundämnens kolföreningar benämnas
dock karbider, t. ex. kiselns. Exempel på
tekniskt viktiga karbider äro carborundum (se d. o.)
och kalciumkarbid (se
d. o.). I metallurgien äro andra karbider af
stor betydelse, såsom järnkarbiden (se Järn,
sp. 382). Jfr äfven Kol.                 G. H–r.

Karbidkol, metall. Se Anlöpa och Härdning.

Karbidkväfve, Kalkkväfve, landtbr., ett
konstgödselmedel, hvars verksamma beståndsdel
är kalciumcyanamid (se Cyanamid). Det är ett
svartgrått pulver, som innehåller omkr. 20
proc. kväfve, hvilket i jorden antagligen under
inverkan af bakterier öfvergår till ammoniumsalt,
som direkt eller efter omsättning till nitrat
kan tjäna till växtnäring. – Karbidkväfve
framställdes först af tysken A. Frank, men
senare ha förändrade framställningsmetoder
uppfunnits dels af tysken Polzeniusz,
dels af svenskarna A. och F. Carlsson,
hvilka nedbringat reaktionstemperaturen genom
tillsats, den förre af klorkalcium, den senare
af fluorkalcium. Den härvid erhållna produkten
(den enligt Polzeniusz’ metod framställda kallas
kväfvekalk) är till sina egenskaper alldeles lik
det äldre preparatet. Enligt Carlssonska metoden
framställes karbidkväfve vid Månsbo kloratfabrik
i Dalarna. – Som gödselmedel är karbidkväfve
närmast att jämföra med svafvelsyrad ammoniak,
men dess verkan har varit mer växlande, delvis
troligen på den grund, att cyanamiden eller af
densamma härrörande sönderdelningsprodukter
verkat som växtgift, hvarför karbidkväfve bör
inmyllas i jorden någon tid före sådden,
så att det hinner öfvergå till ammoniumsalt,
förrän det träffar växtrötterna.
                H. J. Dft.

Karbin (fr. carabine), krigsv. Se
Handeldvapen, sp. 1311.

Karbinol (af lat. carbo, kol), kem.,
en af Kolbe för metylalkohol, CH3 OH,
föreslagen benämning. Andra alkoholer
kunna uppfattas som karbinol, i hvilken en
eller flera af metylgruppens väteatomer
äro ersatta af kolvätegrupper; så kan
man t. ex. beteckna isobutylalkohol
som isopropylkarbinol; sekundär
butylalkohol kan kallas metyletylkarbinol.
                P. T. C.*

Karbitz, stad i Böhmen, vid foten af
Erzgebirge. 5,473 inv. (1900). Brunkolsgrufvor.
                J. F. N.

Karbolfuksin, bot., en i den bakteriologiska
färgningstekniken allmänt använd lösning af
fuksin i utspädd alkohol, tillsatt med något
fenol.                 G.L–m.

Karbolineum (af lat. carbo, kol), trädg., är
en blandning af olika destillationsprodukter ur
stenkols- och trätjära. Det började användas
först som impregneringsmedel för trävirke,
men då det föga motsvarat de förväntningar, som
ställts på dess förmåga att skydda trä för röta,
är dess användning för detta ändamål numera af
ringa betydelse. I stället har det på senare
tid fått användning i fruktträdgårdarna. Ämnet
har med mycken reklam angifvits vara ett
universalmedel mot snart sagdt alla sjukdomar
och skador på fruktträd och bärbuskar. Noggranna
undersökningar ha emellertid gifvit vid handen,
att karbolineum gör ganska liten nytta mot
sådana parasitsvampar och skadeinsekter,
som angripa trädens blad och frukter, då det
måste användas i starkt utspädda lösningar för
att icke skada trädens gröna delar. Däremot
synes det lämpa sig bra för användning under
vintertiden till bekämpande af gallkvalster,
vissa slag af sköldlöss, äppelbladloppor
m. fl. samt dessutom till förgörande af mossor
och lafvar på träden. Äfven anses det som ett
godt medel till bestrykning af vissa slags sår
på träden. Vanligt karbolineum är icke lösligt i
vatten och kan sålunda icke omedelbart användas
till besprutning. Till användning i trädgårdar
utbjudes numera en stor mängd vattenlösliga
karbolineumpreparat, innehållande tillsatser
af linolja, soda, såpa m. m. I Sverige mest
kända bland dessa äro lohsol, arbolineum och
defensolat.                 C. G. D.

Karbolsyra (af lat. carbo, kol), kem., farm. Se
Fenol.

Karbonado, miner. Se Carbonado.

Karbonarisk, som har afseende på carbonari
(se d. o.). – Karbonarism, åskådning eller
handlingssätt, som kännetecknar carbonari (se
d. o.).

Karbonat (af lat. carbo, kol). 1. Kem., salt af
kolsyran. De neutrala karbonaten äro i allmänhet
sammansatta enligt formeln R2 CO3 och således
metakarbonat. Af ortokarbonat, R4 CO4, känner
man blott några esterarter inom den organiska
kemien. Karbonaten äro i allmänhet olösliga
eller föga lösliga i vatten, men lösa sig under
utveckling af kolsyregas lätt i syror. Lösliga
karbonat ha blott alkalimetallerna. Vid
upphettning sönderdelas de flesta i kolsyra
och oxid, dock icke alkalimetallernas. De sura
karbonaten, RH CO3, äro stundom lösligare än de
neutrala, såsom fallet är med järnets och med
kalkens. När dessa sura karbonat i luften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free