Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karstula - Karta - Karta 1. Frihetsbref, författning - Karta 2. Se Stämpelpapper - Karta 3. Bild af del av jordyta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om nederlaget ansåg Klingspor hela fälttåget
förloradt.
O. I. (A. G. F.) C. O. N.
Karta (af lat. charta,
pappersblad). 1. Frihetsbref, författning. Se
Charta. – 2. Se Stämpelpapper. – 3. Hvarje
på mätning grundad bild af större eller
mindre del af jordytan. (Om astronomiska
kartor se Mars, Månen, Planetsystem
och Stjärnkarta.) Reliefkartan lämnar en i
alla tre dimensionerna utsträckt plastisk
bild, profilkartan ger afskärningen af ett
vertikalplan med jordytan. Med undantag af dessa
äro kartorna plana och afse främst föremålens
planläge, i det att först alla punkter blifvit
lodrätt nedfällda på samma nivåyta, vanligen
hafsytan med dess tänkta fortsättning under land
(horisontalprojektion), och därefter denna
nivåyta projicierats i planet (geografisk
projektion). Kartprojektionen (se d. o.) är
för mindre områden (några kvadratmil) oftast
obehöflig, men ju större del af jorden, som skall
återges, desto viktigare är till följd af de
oundvikliga projektionsändringarna i afstånds-,
yt- och vinkelmått aktgifvandet på eller valet
af projektion. Detta utgör den plana kartans
skillnad från globen (se d. o.), jordklotets
trogna bild, som därför icke helt kan ersättas
af kartan. Skalan, förhållandet mellan en längd
på kartan och motsvarande afstånd på jorden, afpassas
efter kartans ändamål. Vanligen är skalan
ett bråk med täljaren 1 och ett rundt tal som
nämnare, såsom skalorna 1 : 2000, 1 : 1 000 000;
ett prof på annat skalsystem är det engelska,
t. ex. "1 mile to 1 inch" (1 : 63 360).
Innehåll, ändamål, skala, framställningssätt
m. m. utgöra vanligen indelningsgrunder för
de mångfaldiga olika slagen af kartor. Bland
de viktigaste äro följande: världskarta,
planiglob (se d. o.); landkarta, sjökort;
geometrisk, topografisk; politisk och
geografisk (ofta samtidigt för bägge
ändamålen); ekonomisk, statistisk, handels-
och kommunikations- (järnvägs-, post- och
telegraf-)karta; geografisk i vidsträckt
bemärkelse äro äfven fysisk, meteorologisk,
magnetisk, hydrografisk, oceanografisk, geologisk
(se Geologisk karta), etnografisk växtkarta och
djurgeografisk karta, landtmäterikarta, teknisk
(se t. ex. Grufkarta), historisk karta,
skolkartor. Mellan flera af dessa slag förefinnes
ingen skarp skillnad. Kartor sammanföras ofta
efter någon enhetlig grund till en atlas. På
plan-kartan kommer enbart planbilden, ibland med
höjdsiffror utsatta för enstaka punkter, till
utförande; på höjd-kartan återges terrängens
höjdförhållanden medelst höjdkurvor (isohypser),
lutningsstreck, färgtoner, lavering m. fl. inom
topografien brukliga metoder; djupsiffror och
djupkurvor (isobater) göra samma tjänst vid
hydrografiska kartor.
Af landkartorna ha de geometriska,
topografiska och geografiska särskildt
vidsträckt användning. Geometriska kunna
sådana kartor benämnas, som i stor skala,
minst ungefär 1 : 10 000, återge en direkt
uppmätning af ett mindre område. Vare sig
härvidlag den grafiska ("mätbords-") eller
siffermetoden (äfven numeriska eller triangel-
och polygonmätningsmetoden) användes, kan man
vid kartans uppritning och bruk bortse från
jordens buktighet och taga alla mått på kartan,
som om den vore en direkt förminskad bild på den
som plan betraktade mätningshorisonten. Till
geometriska kartor räknas landtmäteri- och
katasterkartor
samt kartor för vissa kommunala, tekniska
och militära behof (stadsplaner, järnvägs-
och kanalbyggnadsprojekt, befästningskartor
m. fl.). På dessa kartor finnes gifvetvis den
största rikedom af detaljer, såsom gränser,
jordens brukningssätt, kommunikationer,
byggnader, anläggningar af olika slag, namn
o. s. v. Höjdförhållandena återges bäst genom
nivåkurvor och höjdsiffror för afvägda punkter,
men äro ofta icke alls angifna. – Topografiska
kartor återge nödvändigtvis terrängen. Skalorna
växla mellan 1 : 10 000 och 1 : 500 000; för Sveriges
offentliga kartor äro de 1 : 50 000, 1 : 100 000
och 1 : 200 000. Med den aftagande
skalan minskas mängden af detaljer ungefär som
kvadraten på skalan. En del af kartans innehåll
måste dessutom återges i öfverdrifven storlek
medelst signaturer, s. k. kartbeteckningar
(se d. o.). Som öfversikt tjäna generalkartor i
skalorna 1 : 300 000–1 : 1 000 000. Ursprungligen
framkomna för militära behof afse numera de
öfver hela länder enhetligt utförda topografiska
kartverken alltmer äfven andra statsändamål
och ega en vidsträckt kulturell betydelse. –
För de geografiska kartorna växla skalorna
mellan de vidaste gränser alltefter det afsedda
ändamålet m. fl. omständigheter. De geografiska
kartorna äro, där så kan ske, sammandragna från
topografiska kartor, men för den ojämförligt
större delen af jordens landområde finnas
endast mera flyktiga kartarbeten att tillgå,
merendels olika slag af på astronomiska
ortbestämningar stödda vägmätningar. För de
topografiska kartorna erfordras triangulering,
höjdmätning samt en samarbetning af geometriska
kartor. Det sistnämnda förfarandet sker
i Sverige på ett egenartadt sätt, i det
att en stomkarta sammansättes af de
osammanhängande landtmäterikartorna förmedelst
efteråt inlagda triangelpunkter. Sveriges
ekonomiska kartor åstadkommas på samma
sätt. Småningom ha emellertid allt flera länder
infört katastermätning med på en enhetlig
triangulering från början grundad karta,
hvarigenom det säkraste underlaget för alla
slags kartor erhålles (se Katasterkarta). Om
kartans mångfaldigande se Kartreproduktion.
Kartans utvecklingshistoria är i stort sedt
sammanfallande med geografiens (se Geografi,
sp. 964-970). Numera ega alla civiliserade länder
kartverk, ständigt sysselsatta med nymätning
samt revidering, ett icke mindre kräfvande
arbete. I Petermanns "Mitteilungen" finnas
meddelanden om nya kartor i alla länder. För
Sverige lämnar Sven Lönborg, "Sveriges karta,
tiden till omkring 1850" (1903) en historik;
vidare märkas Krigsvet. akad:s årsberättelser
i topografi, de olika kartkommittéernas
betänkanden, H. Byström, "Våra kartor, en
rådgifvare vid köp af kartor öfver Sverige
eller delar däraf" (1902), uppsatser i "Ymer"
(t. ex. af A. E. Nordenskiöld, 1889, C. Lowisin,
1891, och Ch. D. Tottie, 1899) samt flera
läroböcker i topografi och fältmätning.
Slutligen må nämnas, att prof på olika
slags kartor finnas i hvarje del af Nordisk
familjebok, t. ex. Europa, Sverige, där samma
område afbildas i olika syften och på skilda
sätt. Beträffande de officiella svenska kartorna
se Generalstabens kartverk, Geologisk karta,
Landtmäterikarta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
