- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1169-1170

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kartell - Kartell 2. Nationalekonomi, överenskommelse mellan företagare - Kartera - Kartesch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försäljningskonkurrens upphäfd. Det är dessa
gemensamma afsättningsorgan, hvilka ofta organiseras som
själfständiga aktiebolag, som särskildt af med
benämningen syndikat, ehuru denna beteckning
ofta nog äfven användes som liktydig med kartell.
I kartellaftalet bestämmas såväl omfånget af de olika
medlemmarnas produktion som det pris de skola
erhålla för sina produkter och öfriga villkor.
Kartellaftal ingås i allmänhet för viss tid eller med
rätt för enhvar af deltagarna att uppsäga
öfverenskommelsen. Kartellen äro därför icke så fasta och
starka som trusterna (se Trust). Medan tillika
vid de senare alla de sammanslutna företagens
produktionsverksamhet ställes under enhetlig ledning
– de sammansmälta faktiskt till ett enda stort
företag –, bibehålla de olika deltagarna i ett kartell
sin själfständighet i fråga om det sätt, hvarpå de
vilja ordna och leda sin produktion, blott med
iakttagande af de gränser för produktionens omfattning,
som aftalet innehåller. Men det händer naturligtvis,
att kartellsammanslutningen är första steget på en
utvecklingslinje, som slutar med trusten.

Kartellbildningarna äro en naturlig produkt af
den moderna ekonomiska utvecklingen. I samma
mån som öfverblicken öfver marknaden försvårades
i och med att denna som följd af
kommunikationsväsendets utveckling blef allt större och till sist
med afseende på en hel mängd produkter omfattade
hela världen, kom produktionsverksamheten att i
allt högre grad drifvas på måfå, utan att utbudet
af varor rättades efter det verkliga behofvet af
dem. Följden däraf blef öfverproduktion och kriser.
Genom kartellsammanslutningarna kan en bättre
anpassning af utbudet till efterfrågan åvägabringas,
hvarigenom priset på respektive varor kan bli mindre
fluktuerande och öfverproduktion undvikas, till gagn
icke blott för de enskilda producenterna, utan äfven
för samhället i dess helhet. Kartellen kunna vidare
nedbringa respektive varors produktionskostnader i
vidsträckt mening genom att väsentligt reducera de
stora utgifter, som afsättningen af varorna under
konkurrens medför. Så kunna i högst betydlig grad
omkostnader för handelsresande, reklamväsen,
oskäligt lång kredit, onödiga frakter m. m. nedbringas,
också det äfven ur samhällssynpunkt en fördel. Att
de, som genom dessa inskränkningar bli ekonomiskt
lidande, icke se kartellsammanslutningarna med blida
ögon, är emellertid själfklart. Tydligt är dock, att
kartellen kunna missbruka den styrka, som
sammanslutningen skänker. Konsumenterna kunna måhända
bli hänsynslöst uppskörtade genom för höga pris,
försäljare af råvaror och andra produktionsmedel,
som ett kartell behöfver, genom för låga. De senare
söka vanligen skydda sig genom sammanslutning i sin
ordning, kartell föder kartell, men konsumenterna
ha svårare att sålunda tillvarataga sina intressen.
Är vederbörande stat omgärdad af höga tullmurar,
håller kartellet ofta mycket höga pris i det egna
landet, men säljer öfverskottet af sin i stor skala
drifna produktion till relativt låga pris i utlandet.
Är produkten t. ex. ett halffabrikat, bli på detta
sätt de inländska producenter, som i sin tillverkning
använda detta halffabrikat, sämre behandlade än de
utländska producenterna i samma bransch. En
ytterligare fara af kartellen ligger däri, att genom
konkurrensens upphäfvande sporren till tekniskt
framåtskridande i afsevärd mån kan gå förlorad, o. s. v.

Under sådana förhållanden är klart, att
kartellväsendets utveckling och kartellens politik måste
från statens sida följas med mycken uppmärksamhet.
Att förbjuda dylika sammanslutningar vore
olämpligt, då de kunna medföra betydelsefulla fördelar,
men man måste, åtminstone i många fall, kontrollera
dem i större eller mindre omfattning i syfte att
förhindra maktmissbruk. I flera fall lämnar makten
öfver tullsatserna ett kraftigt medel i statens hand
att hålla kartell i schack. – Kartellbildningar ha
relativt lätt att komma till stånd inom industrier,
som frambringa produkter af likartad beskaffenhet
eller åtminstone af sådan art, att olikheten i kvalitet
lätt kan kontrolleras, sålunda exempelvis inom kol-,
petroleum-, socker-, tegelindustrierna m. fl. Af
betydelse är också, om produktionen ligger i händerna
på några få stora firmor eller på en mängd små. I
senare fallet möter sammanslutningen större hinder.
Inom jordbruket, med dess olika
produktionsförhållanden och många producenter och som i fråga om
skörderesultatet är så beroende af omständigheter,
öfver hvilka människorna ej råda, har
kartellbildningen svårt att framträda.

Särskildt i Tyskland har kartellväsendet vunnit
stark utveckling. Det första egentliga kartellet i
modern tid lär ha bildats där 1862. Alltifrån
1880-talet sköt rörelsen kraftig fart. 1887 funnos där,
enligt Bücher, 70 kartell, 1890 var antalet 137 och
1900 uppgafs det till 300. En kartellstatistik, som
i nov. 1905 förelades tyska riksdagen, omnämner
385 kartellsammanslutningar. Öfriga länder, där
kartellrörelsen ganska kraftigt utvecklats, äro
Österrike-Ungern, Frankrike, Belgien. Men den har
sträckt sig äfven till de flesta andra länder, såsom
England, Ryssland och de skandinaviska staterna.
Skyddstullar äro således icke någon nödvändig
förutsättning för uppkomsten af kartell. På de flesta
håll ha regeringar och representationer förr eller
senare börjat med uppmärksamhet följa denna
betydelsefulla företeelse inom det ekonomiska
samhällslifvet. I Sverige väcktes vid 1910 års riksdag i
Andra kammaren motion af frih. E. Palmstierna
med hemställan om skrifvelse till K. M:t med
anhållan om undersökning snarast möjligt ang. inom
landet befintliga kartell och truster i syfte, att
kunskap måtte erhållas om deras antal, beskaffenhet och
arbetssätt m. m. Andra kammaren biföll, men
Första kammaren afslog skrifvelseförslaget. Litt.:
"Schriften des Vereins für socialpolitik", LX ff.,
"Reports of the Industrial commission, Vol. I.
Preliminary reports on trusts and industrial
combinations" (Washington 1900), "Kartelle" i
"Handwörterbuch der staatswissenschaften" med där
angifven litteratur, G. Cassel, "Kartell- och
trustväsendet från socialekonomisk synpunkt" (i
"Ekonomisk tidskr.", 1901), D. Davidson,
"Koncentreringstendenser i det moderna näringslifvet" (ibidem,
1905).
1. V. S–g. 2. J. R. N.

Kartera, belägga med "karta". Se
Stämpelpapper.

Kartesch (ty. kartätsche, fr. cartouche), artill.,
en med små kulor (skrot) fylld och i båda ändarna
sluten bleckcylinder, ämnad att skjutas ur en
artilleripjäs. Under namn af skrå- l. hagelskott
nyttjades karteschen redan på 1500-talet i
fästningskriget samt fr. o. m. 1600-talet äfven i fältkriget.
I början lades skroten lösa i pjäsen och utslungades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free