- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1173-1174

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kartong - Kartong 4. Målark. på papper utförd målning eller teckning - Kartongblad - Kartongstick - Kartonnage - Kartonnera - Kartotek - Kartov - Kartprofil - Kartprojektion - Kartprojektion 1. Geografisk projektion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarstannat De förvaras f. n. i South
Kensingtonmuseet i London.
4. Upk.*

Kartongblad. Se Kartong 2.

Kartongstick. Se Kopparstick.

Kartonnage [-ash; fr. cartonnage; se Kartong],
papparbete; ett slags papp med tätt intill
hvarandra sittande små hål för anbringande
af broderi.

Kartonnera (se Kartong), inbinda i papp, förse
med kartong; inhäfta kartongblad.

Kartotek (af lat. charta, papper, blad, och
grek. theke, förvaringsrum), lokal för förvaring
af enligt visst formulär samlade uppgifter; dylik
samling, "lappkatalog". – Arbetarkartotek, en
sådan samling, innehållande uppgifter om ålder,
anställningstid m. m. för hos arbetsgifvare
anställda arbetare (en sådan har upprättats af
t. ex. Sveriges verkstadsförening).

Kartov, artill. Se Kartaun.

Kartprofil, bild af skärningen mellan ett
vertikalplan och jordytan (se Karta och Profil).

Kartprojektion. 1. Geografisk projektion,
kartprojektion i egentlig bemärkelse, matematisk
afbildning af jordytan (stjärnhimmelen,
planetytan) på en kartas plana yta. I allmänhet
är det främst gradnätet, som kartprojektionen
afbildar, exempelvis meridianer och paralleller
för hvarje hel grad i longitud och polhöjd; i det
sålunda projicierade koordinatrutnätet inlägges
sedermera själfva kartbilden. Från matematisk
synpunkt utgör läran om kartprojektioner
en viktig del af den allmänna teorien om
afbildningen af en yta på en annan.

Projektionsändringar. Originalet eller föremålet
för afbildningen är jordens matematiska figur
(se Geodesi), förminskad i ett förhållande,
som kallas kartans hufvudskala. Denna figur är en
afplattad rotationsellipsoid, som i enklare fall
närmelsevis kan ersättas af ett klot. Nu är det
emellertid omöjligt att fullt riktigt afbilda
någondera af dessa buktiga ytor på planet,
och därför uppstå vid hvarje kartprojektion
oundvikligen s. k. projektionsändringar, i regel
alltmera afsevärda, ju större del af jordytan
kartan omfattar. Främst träffas längdmått,
d. v. s. skalan, af dessa ändringar. Vissa
linjer, t. ex. meridianerna, afstånden från
kartans midtpunkt eller från midtlinjen,
kunna visserligen bibehållas i hufvudskalan, men
ingen kartprojektion lämnar skalan fullständigt
oförändrad öfver hela kartytan: en längdriktig
kartprojektion finnes ej. En följd häraf är, att
projektionen i allmänhet förändrar äfven vinklar
och ytor. Längdändringarna kunna dock afpassas
så, att man erhåller antingen en vinkelriktig
(konform)
eller ytriktig (ekvivalent)
kartprojektion. Bägge dessa egenskaper
tillsammans kan en kartprojektion icke ega, ty då
vore den ock längdriktig. Vid den vinkelriktiga
kartprojektionen äro riktningarna oförändrade:
med gradskifva kunna asimuter direkt uttagas
från kartan; på en och samma punkt är skalan
lika åt alla håll, men den är olika för skilda
ställen af kartan. Den ytriktiga kartprojektionen
lämnar ett i alla delar fullt sant ytmått, som
kan mätas med planimeter; beträffande skalan
gäller här, att den ändras med olika mått ej
blott på kartans olika delar, utan äfven på
samma punkt alltefter den riktning, i hvilken
afståndet mätes. Projektionsändringarnas nu
angifna hufvuddrag komma till synes i de bifogade
fig., särskildt i 3,
4, 5 och 6. En viktig uppgift för läran om
kartprojektioner är att angifva den projektion,
som för ett visst område och ett särskildt
ändamål lämnar de minsta ändringarna samtidigt
med, att andra önskemål, exempelvis enkelhet
i konstruktionen, uppfyllas. För att vid
mätning på kartor ernå goda resultat är å
andra sidan viktigt att taga med i räkningen
projektionsändringarnas belopp.

illustration placeholder
Fig. 1. Tangerande kon.


illustration placeholder
Fig. 2. Konisk projektion.


illustration placeholder
Fig. 3. Bonnes projektion.



Indelning. Af kartprojektioner finnes en stor
mängd särskildt namngifven, men enhetlighet
i indelning och därpå grundad benämning äro
ingalunda rådande. I geografiskt hänseende
viktigast äro hufvudgrupperna koniska,
cylindriska och asimutala. Utom dessa finnas
"oäkta", "modifierade", "konventionella"
o. s. v. Inom hvarje grupp kan man åter
klassificera kartprojektionerna i vinkelriktiga,
ytriktiga och förmedlande, d. v. s. sådana,
där man genom att eftergifva fordringarna
på både vinkel-och ytriktighet sökt någon
praktisk medelväg. Den koniska kartprojektionen
erhåller man genom att afbilda en zon af
jorden på en nära anslutande konisk yta, som
utbredd i planet utgör kartan. Vid den normala
tangerande
koniska projektionen sammanfaller
konens axel PC (fig. 1) med jordens axel BC
(ABC är en jordkvadrant), och konen tangerar
medelst sin alstringslinje PN jorden utefter
parallellen M. De öfriga parallellerna på konen
konstrueras som cirklar med P som medelpunkt,
meridianerna som räta linjer, utstrålande från
P och sinsemellan bildande vinklar, lika med
longitudsskillnaden multiplicerad med sinus för konvinkeln
(CPN). Alltefter den formel, som fastställes
för parallellcirklarnas radie, kunna nu olika
projektioner erhållas, bland dem vinkel-
och yttrogna. I den nu angifna tangerande
kartprojektionen är medelparallellen M
(fig. 2) längdriktig; genom att ändra
hufvudskalan eller, hvilket är detsamma,
låta konen skära, kunna två parallellcirklar,
1 och 2 (fig. 2), erhållas längdtrogna i den
s. k. skärande koniska kartprojektionen. Om
konens axel lägges i ekvatorn eller utefter en
godtycklig jordradie och afbildning i öfrigt
sker som vid den normala kartprojektionen,
uppstå transversala, resp. snedaxlade koniska
projektioner. Den äldsta koniska projektionen
härstammar från Ptolemaios. En annan oäkta
(meridianerna äro krokliniga) konisk sådan,
vanligen kallad Bonnes projektion, är beräknad af
Mercator och ofta använd i geografiska kartverk,
emedan den är yttrogen. Den konstrueras
sålunda: parallellcirklarnas (t. ex. 1 och 2
i fig. 2) i den koniska projektionen afstånd
från medelparallellen (M) afsättas i riktigt
mått; utgående från medelmeridianen afsättas
likaledes i riktiga mått på parallellerna deras
skärningspunkter med meridianerna. Fig. 3 visar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free