- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1189-1190

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kasematt - Kasematt 1. Fortif. - Kasematt 2. Sjvv. - Kasemattfartyg - Kasern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Förrådskasematter för proviant, bränsle, elektricitetsverk m. m. anläggas vanligen i fortens inre eller, vid enceinten, under vallgången. Förrådskasematter för ammunition anordnas dels som handmagasin, hvart och ett för 24 timmars förbrukning för l–4 pjäser, och läggas så nära dessa som möjligt; dels som utlämningsmagasin för 1/41/3 af hela den för tillhörande batteri afsedda ammunitionsmängden och läggas i fortens inre eller, vid enceinten, i särskilda byggnader; dels som hufvudmagasin för all öfrig ammunition.
– 2. Sjöv., ett med fast pansar omgifvet, täckt rum för en eller flera kanoner.

1. L. W:son M. 2. C. K. S.

Kasemattfartyg, sjöv., benämning på äldre pansarfartyg, som förde allt eller större delen af sitt svåra artilleri i en stor, fartygets midt omgifvande kasematt. Se Pansarfartyg.

C. K. S.

Kasern (fr. caserne, af lat. casa, hus), till förläggning året om (ständig inkvartering) af trupp särskildt afsedd och anordnad byggnad. Kaserner funnos till en början endast inom fästningar, och man sökte där skydda dem mot beskjutning genom att lägga dem under eller bakom vallen. Senare ville man nyttja kasernen äfven till försvarsändamål, defensionskasern, och anlade den som inre afsnitt eller reduit med bombfri täckning samt skottgluggar i yttre och fönsteröppningar och portar i inre väggen (jfr "Slutvärnet" å Karlsborg). Den indirekta elden försvårade och den moderna kastelden omöjliggjorde slutligen defensionskaserners användande, hvarför man numera måste förlägga fästningsverkens krigsbesättningar i bombsäkra rum under vallen eller, i bergfort, utsprängda i klippan, krigskaserner. För fredskaserner har man längesedan öfvergifvit det vaubanska blocksystemet, som karakteriserades af en flera våningar hög fyrkantig byggnad, omslutande en eller flera gårdar och fördelad i skilda block med särskilda trapphus och i hvarje våning 4 från dessa omedelbart tillgängliga rum. För att inskränka trapphusens storlek och antal öfvergick man nämligen till korridorsystemet, som kännetecknas af en på längden utdragen byggnad, i hvilken kasernrummen, de s. k. logementen, till en början förlades på ömse sidor om en midtkorridor, men för tillfredsställande af hygienens fordringar ändrades detta sedermera så, att korridoren förlades längs den ena och minst soliga sidan, hvarjämte man samtidigt började skilja logementen från andra (ekonomi-)lokaler. Denna decentralisation genomfördes än ytterligare i England efter Krimkriget genom införandet af paviljongsystemet, enligt hvilket boningsbyggnaderna gjordes små, i två våningar och för blott 100 man hvardera. I Frankrike byggde man efter Tollets system paviljongerna utan öfvervåning och i spetsbågsform af järn och håltegel eller betong. Österrikiska systemet Gruber-Völckner ersatte järnet med en tunn hvalfbyggnad af håltegel och anbragte däröfver ett vanligt tak, så att ett luftrum mellan båda härigenom åstadkoms. Dessa senare paviljonger äro emellertid ej användbara annat än i mildare klimat. Äfven i Sverige ha olika paviljongförslag uppgjorts, och ett har äfven delvis tillämpats i det s. k. kavallerietablissemanget å Ladugårdsgärdet, som uppfördes 1879–81 och sedermera ombyggdes till kasern för Lifregementets dragoner. – Vid ständig förläggning af ett truppförband fordras emellertid, förutom de för själfva inkvarteringen afsedda lokalerna, en mängd andra för expeditions-, öfnings-, ekonomi-, sjukvårds- m. fl. ändamål, hvartill för beridna truppslag komma stall och ridhus m. m., hvilka alla tillsammans bilda truppförbandets kasernetablissemang. Till en början inskränktes de flesta af de nu omnämnda olika behofven till ett minimum, som då kunde inrymmas inom samma byggnad, i hvilken förläggningen var anordnad; men genom det i många byggnader sig upplösande paviljongsystemets uppkomst tillgodosågos de särskilda behofven genom mer eller mindre uteslutande för ett eller flera af dem uppförda byggnader. I Tyskland har man emellertid sökt uppfylla hygienens fordringar genom inre decentralisation, hvilken särskildt i Sachsen har utvecklats; där bygger man nämligen brigadkaserner i 4 våningar med skilda sof- och dagrum, hvarjämte de flesta ekonomilokalerna sammanföras i en våning. I Preussen har man dock sedan 1889 börjat anlägga mindre kasernbyggnader för 1 à 2 kompanier och jämte dessa en ekonomibyggnad, inrymmande kök, matsal, marketenteri, tvätt- och badanstalt samt verkstäder och bostäder för underofficerare, hvarjämte äfven tillkomma förrådsbyggnader, vakt- och arrestbyggnad, bostadsbyggnad med officersmäss och ibland äfven särskild verkstadsbyggnad. I Tyskland skiljas alltid stallar från logementsbyggnader, men detta har ej alltid gjorts i andra länder, och i Belgien t. ex. har man i under slutet af 1800-talet uppförda kavallerikaserner förlagt stallarna i bottenvåningen och logementen m. m. i de öfre våningarna. I Sverige fanns förr endast ett fåtal kaserner, hvilka alla lämnade mycket öfrigt att önska; men ännu sämre var dock förhållandet med den inkvartering, som för vissa trupper måste beredas i förhyrda lokaler. Ännu 1877 var likväl Svea artilleriregemente förlagdt i sådana; men man hade då ändtligen kommit till full insikt om, att ändamålsenlig kasernering vore till ofantlig fördel ej blott för hygienen, utan äfven för tjänsten i allmänhet, för disciplinen och för kamratandan. Under senare tid, intill 1883, hade emellertid ej nyuppförts efter tidsförhållandena ändamålsenliga kasernetablissemang för andra truppförband än Andra lifgardet (1829–31), Lifgardet till häst (färdigt 1811), nyssnämnda artilleriregemente (färdigt 1877), Pontonjärbataljonen (färdigt 1868) med Fältsignalkompaniet (1872) och Lifregementets dragonkårs exercisskvadron m. m. samt kavalleriets volontärskola, alla i Stockholm, och delvis äfven för flottan därstädes, Göta artilleriregemente i Göteborg (påbörjades redan 1793, men brann 1804 och blef först 1806 åter färdigt till förläggning), 2 skvadroner af Kronprinsens husarregemente i Hälsingborg (1880–82), Vendes artilleriregemente i Kristianstad och Landskrona samt flottan i Karlskrona och vid Nya Varfvet nära Göteborg. Emellertid hade 1876 tillsatts en kommitté för utarbetande af förslag till ordnande af den militära hälsovården, och denna uppställde bl. a. vissa fordringar på ett kasernetablissemang, och med anledning häraf fastställde K. M:t 1883 en tabell att tjäna till grund vid utarbetandet af förslag till kasernbyggnader för ständig inkvartering. Enligt denna tabell torde i ett logement finnas 4,2 kvm. golfyta och 14,9 kbm. rymd per man; ett kompanidagrum skulle ha 44 kvm. golfyta och 157 kbm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free