Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kastlekar - Kastlösa - Kastlöser - Kastman, Karl Vilhelm - Kastmaskin - Kastmaskin 1. Krigsväsende - Kastmaskin 2. Lantbruk - Kastmaskin 3. Lerdufskjutning - Kastner, Jean Georges - Kastning - Kastning 1. fvrtidigt afgång av kreatursfoster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastas på ett visst sätt uppifrån och ned, såsom
fig. 3 visar, och motståndarna ha rättighet att
efter vissa regler slå trissan tillbaka med ett
slagträ (af ett segt och tungt träslag). Reglerna
äro mycket enkla, trissan får slås blott en
gång, och från den punkt, där den stannat, har
motståndaren rättighet att göra sitt kast. Icke
dess mindre är spelet mycket nöjsamt och af
högt idrottsligt värde, enär det är en hurtig
och fordrande lek. Den kan ibland, om spelarna
äro stora och starka, bli ganska hårdhändt.
Om kägelspel se d. o. – Litt.: Balck,
"Illustrerad idrottsbok" (1886-88),
"Nordiskt idrottslif" m. m. Jfr Kast 4.
E. B-ll.
Kastlösa, socken i Kalmar län, Gräsgårds
härad. 5,644 har. 912 inv. (1909). K. utgör
ett konsist. pastorat i Kalmar stift, Ölands
södra kontrakt.
Kastlöser, bot. Se Adonis.
Kastman, Karl Vilhelm, skolman, pedagogisk
och populärvetenskaplig skriftställare,
ämbetsman, f. 20 juli 1832 i Västerlösa,
Östergötland, blef student i Uppsala 1852
och aflade där filos. kandidatexamen 1858,
var kollega i Eksjö 1860-63, läroverksadjunkt
i Norrköping 1863-64, adjunkt vid Linköpings
folkskollärarseminarium 1864-71, rektor vid
Karlstads folkskollärarseminarium 1871-83 och
rektor vid Stockholms folkskollärarinneseminarium
1883-91. Han var därjämte folkskoleinspektör
i Östergötland 1867-71, i Värmland 1877-83,
i Södermanland 1884-86 och i den Strängnäs
stift tillhörande delen af Stockholms
län 1887-91. 1891-1901 var K. kansliråd och
byråchef i Ecklesiastikdepartementet för ärenden
ang. folkundervisningen. Han var led. af de
flesta kommittéer, som från senare delen af
1870-talet tillsattes för folkskoleväsendets
ordnande, och kom såväl härigenom som genom
sin verksamhet som byråchef att inlägga stora
förtjänster om svenska folkskolan och dess
personal, hvilken under denna tid fick sina
lönevillkor och sin allmänna ställning väsentligt
förbättrade. En mängd viktiga organisatoriska
förändringar åvägabragtes. K. är ordf. i Svenska
missionssällskapet och led. af Svenska kyrkans
missionsstyrelse. K. har utgifvit Bidrag till
pedagogik och metodik för folkskolelärare
(1867, 6 hftn; i förening med K. L. Anjou och
Knut Kastman), Metodiska anvisningar för den
första undervisningen i modersmålet (1868),
var 1871-81 jämte K. L. Anjou utgifvare af
"Tidning för folkskolan" och 1882-91 af dess
fortsättning "Tidskrift för folkundervisningen"
(1888-91 ensam), redigerade 1881-83 "Skolan
och hemmet", en samling uppsatser rörande
uppfostran och undervisning (bland dem af
K. själf i 1:a h. en Öfversikt af den svenska
folkskolans utveckling sedan 1842) samt har
utarbetat läroböcker i skandinavisk historia
och, i förening med Knut K., läseböcker för
småskolan, hvilka utgått i en mängd upplagor,
äfvensom, tills, med I. Lyttkens, Ordlista öfver
svenska språket (1893; ny uppl. 1906). Sedan
1902 utger K. "Svenskt folkbibliotek", hvaraf
hittills öfver 30 häften sett dagen och där
K. författat bl. a. biografier öfver Martin
Luther, Jesper Svedberg, Ignatius Loyola, Hakvin
Spegel, Karl v. Linné, Cromwell, Fredrika Bremer
m. fl.
R. N-n.
Kastmaskin. 1. Krigsv. Se Ballist och Katapult. –
2. Landtbr. Se Sädesrensningsmaskin. –
3. Skjutk. Se Lerdufskjutning.
Kastner, Jean Georges, fransk musikskriftställare
och tonsättare, f. 1810 i Strassburg,
d. 1867 i Paris, var bosatt där från 1835 och
blef medlem af Institutet, hedersdoktor vid
Tübingens universitet m. m. Bland hans många och
förtjänstfulla skrifter må nämnas, utom en mängd
musikaliska läroböcker och "skolor" för nästan
alla instrument ända till saxofonen och pukan,
Traité général de l’instrumentation (1837) och
Cours d’instrumentation (1839; suppl. 1844),
hvari han före andra systematiskt framställde
teorien för klangfärgen, samt Manuel général
de musique militaire (1848). K:s egendomligaste
tonsättningar äro ett slags symfoniska dikter,
försedda med historiska inledningar, bl. a. Les
danses des morts (1852), Les chants de la vie
(1854), Les cris de Paris (1857) och Les sirènes
(1858). Han komponerade äfven operor (Le dernier
roi de Juda, 1844, m. fl.), manskörer m. m.
A. L. (E. F-t.)
Kastning. 1. Veter., fostrets afgång före
dräktighetstidens slut och på ett så
tidigt stadium, att det ej kan bibehållas
vid lif. Kastning förekommer oftast hos
nötkreatur och sto. Man skiljer mellan
s. k. tillfällig (sporadisk) och smittsam
(infektiös) kastning. Oftast inträffar kastning
hos ko i 3:e och 7:e, hos sto i 4:e-9:e månaden
af dräktighetstiden. Sker kastningen på ett
tidigare stadium, försiggår den vanligen raskt
och utan särskildt framträdande symtom, hvarför
den oftast förbises; inträffar den under senare
hälften af dräktigheten, ger den sig till känna
genom en viss oro och krystningar, djuren stå
med böjd rygg och lyft svans, könsdelarna äro
ansvällda, och ofta förekommer en rödaktig
flytning från skidan, och mjölken antager
råmjölksliknande beskaffenhet. Den tillfälliga
kastningen kan framkallas af allt, som medför
en väsentlig stegring af kroppstemperaturen
eller anhopning af kolsyra i blodet (häftiga
rörelser eller ansträngningar, af hög feber
åtföljda sjukdomar), genom hastig afkylning af
lifmodern (vid upptagande af större mängd kallt
vatten eller fruset foder), af vissa gifter,
som åstadkomma en krampaktig sammandragning af
lifmodern (mögligt och unket eller skämdt foder,
särskildt föroreningar af fodret med mjöldrygor)
och slutligen äfven genom yttre inverkan (tryck
eller stötar å buken). Den smittsamma kastningen
beror på en af prof. Bang i Köpenhamn och
hans assistent Stribolt 1899 påvisad bacill,
som förekommer i lifmodern och förorsakar
den sjukdom i fosterhinnorna, som framkallar
kastningen. Smittämnet förekommer i stor mängd i
den kort före och efter kastningen förekommande
flytningen från skidan och kan spridas genom
stallredskap, skötare, foder och strö, men
framför allt genom tjuren vid betäckningen. Vid
den sporadiska kastningen består behandlingen
hufvudsakligen däri, att efterbörden på lämpligt
sätt aflägsnas och att möjligen uppkommen katarr
eller inflammation i lifmodern behandlas genom
sköljning med antiseptiska lösningar. Vid den
smittsamma kastningen bör först sörjas för en
grundlig desinfektion af ladugården i dess helhet
med därefter följande kalkstrykning; alla djur,
som visa tecken till förestående kastning, böra
fortast möjligt flyttas till annat hus, och efter
kastningen och efterbördens aflägsnande sköljes
lifmodern dagligen med ljum antiseptisk lösning
(1/2 proc, lysollösning) under minst 14 dagar
för att smittämnet må förstöras, som eljest
lätt bibehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
