Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 1243-1244 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kasus - Kasus 2. sprekvdsende - Kasvin - Kat - Katafalk - Katafores

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Homeros) på -phi och -thi. I slaviska språk står
lok. aldrig ensam, utan dess betydelse angifves
närmare genom preposition. – De "rörliga"
kasus förhålla sig följaktligen med hänsyn till
betydelse ungefär sålunda:

Indo-europ.	dat.	lok.	instr.	abl.	gen.
Sanskr.	dat.	lok.	instr.	abl.; gen.
Lat.	dat.	abl.			gen.
Grek.	dat.			gen.
Germ.	dat.          gen.

Äfven oafsedt kasusblandningen, äro
funktionssfärerna för samma kasus i olika språk
vanligen ej alldeles kongruenta, utan något
olika till följd af olika uppfattning (olikheter
i den inre språkformen). Lokalkasus förena
sig ofta med prepositioner, hvilket däremot
de rent grammatiska kasus, dat. inbegripen,
i regel icke göra. De ny-indiska, ur sanskrit
uppvuxna språken ha i allmänhet förlorat den
gamla kasusböjningen, men skaffat sig en ny
genom efterhängda partiklar. Nypersiskan har
blott två former. Nybulgariskan afskiljer endast
vok. genom särskild ändelse. Alla öfriga slaviska
språk, liksom litauiskan, ha ännu sju kasus (de
gamla utom abl.); dock finnes i ryskan af en
särskild vokativform blott fragment. De romanska
språken sakna all kasusböjning. Tyska, holländska
och isländska ha ännu fyra former; svenska
och engelska utmärka med särskild ändelse i
nomina blott gen. En mängd (eller kanske alla)
adverb äro stelnade kasusformer af adjektiv och
pronomina; stelnade kasusformer användas äfven
som prepositioner (t. ex. lat. gratia, ty. wegen,
fr. chez).

Bland de semitiska språken eger endast arabiskan
kasusböjning. Nom. (subjektet) utmärkes genom
ändelsen -u, ack. (objektet) genom -a, gen.,
som också är allmän prepositionskasus, genom
-i. Hebreiskan eger i de s. k. paragogiska
vokalerna minnen af en äldre kasusböjning,
likaledes med tre former. En motsvarighet till
kasus finner man i hebreiskans tre status:
st. absolutus, st. constructus, med följande
ord i genitivfunktion, och st. suffixus, med
efterhängdt pron., med olika ändelser.

De finsk-ugriska språken ha en stor rikedom
på kasus, de flesta 10 till 15. Som exempel ges
här sing. af det finska ordet silmä, öga:

nominativus	silmä	öga
partitivus	silmä-ä	något af öga(t)
genitivus	silmä-n	öga(t)s, ögat
essivus	silmä-nä	såsom öga
instruktivus (vanl. blott i pl.)	silma-n	medelst öga(t)
translativus	silmä-ksi	(förvandlad) till öga
inessivus	silmä-ssä	i ögat, fäst) vid öga(t)
elativus	silmä-stä	utur (till följd af, om) öga(t)
illativus	silmä-än	ini ögat, (fäst) vid öga(t)
adessivus	silmä-llä	på (vid) öga(t)
ablativus	silmä-ltä	från (det yttre af) öga(t)
allativus	silmä-lle	till (ytan l. sidan af) öga(t)
abessivus	silmä-ttä	utan öga
comitativus	silmä-ne	jämte öga.

Nom. plur. bildas genom tillägg af -t: silmä-t,
öfriga kasus genom inskjutning af ett i mellan stam
och ändelse: silmistä ut ur ögonen, o. s. v.

Öfver hufvud äro de central- och nord-asiatiska
samt de australiska språken rika på kasus. Många
kasusegande språk sakna suffix för subjektet
och uppfatta sålunda verkligen nom. icke som
kasus. Stora språkgrupper, t. ex. de polynesiska
och malajiska språken och sydöstra Asiens
enstafviga språk, sakna all kasusböjning och
ersätta denna genom ordställning samt
pre- och postpositioner. – Jfr Hübschmann,
"Zur casuslehre" (1875). – En alldeles afvikande
kasuslära för svenskan framställes af A. Noreen
i "Vårt språk", V (1904 ff.).
1.C.G.Bj. 2.Lll.

Kasvin (Kazvin), stad i persiska prov. Kasvin,
n. v. om Teheran, vid vägen mellan denna stad
och Rescht. 1,279 m. ö. h. Omkr. 35,000
inv. Staden har brokad-, sammets- och
bomullstygstillverkning, järnvarufabrikation
och betydlig kamel-och hästafvel. Stor
moské, byggd af Harun-er-Kaschid.
J. F. N.

Kat (Khat), bot. Se Catha edulis.

Katafalk (it. catafalco, af mlat. catare, skåda,
och fnhty. balko, bjälke), eg. skådeställning;
en upphöjning, på hvilken likkistan ställes, då
begrafningsceremonien försiggår i en kyrka eller
i ett grafkapell. Katafalken utgöres merendels
antingen af en enkel svart pall eller af en
i svart och hvitt rikt draperad träställning
(jfr fig. 2 i art. Karl X Gustaf, sp. 959). Mera
konstnärligt byggda, och smyckade katafalker
ha förekommit i synnerhet under barockstilens
tid. Jfr Castrum doloris.

Katafores (af grek. kata, ned, och ferein,
föra), fys., öfverföring medelst elektrisk
ström af partiklar, som äro uppslammade i en
vätska. Reuss i Moskva upptäckte redan 1809, att
partiklar i en vätska, hvarigenom en elektrisk
ström går fram, förflyttas under strömmens
inflytande. Förflyttningen, som är beroende
på en elektrisk laddning hos partiklarna, kan
ske antingen i strömmens riktning, om nämligen
laddningen är positiv, eller i motsatt riktning
vid negativ laddning (det senare fallet är
vanligast). Vätskan, som har motsatt laddning mot
partiklarna, vandrar i motsatt riktning mot dessa
(s. k. elektrisk endosmos, se d. o.). Äro
de uppslammade partiklarna mycket små, så att de
ej ens synas i mikroskop, kallas den uppslammade
kroppen kolloid (se Kolloider). Katafores
eger rum äfven i detta fall, och partiklarnas
rörelsehastighet uppgår till några (2-4)
tusendels min. i sekunden, om potentialfallet
är l volt per cm. Kataforesen spelar en mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>