- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1271-1272

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katarina, svenska prinsessor - Katarina 1. K., Erik den heliges dotter - Katarina 2. K., Gustaf I:s äldsta dotter - Katarina 3. K., Karl IX dotter - Katarina 4. K., Hertig Adolf Johans dotter - Katarina, engelska drottningar - Katarina 1. K. af Valois - Katarina 2. K. af Aragonien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Katarina, svenska prinsessor:

1. K., Erik den heliges dotter, gifte sig
med Nikolaus Blake, som sannolikt var en svensk
herreman, och hade med honom en dotter, Kristina,
som blef gift med norske jarlen Haakon Galen
och sedermera med lagman Eskil i Västergötland.

2. K., Gustaf I:s och Margareta Leijonhufvuds
äldsta dotter, f. 6 juni 1539, d. 21 dec. 1610,
förmäldes l okt. 1559 med grefve Edzard II af
Ostfriesland och blef änka 1599.


illustration placeholder


3. K., dotter af konung Karl IX och hans
första gemål, Maria af Pfalz, f. 10 nov. 1584 i
Nyköping, d. 13 dec. 1638 i Västerås. Redan
1589 förlorade hon sin fromma och gudfruktiga
moder, hvarefter hennes uppfostran under den
närmaste tiden besörjdes under hennes faders
uppsikt på Gripsholms slott, tills han 1592
ingick nytt äktenskap, med Kristina af Holstein,
under hvars allvarliga vård den unga prinsessan
då ställdes. Hennes natur var en lycklig förening
af faderns kraft och klokhet med moderns milda
ödmjukhet. Förhållandet mellan styfmodern och
dottern lämnar det säkraste intyg på, huru väl
K. förstod att foga sig i alla förhållanden,
ty ehuru prinsessan kvarstannade i hemmet ända
till sitt trettioförsta år, talar historien
endast om det största förtroende och harmoni
dem emellan. Hvad K. under hela denna tid varit
för sina halfsyskon framgår särskildt af den
hängifvenhet, med hvilken halfbrodern Gustaf
Adolf var fäst vid henne, en hängifvenhet,
som äfven var parad med varmt erkännande
af hennes förstånd och klokhet, ty hon var
vid flera tillfällen Gustaf Adolfs närmaste
förtrogna och rådgifvarinna. 11 juni 1615 blef
K. förmäld med pfalzgrefven Johan Kasimir. Till
slutet af 1617 stannade det furstliga paret i
Sverige och återvände dit 1622 (om orsakerna
därtill se Johan Kasimir) samt emottog
af Gustaf Adolf Stegeborgs slott och län. Där
gjorde K. sig som maka, moder och husmoder
under alla förhållanden lika älskad och vördad
af sina närmaste anhöriga som af husfolk, och
underhafvande. Omständigheterna lade på hennes
skuldror ett synnerligen maktpåliggande uppdrag,
då åt henne anförtroddes vården om Gustaf Adolfs
dotter Kristina. Redan under drottning Maria
Eleonoras besök i Tyskland 1631-33 vistades
hon af denna anledning i Stockholm, och då
sedan Maria Eleonoras behandling af den unga
prinsessan visade sig i alla hänseenden olämplig,
återlämnades 1636 Kristina till K., som ej blott
af modern, utan äfven af rådet ombads att ånyo
åtaga sig vården om henne. K. tvekade icke heller
nu att utbyta det stilla hemmet på Stegeborg
mot vistandet i hufvudstaden, ehuru hon där var
skild från sin gemål. Hon ligger begrafven i
Strängnäs domkyrka. – Hennes rika brefsamling
förvaras i Riksarkivet. Genom sina barn (se
Johan Kasimir, sp. 18) blef K. stammoder
för ej blott alla efterföljande svenska konungahus
– för det nuv. genom drottning Josefina –, utan
äfven för ett stort antal ännu blomstrande utländska
furstehus, som genom henne föra sina anor upp till
Vasahuset. Se biogr. af Ellen Fries i "Märkvärdiga qvinnor",
II (1890).

4. K., dotter af den föregåendes yngre son,
hertig Adolf Johan, och Elsa Elisabet Brahe,
f. 30 nov. 1661, d. 6 maj (g. st.) 1720, blef
1696 gift med kungl. rådet, öfverståthållaren
i Stockholm, grefve Kristofer Gyllenstierna
och 1705 änka.
3. O. v. F. (Fr. W.)

Katarina (eng. Catherine), engelska drottningar.

1. K. af Valois, Henrik V:s gemål, dotter till
konung Karl VI af Frankrike och Isabella af Bajern,
f. 1401, d. 1437, fick redan 1413 från Henrik V
ett giftermålsanbud, åtföljdt af fordringar på stor
hemgift och af trädande till England af de franska
provinser engelska konungar förut innehaft. Afslaget
på detta frieri togs till förevändning för Henriks
krigsförklaring. I enlighet med fredsfördraget i
Troyes (maj 1420) förmäldes K. (juni s. å.) i
Troyes med Henrik och kröntes (febr. 1421) i
Westminster till engelsk drottning. Hon födde
honom en son (sedermera konung Henrik VI), blef
änka i aug. 1422 och gifte sig några år därefter,
ovisst när, mot rådets och parlamentets vilja,
med en vid sonens uppvaktning använd fattig walesisk
adelsman Owen Tudor, med hvilken hon hade tre söner,
däribland Edmund, earl af Richmond och (med Margareta
Beaufort) fader till Henrik VII, Englands förste regent
af huset Tudor.


illustration placeholder


2. K.af Aragonien, Henrik VIII:s första
gemål, dotter till konung Ferdinand den katolske
af Aragonien och drottning Isabella af Kastilien,
f. 15 eller 16 dec. 1485, d. 7 jan. 1536 på
Kimbolton castle. Af politiska skäl inleddes
redan 1488 förhandlingar om giftermål mellan
henne och Englands tronföljare, Henrik VII:s
äldre son Artur, prins af Wales. I nov. 1501
firades trolofning och bröllop dem emellan.
K. följde sin make till walesiska gränsen,
men blef inom kort genom hans död, 2 apr. 1502,
änka utan att deras äktenskap blifvit fullbordadt.
Förhandlingar om nytt giftermål vidtogo genast,
och sedan en egendomlig plan, att hon skulle
äkta sin svärfar Henrik VII förfallit, trolofvades
hon (juni 1503) med dennes andre son, Henrik,
som då var 12 år gammal. Påflig dispens från
förbudet att äkta en svägerska erhölls 1504,
men i sin intriganta utrikespolitik använde Henrik
VII esomoftast sonens "samvetsskrupler" mot detta
giftermål som vapen, och först efter Henrik VII:s
död egde bröllopet rum (11 juni 1509). De första
åren af K:s äktenskap med Henrik VIII voro
lyckliga. Hon var sin gemål och sitt nya fäderneslands
intressen varmt hängifven och utöfvade 1513 under
kriget mot skottarna med skicklighet regentskapet,
medan Henrik låg i fält i Frankrike. Döden bortryckte
deras barn vid späd ålder, utom dottern Maria, f. 1516,
och frånvaron af manlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free