- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1323-1324

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaukasiska rasen - Kaukasiska språk - Kaukasus, bergskedja i Asien - Kaukasus, bergskedja på månen - Kaukola - Kaula - Kaulbach - Kaulbach 1. Wilhelm von K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

näsa; liten mun; lodrätt mot hvarandra stående
tandrader; svagt framstående läppar;
full, rund haka. – Andra uppfattningar och
andra namn ha sedermera gjort sig gällande.
                G. v. D.*

Kaukasiska språk är namnet på de många
språk, som talas af de i Kaukasus’ bergstrakter
boende smärre folkstammarna och som icke visa
släktskap med någon af de bekanta större
språkgrenarna (indo-europeiska, semitiska,
finsk-ugriska o. s. v.). Äfven sinsemellan
förete de tilldels så stora olikheter, att
det är tvifvelaktigt, huruvida de låta förena
sig till en grupp af inbördes besläktade språk
med gemensamt ursprung. I alla händelser äro
de att betrakta som spillror af en eller flera
utdöda språkstammar, som – liksom fallet varit
med baskiskan i Pyrenéerna – undanträngts till
bergstrakter, där de sedan genom årtusenden, om
ock i mycket små bestånd, kunnat fortlefva. A
priori kunde man förmoda, att man i Kaukasus
skulle finna rester af de fornspråk, som
talats i Mindre Asien före de semitiska och
indo-europeiska invasionerna. Således har man
som en möjlighet velat förmoda, att bland de
kaukasiska språken kunde ingå rester af de språk,
som omkr. 1500 f. Kr. talades af de folk och
deras stamfränder, som under namn af hettiter
(resp. mitani i norra Mesopotamien) behärskade
Mindre Asien, Syrien o. s. v., förutsatt
att hettitiskan icke skulle kunna bevisas ega
sammanhang med indoeuropeiska språk. Något större
skäl synes den förmodan ega, att det språk, som
talades af de före de indoeuropeiske armenierna
i Armenien boende kalderna (se om dem Armenien,
sp. 12–13), bland de kaukasiska språken kunde ha
någon afkomling. I "Remarques sur la parenté
de la langue étrusque" (1899) framställde
V. Thomsen den förmodan, att etruskiskan kunde
sammanhänga med den lesgiska gruppen bland de
kaukasiska språken. Tanken var bestickande, men
har knappast vunnit bekräftelse. I alla händelser
ha de isolerade språken resp. språkgrupperna
under loppet af långa tidrymder undergått så
stora förändringar, att det nu synes hart när
ogörligt att någonsin konstatera sammanhang med
någon bestämd språkgrupp. De karakteriseras
af en högst egendomlig, för våra språkvanor
främmande byggnad äfvensom för en rikedom
på egendomliga ljud. I fråga om den allmänna
språkbyggnaden synes man kunna uppställa två
stora hufvudafdelningar, som omfatta hvar för
sig tillsynes (särskildt den sydliga) inbördes
besläktade språk; däremot synes man icke kunna
afgöra, om något genealogiskt sammanhang består
mellan de båda hufvudafdelningarna. Dessa
äro 1. de sydkaukasiska l. iberiska språken,
inom hvilka hufvudspråket är a) georgiskan
l. kharthweliskan (se Georgiska språket och
litteraturen
). Vidare höra hit b) mingreliskan
och laziskan, som synbarligen stå
hvarandra nära, och nordligare c) suaniskan;
2. de nordkaukasiska l. egentliga bergsspråken i
stor mängd och brokighet: a) alla de olikartade
östliga bergsspråken, den s. k. lesgiska gruppen
i Dagestan, omfattande avariskan, dido- och
andi-språken, lak eller kasikumykiskan,
dargua-gruppen (akusja, churkila l.
hyrkaniska, kubatschi, varkun o. a.) och
i s. ö. kyriniskan och udiskan. b) V. och
n. v. härom den mellersta gruppen: khisternas
(l. mizdjegernas) språk, särskildt tjetjensiskan. c) Den
västliga l. tjerkessiska gruppen omfattande
abchasiskan närmast vid Svarta hafvet och
tjerkessiskan, förut i olika dialekter spridd
öfver en stor del af nordvästra Kaukasus, men
nu, efter det hufvudmassan af tjerkesserna
utvandrat, endast svagt representerad i sin
gamla hemort. Området för hvarje särskildt
språk kan vara synnerligen litet: en enda
liten dal, en eller ett par bergsbyar. Utanför
benämningen kaukasiska språk falla åtskilliga
språk af känd upprinnelse, såsom ryska, tyska,
armeniska, ossetiska (iranskt) samt på slätten i
n. tatariska språk, såsom nogaiska, kumykiska
o. s. v. – En öfversikt af de kaukasiska
språken lämnar R. v. Erckert i "Der Kaukasus
und seine völker" (1887) och "Die sprachen
des kaukasischen stammes" (1895), arbeten, som
visat sig synnerligen okritiska. Specialarbeten
öfver en del nordkaukasiska språk äro utförda
af A. Schiefner (mest efter material, samladt af
Ušlar) i åtskilliga band af Petersburg-akademiens
"Mémoires" och "Bulletin", G. Rosen, "Ossetische
sprachlehre nebst einer abhandlung über
das Mingrelische, Suanische und Abchasische"
(i Berlinakademiens "Abhandlungen", 1845),
"Über die sprache der lazen" (1844),
Tsagareli, Mingreliska studier (1880, på
ryska). Kortare beskrifningar af en del
af hufvudspråken hos F. Müller, "Grundriss
der sprachwissenschaft", III, 2 (1887).
                K. F. J.

Kaukasus, bergskedja. Se Asien, sp. 154,
Elbrus och Kaukasien.

Kaukasus, astron., en af de största och mest
bekanta bergskedjorna på månen, belägen på månens
nordhalfva mellan Mare Serenitatis och Mare
Imbrium. K. är den mellersta af de tre väldiga
bergskedjor (Apenninerna, Kaukasus och Alperna),
hvilka i en vid båge tillsammans omsluta den
västliga delen af sistnämnda haf. De högsta
topparna af K. ha en höjd af mer än 6,000 m.
                        B–d.

Kaukola, imperiellt pastorat af 2:a
kl., Keksholms kontrakt, Nyslotts stift,
Finland, Viborgs län, Keksholms härad och
domsaga. Landareal 264 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 4,175 pers. (1908).
                A. G. F.

Kaula, obebodd ö bland Hawaiiöarna, under
21° 38’ n. br., 160° 32’ v. lgd. K. har
en tuffkägla med krater och besökes
blott för insamlande af sjöfågelägg.
                J.F.N.

Kaulbach. 1. Wilhelm von K., tysk målare,
f. 15 okt. 1805 i Arolsen, d. 7 april 1874 i
München. Fadern var guldsmed samt porträtt-
och miniatyrmålare. K. kom till Düsseldorf
1821, blef lärjunge af Cornelius och följde
denne till München, då han öfverflyttade dit
1825. Där målade han under Cornelius’ ledning
några väggbilder i Königsbau, motiv ur Klopstock,
Wieland och Goethe, och väckte uppseende med
Anakreon med sin älskade, väggmålning i slottet
Rosenstein vid Stuttgart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free