- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1327-1328

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaulbach - Kaulbach 2. Hermann K. - Kaulbach 3. Friedrich K. - Kaulbach 4. Friedrich August K. - Kaulbars, von - Kaulbars 1. Johan Fredrik von K. - Kaulbars 2. Lars Fredrik von K. - Kaulbars, von - Kaulbars 1. Nikolaj von K. - Kaulbars 2. Aleksander von K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Shakspere och till Richard Wagners operor (de
sistnämnda för Ludvig II). Att nämna äro äfven
de politisk-satiriska teckningarna Dödsdansen
(1869) och Den helige tyske Mickels apoteos
(utgafs efter K:s död). K. bildar öfvergången
mellan Cornelius’ stränga formalism och den
populariserande historiska illustrationskonst,
som blef typisk för Münchenmåleriet en tid
framåt. Spekulativt anlagd, sökte han svåra
och djupsinniga uppgifter, var i grunden
ironiker och kan äfven kallas hufvudsakligen
illustratör. Storhet i hållningen når
han långt ifrån alltid, men väl behag i
gruppering, skönhet i figurerna – som dock
ofta bli fadda och schablonartade – och smak
i draperierna. Han hyllades på sin tid som
den främste historiemålaren bland Cornelius’
efterföljare. Efter hans död har hans rykte
hastigt bleknat. Jfr monografier af H. Müller
(1892) och F. von Ostini (1907).

2. Hermann K., den föregåendes son, tysk
målare, f. 1846 i München, d. 1909, var elev
af Piloty, blef professor i München, målade
historiska genremotiv och kostymtaflor:
Ludvig XI (1869), Mozarts sista stunder
(1873, museet i Wien), Odödlighet (antikt motiv,
Nya pinakoteket, München).

3. Friedrich K., den föregåendes kusin,
tysk målare, f. 1822 i Arolsen, d. 1903 i
Hannover, elev af farbrodern, målade Abel
funnen död af sina föräldrar
och Karl den
stores kröning
(i Maximilianeum). Han blef
sedan hofmålare i Hannover och utförde en
mängd porträtt af kungahusets medlemmar m. fl.
Hans konstnärliga kvarlåtenskap är samlad i
provinsmuseet i Hannover.

4. Friedrich August K., den
föregåendes son, tysk målare, f. 1850 i Hannover,
studerade i München och på andra platser, är
sedan 1872 bosatt i München, har målat bibliska
motiv (Kristi grafläggning, i Nya pinakoteket,
München), men har framför allt blifvit populär
genom genrer och figurer i historisk kostym:
Modersglädje, Promenad, Musica, Drömmen,
älskande par, lutspelerskor, romarinnor
m. fl. I högsta grad omtyckta blefvo hans båda
genretaflor Majdag (1879, Dresdengalleriet)
och Skyttebild (1881). Som porträtter –
hufvudsakligen af furstliga damer och barn, af
societetsdamer och kvinnliga skönheter ur den
högre finansens värld – har K. blifvit lofordad
för elegans, chic och förnäm hållning. Han är
representerad i flera tyska gallerier. K.
är gift med violinvirtuosen Frida Scotta,
f. 1872 i Köpenhamn. Jfr monografier
af Graul (1890) och A. Rosenberg (1900).
                1–4. G–g N.

Kaulbars, von, svensk adlig ätt, hvars stamfader
var en från Pommern bördig Johan K., som var
hofmästare hos riksmarsken J. De la Gardie och
slutligen ryttmästare vid Lifregementet samt
adlades 1653 (men introducerades ej). Dennes
sonson, Johan Fredrik v. K. (se nedan K. 1),
upphöjdes 1751 i friherrligt stånd. Ättens
svenska gren utgick på svärdssidan 1874.

1. Johan Fredrik von K., friherre, militär,
f. 9 april 1689 i Tyskland, där hans fader var
öfverste i kejserlig österrikisk tjänst, d. 16
dec. 1762 i Göteborg. Vid 15 års ålder gick K. i
holstein-gottorpsk tjänst och kämpade sedan i
Nederländerna under prins Eugen och hertigen
af Marlborough. 1714 trädde K. i svensk krigstjänst,
utnämndes 1715 till major, tillfångatogs s. å. vid
Stralsunds kapitulation, utväxlades 1717 och åtföljde
som generaladjutant af flygeln Karl XII
under fälttåget i Norge 1718. Han utmärkte
sig vid fortet Gyldenlöves stormning och var,
enligt samtida berättelser, den förste, som vid
olyckstillfället 30 nov. märkte, att konungen
blifvit skjuten. K. blef 1731 öfverstelöjtnant
vid Norra skånska infanteriregementet, 1741
öfverste i armén och generaladjutant samt
1747 generalmajor och chef för Västgöta
kavalleri. 1749 blef K. landshöfding och
öfverkommendant i Göteborg, upphöjdes
1751 i friherrligt stånd samt erhöll 1756
generallöjtnants och 1762 generals värdighet.

2. Lars Fredrik von K., den föregåendes son,
friherre, militär, f. 11 jan. 1734, d. 15 juli
1815 i Linköping, deltog som ung officer med
beröm i pommerska kriget (1757–62) och var 1772
major vid det i Malmö förlagda Änkedrottningens
regemente, då han af Hellichius invigdes i Tolls
revolutionsplan samt lofvade att i händelse af
behof lämna sitt understöd. Efter revolutionen
utnämndes K. till öfverste i armén. 1781
förordnades han till vice landshöfding i Kalmar
län och utnämndes 1782 till generalmajor. När
Gustaf III 1789, under ryska kriget, framryckte
mot Fredrikshamn, förde K. befälet öfver en
observationskår, som skulle betäcka konungens
vänstra flygel. Han öfvergick Kymmene älf vid
Värälä, men stötte vid Kaipiais 15 juli på en
öfverlägsen rysk styrka under general Denisov och
nödgades efter en kort strid draga sig tillbaka;
motgången synes ha beröfvat K. fattningen,
och han fortsatte reträtten, mot bestämda
order och utan att ge sig tid att förstöra
bron vid Värälä, ända till Anjala. Konungen,
hvars ställning därigenom blef ganska betänklig,
fråntog honom genast befälet, och K. dömdes af
en generalkrigsrätt att arkebuseras. Gustaf III
mildrade domen 1790 därhän, att K. förlorade
tjänsten, men fick behålla lönen.

Kaulbars, von, baroner, ryska generaler, af
samma släkt som de svenske friherrarna K.

1. Nikolaj von K., f. 3 juni 1842 i Petersburg,
d. 3 dec. 1905, blef 1868 generalstabsofficer,
deltog i rysk-turkiska kriget samt blef 1881
militärattaché i Wien. På hösten 1883 sändes
han till Bulgarien för att i anledning af
de med furst Alexander utbrutna tvistigheterna
reglera de därvarande ryske officerarnas
ställning, hvarom också öfverenskommelse
träffades i nov. s. å. Efter furst Alexanders
abdikation ditsändes han åter i sept. 1886 som
Rysslands diplomatiska representant. Hans
mission, som officiellt gick ut på endast
en undersökning af ställningen och en
rådgifvande verksamhet till krisens afhjälpande,
innebar i själfva verket en både öppen och hemlig
agitation af hänsynslösaste slag mot det af furst
Alexander insatta, men af Ryssland underkända
regentskapet. Den misslyckades emellertid
fullständigt, då bulgariska regeringen, litande
på Österrikes och Englands stöd, ej lät skrämma
sig af hans fordringar och lyckades nedslå de
oroligheter, som utbröto. 20 nov. 1886 lämnade
K. med hela den ryska konsulatspersonalen landet.
Han blef 1889 generalstabschef i Warschau,
1891 i Finland och 1899 medlem af hufvudstabens
vetenskapliga utskott. Han gjorde sig ock känd
som författare till flera kartografiska och
militära arbeten.

2. Aleksander von K., den föregåendes
broder, f. 23 maj 1844 i Petersburg, företog 1869–72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:19:29 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free