- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1331-1332

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaurin, Jens Matthias Pram - Kauritallen - Kaus - Kausal - Kausalitet - Kausalsammanhang - Kausativ - Kausia - Kausitaki - Kausler, Franz von - Kaustby - Kaustik - Kaustik 1. frätande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kaurin, Jens Matthias Pram, norsk
teolog, f. 25 nov. 1804 i Laurdals socken i
Telemarken, d. 6 juli 1863 i Vestre Aker (Kristiania),
teol. kandidat 1826, "residerende kapellan" i Sigdal
1827 och kyrkoherde i Flesberg 1832, blef
1837 lektor och 1843 professor i teologi vid
Kristiania universitet, men återvände 1853 till den
prästerliga verksamheten och blef kyrkoherde i Lier.
1858 kallades han till biskop i Bergens stift. Utom
några tal, herdabref och några små inlägg i dagens
kyrkliga frågor utgaf K. (tills. med W. A. Wexels
m. fl.) Den norske kirkes symbolske böger i
grundtexterne
(1853). 1842–61 deltog han jämte W. A.
Wexels, C. A. Holmboe, C. P. Caspari och adjunkt
O. Thistedahl i utarbetandet af den af norska
bibelsällskapet föranstaltade, först 1890 afslutade
bibelöfversättningen.
                O. A. Ö.

Kauritallen, bot. Se Agathis.

Kaus, sjöv., en ring (af järn, mässing eller trä)
med utåt böjda kanter. Kauser användas hufvudsakligen
vid segeltillverkning för att bilda skodda hål,
i hvilka hakar kunna huggas, m. m.
                L. H.*

illustration placeholder


Kausal (lat. causalis, af causa, orsak, grund),
som hänför sig till orsaken, orsaks-. – Kausala
satser
äro sådana bisatser (underordnade
satser), som angifva grunden eller anledningen
till det, som i hufvudsatsen utsäges. De inledas
genom kausala konjunktioner. Sådana äro i
svenskan emedan, enär, då, alldenstund, efter,
eftersom, som, därför att, ity att
. I kausala
satser brukas indikativ eller konjunktiv
(resp. optativ) som i hufvudsatser,
allteftersom grunden uttryckes som faktisk
eller som blott föreställd, t. ex. Sokrates
dömdes till döden, emedan han förledt
ungdomen
eller emedan han (enligt angifvarnas
påstående) skulle ha förledt ungdomen. Dock
har latinet alltid konjunktiv efter quum. Den
kausala satsen kan, utan ändring, stå lika
väl före som efter hufvudsatsen (i somliga
språk med olika bindeord i båda fallen).
                Lll.

Kausalitet l. Kausalsammanhang (se Kausal),
filos., nödvändigt sammanhang mellan ett i
tiden föregående och ett i tiden efterföljande,
enligt hvilket det senare med nödvändighet
måste inträda, när det förra är gifvet. Sedan
Hume bestridt dettas objektivitet och sökt
förklara vår föreställning därom ur en vana hos
oss att associera vissa föreställningar, fann
Kant denna skepticism medföra konsekvenser, som
måste omöjliggöra all vetenskap, hvadan han sökte
förklara kausalsammanhanget ur människoandens
nödvändiga lagar, enligt hvilka den måste fatta
företeelserna i en viss ordning. Kausaliteten
utgjorde följaktligen enligt Kant en mänsklig
förståndskategori. Jämte den vanliga kausaliteten
efter naturnödvändighet fann sig Kant föranlåten
antaga en kausalitet efter frihet, som ej innebar
ett det efterföljandes nödvändiga framgående ur
ett föregående, utan en viljans bestämdhet
blott och bart genom sig själf. Denna
bestämning visar, att viljan är osinnligt
bestämd, eller tillhör "noumenens" värld. –
Beträffande kausallagens betydelse må alltid
fasthållas, att egentlig förklaring af en
företeelse finner jag ej därmed, att jag anger
dess i tiden föregående, framkallande orsak,
ty härför erfordras, att jag angett hvad saken
själf egentligen är, ej hvad som framkallat
den. Den i förståndet liggande fordran, att
allt betingadt skall förutsätta en grund, blir
därför ej i egentlig bemärkelse uppfylld genom
kausallagens tillämpning. Hvilken betydelse denna
lag följaktligen än må ha för en rätt uppfattning
af natur och människolif, så behöfver dock den
därigenom gifna synpunkten kompletteras af andra
synpunkter. Redan Platon fäste uppmärksamheten på
skillnaden mellan tingens verkliga grunder
och de i tiden föregående orsaker, som
framkallat dem. En tillämpning häraf på själfva
företeelserna i tiden är dessas förklaring ur
ändamålsorsaker, af hvilka deras refererande
till fria orsaker utgör en särskild form.
                L. H. Å.*

Kausalsammanhang. Se Kausalitet.

Kausativ (af lat. causa, orsak, grund),
förorsakande, föranledande. Kausativt l. faktitivt
verb
är ett sådant härledt transitivt verb,
som uttrycker den verksamhet, som frambringar det
i stamordet betecknade tillståndet, t. ex. fälla (af
falla), bränna (af brinna).

Kausia, grek. Se Hatt, sp. 78.

Kausitaki- l. Çankhayana-brahmana tillhör
brahmanagruppen af vediska skrifter och ansluter
sig till Rigveda; den utgafs af B. Lindner
1887. Härtill sluter sig en upanishad: "The
Kaushïtaki Brahmana Upanishad" (utg. och öfv. af
Cowell, i "Bibliotheca Indica", 1861, öfv. af
M. Müller, i "Sacred books of the East", I, och
af Deussen, i "Sechzig upanishad’s des Veda",
1897).                 K. F. J.

Kausler, Franz von, tysk militär och
krigshistorisk författare, f. 1794 i Stuttgart,
d. 1848 som öfverste i Karlsruhe, blef officer
vid artilleriet i Württemberg 1811 och deltog
i krigen 1812–15. Efter sin förflyttning till
generalkvartermästarstaben, 1823, verkade han
äfven som lärare vid krigsskolan. K. efterlämnade
flera krigshistoriska arbeten af stort
värde, bland hvilka hans stora Atlas
der merkwürdigsten schlachten
(1831–38;
"Atlas öfver de märkvärdigaste fältslag", med
originalets kartor i förminskad skala, 1843–49)
och hans tills. med professor Woerl utgifna
Die kriege von 1792 bis 1815 in Europa und
Aegypten
(1840–42) äro förtjänta af synnerlig
uppmärksamhet.                 C. O. N.

Kaustby (fi. Kaustisenkylä), konsistoriellt
pastorat af 3:e kl., Gamlakarleby kontrakt,
Åbo ärkestift, Finland, Vasa län, Pedersöre
härad, Gamlakarleby domsaga. Landareal 275
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 3,575
pers. (1908).                 A. G. F.

Kaustik. 1. K. l. Kaustisk (af
grek. kaustikos, brännande), brännande,
frätande. Kaustik kallas oxiden af en
alkalimetall eller af en jordartsmetall, som
icke är förenad eller mättad med någon syra
och som genom sin starka frändskap till vissa
organiska ämnen och till vatten kan sönderdela
och förstöra organiska väfnader. Kaustikt kali
(kaliumoxid; se Frätsten och Kali) och
kaustikt natron (natriumoxid; se Natriumhydrat)
samt kaustik kalk (kalciumoxid)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free