Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarsnitt - Kejsarsvamp - Kejsarte - Kejsar Vilhelm den andres land - Kejsar Vilhelms-kanalen - Kejsar Vilhelms land - Kejsar Vilhelms-öarna - Kejsarörnen - Kejserliga interim - Kejsarretten - Kekinovin - Kekri - Kekrops - Keksholm - Keksholms län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1375
Kejsarsvamp-Keksholm
1376
födandet genom bukväggen med lycklig utgång
för både moder och barn, grundar sig mera
på fantasien än på verkligheten. De Jall
från 1500-talet, hvilka omtalas, i synnerhet
svinslaktaren Nufers operation på sin egen
hustru, torde icke heller ha varit fullständiga
kejsarsnitt, utan endast "laparo-tomier",
insnitt genom bukväggen vid extrauterint
hafvandeskap. Ett ytterst intressant bevis på
att operationen utförts på lefvande äfven bland
naturfolk - och med godt resultat - utgör en i
Ploss-Bartels "Das weib" återgifven utförlig
skildring af F e 11 c i n öfver ett af honom
år 1878 iakttaget kejsarsnitt hos invånarna
i Uganda, Central-Af rika. Först i slutet af
1700-talet fick kejsarsnittet, företrädesvis
genom L e v r e t s och S t e i n s bemödanden,
fullt anseende bland vetenskapsmännen, och
gränserna för dess användbarhet fastställdes
trots de" häftiga angrepp mot operationen, hvilka
en kortare tid gjordes af anhängarna till den
vid sagda tidpunkt uppdykande symfyseotomien
(se d. o.). Kejsarsnittet förblef emellertid
ända till slutet af 1800-talet en för mödrarna
ytterst riskabel och därigenom mycket fruktad
operation. Infektion och förblöd-ning voro de
vanligaste dödsorsakerna. 1878 påvisade P o r
r o, att risken för modern minskades betydligt,
om man efter insnittet i lifmodern -amputerade
denna i lifmoderhalsen och därefter sydde
in stumpen i bukväggen, lämnande såret att
läkas småningom. Denna Porros operation vann
en tid oaktadt dess stympande karaktär stor
utbredning till följd af de betydligt minskade
dödlighetssiffrorna. Redan 1882 började
emellertid åter det gamla "konservativa"
(ej stympande) kejsarsnittet åter komma till
heders, sedan S ä n g e r påvisat vikten af att
snittöppningen i lifmodern omsorgsfullt hopsys,
hvilket man dittills i allmänhet underlåtit. Tack
vare denna förbättrade teknik samt alltmer
utvecklad anti- och aseptik har kejsarsnittet
numera till väsentlig del förlorat sin karaktär
af lifsfarlig operation, dock endast under
den förutsättningen, att icke infektion i
lifmodern frun mjuka förlossningsvägen genom
inre undersökningar e. d. inträdt redan före
operationen. Ty under motsatta förhållanden är
operationen allt fortfarande ytterst riskabel
för modern och måste. om möjligt ersättas med
andra ingrepp. Kejsarsnitt utföres i våra dagar
för att rädda modern och fostret vid absolut
hinder för fostrets passage naturliga vägen ut,
såsom vid höggradig bäckenförträngning, vissa
svulster eller hindrande ärrbildningar samt för
att rädda fostret vid vissa former af lindrigare
bäckenförträngning, då det är osannolikt, att
fostret kan vid lif framfödas med tillhjälp af
enklare ingrepp, och.modeni önskar ett lefvande
barn. Äfven vid eklampsi och svårare former af
föreliggande moderkaka användes på en del håll
det klassiska kejsarsnittet.
De oerhördt stora landvinningar, som kirurgien
de senaste årtiondena gjort och allt fortfarande
gör, ha naturligtvis ej förblifvit utan inverkan
på förlossningskonsten. Nya metoder att på
operativ väg komma naturen till hjälp vid svåra
komplikationer till hafvandeskap och förlossning
ha framträdt och till en del redan visat sig vara
af troligen bestående värde. Så har de senaste
åren det af Diihrssen angifna s. k. vaginala
kejsarsnittet, ett uppskärande af lifmodern från
slidan (vaerina) med efterföljande utdragning
af fostret naturliga vägen, börjat allt-
mera komma i bruk, då det gäller att raskt tömma
lifmodern, t. ex. vid eklampsi, t. o. m. då
förlossningsarbete ännu ej börjat. 1907 har
Frank framlagt förslag om att genom modifierad
snittläggning i bukvägg och lifmoder göra det
klassiska kejsarsnittet mindre riskabelt under
förhållanden, då infektion i förlossningsvägen
redan kan misstänkas ha inträdt. Att göra ett
uttalande om hvad som kan komma att bestå af de
olika modifikationer af det gamla kejsarsnittet,
det "suprasymfysära", "cervikala" eller
"extraperitoneala" kejsarsnittet, som Franks
förslag ledt till, är ännu en omöjlighet. Utan
inverkan på framtidens kejsarsnittsteknik komma
de sannolikt ej att bli.
Kejsarsnitt på döende eller nyss aflidna hafvande
kvinnor i sista graviditetsmånaderna har i ett
mindre antal fall gifvit lyckligt resultat för
fostren. Som ett bevis på hvad under så svåra
förhållanden med operationen kan uträttas anföres
ett märkligt fall i tysk litteratur från 1902, då
19 minuter förgingo efter moderns plötsliga död i
aortabristning och fostrets utskaffande medelst
kejsarsnitt, men det oaktadt barnet förblef
vid lif. Bvn.
Kejsarsvamp, bot. Se Flugsvamp, sp. 654.
Kejsarte. Se Te.
Kejsar Vilhelm den andres land, antarktiskt
land under 66° s. br. och 90° ö. lgd, upptäckt
af .tyska sydpolarexpeditionen under Drygalski
22 febr. 1902. S. om Posadowskybukten på detta
land ligger det isfria Gauss-berget (366 m.).
J. F. N.
Kejsar Vilhelms-kanalen. Se
Nord-östersjö-kanalen.
Kejsar Vilhelms land, tyska delen af Nya Guinea
(se d. o.).
Kejsar Vilhelms-öarna, antarktisk ögrupp
af 6 större öar under 65° s. br. och
mellan 63° och 64° 30; v. lgd, skilda
från Grahams land genom Bismarckssundet.
J. F. N.
Kejsarörnen, zool Se Landörnsläktet.
Kejserliga interim kallas de under
reformations-stridigheterna af kejsar Karl
V i Regensburg 1541 och i Augsburg 1548
utgifna förmedlande bekännelseskrifterna
Regensburger interim (se d. o.) och
Augsburg er interim (se d. o.). Jfr Interim.
J. P.
Kejsarretten [ke’j-], da. Se K e j s a r r ä 11.
Kekinovin [ke-]. Se Bildskrift, sp. 374.
Kekri [ke’-], K e y r i 1. K ö y r i, finsk
myt., de aflidnes andar, som särskildt troddes
vara i rörelse under höstmörkret och till
hvilkas ära en höstfest firades, efter det
skörden afslutats och boskapen tagits in från
betet. Under medeltiden förbands denna fest
med den katolska Allhelgonadagen (l nov.) och
firades så vid denna tid långt in i våra dagar.
K. B. W.
Kekrops [ker-], lat. Cecrops, den förste
konungen i Ättika och grundläggaren af dess
kultur. Enligt sagan var han en autokton
(jordfödd), hvars gestalt var till hälften
människa och till hälften orm eller drake. Han
byggde borgen Kekropia och införde ett
ordnadt samhällsskick ibland Ättikas vilda
urinvånare. Honom tillskrifves äfven införandet
af äktenskap, egendomsrätt, oblodiga offer och
bruket att begrafva de döde. Uppgiften, att
han invandrat från Egypten, är af yngre datum.
A. M. A.
Keksholm. Se Kexholm.
Keksholms län. Se K e x h o l m s län.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
