- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1445-1446

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerschensteiner, Georg - Kersseboom, Willem - Kerstenit - Kerstorp - Kertbeny - Kertisvein - Kertj - Kerub

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1445

Kersseboom-Kerub

1446

gjorde som folkskollärare 1871-73, aflade
1881 vid Münchens universitet statsexamen för
lärarkompetens vid de högre läroverken inom de
matematiska ämnena, blef 1883 filos. doktor
och assistent vid Münchens meteorologiska
centralanstalt, undervisade vid högre läroverk
samt vid handelsskolan i Niirn-berg och blef
1895 folkskoleinspektör i Mimenen. Under hans
chefskap ha hans fädernestads folkskolor kommit
att intaga en särdeles framstående plats. K:s två
stora insatser i folkundervisningens metodik äro
dels en ny metod för teckningsundervisningen,
en metod, som principiellt ej skiljer sig
från den, som numera användes vid Stockholms
folkskolor, dels grundläggningen af Münchens
utmärkta yrkesskolor, som tillgodose 30 olika
yrken och numera äro obligatoriska-för den
ungdom, som genomgått folkskolan, och afse
ej blott yrkesskicklighetens höjande, utan
ock uppfostran till medborgerlighet. Sina
åsikter i detta hänseende har K. utvecklat i
Staatsburgerliche erziehung der deut-schen
jugend (4:e uppl. 1909). Bland hans öfriga
pedagogiska skrifter må nämnas Betrachtungen
zur theorie des lehrplanes (2:a uppl. 1901),
Die ent-wickelung der zeichnerischen begabung
(1905), Grundfragen der schulorganisation
(1907) och Das problem der volkserziehung (i
"Internationale wochenschrift", 1908). Dessutom
har han offentliggjort en mängd föredrag, som han
hållit hemma och utomlands, t. ex. i Stockholm
1910 på inbjudan af Pedagogiska sällskapet.
J. C.

Kersseboom [ke’rsebåm], W i 11 e m, holländsk
statistiker och finansiär, f. omkr. 1691 i
Oudewater, d. 1771 i Haag. Den ledande tanken
i hans tryckta skrifter är statsskuldens
grundande på lifräntesyste-met. I en af
.dessa af handlingar offentliggjorde han
(1742) den första på lifräntegifvarnas
erfarenheter grundade dödlighetstabellen
(se Dödlighet, sp. 1225-26). En utförlig
framställning af K:s verksamhet har lämnats
af X. Heuschling, "Bulletin de la commission
centrale de statistique" (7:e d., 1857).
J. H.*

Kerstenit [ke-], miner., enligt W. Haidinger
(1845) detsamma som speiskobolt, enligt
J. Dana (1868) detsamma som selenat af bly.
A. Hng.

Kerstorp. Se Kärrstorp.

Kertbeny [ke’rtbenj; ungersk form af Ben-kert],
Kar l Mari a, tysk-ungersk skriftställare,
f. 1824 i Wien, d. 1882 i Budapest, kom som barn
till Ungern, där han gjorde Petöfis bekantskap
och invigde sitt lif åt att för utlandet
tolka ungerska litteraturens bästa verk. Han
verkställde rätt goda tyska öfversättningar
af Petöfi, Arany, Vörösmarty och Jökai samt
af ungerska folkvisor och författade dessutom
historisk-politiska och litterära skisser.

Kertisvein [ke’r-]. Se Hird, sp. 742.

Kertj [ke-], hamnstad i ryska guv. Taurien,
på östra spetsen af Krim, vid Kertj- l.
Jenikalesundet (fordom Kimmeriska Bosporen), som
förenar Azovska sjön med Svarta hafvet och som
är 42 km. långt samt 4–40 km. bredt, men endast
5 m. djupt. Staden K., belägen amfiteatraliskt
vid foten af Mithridatesberget, intogs (11–14
juni 1855) af de förenade västmakterna under
Krimkriget och förstördes till en stor del,
men har sedan blifvit återuppbyggd och bildar
med den gamla turkiska fästningen
Jenikale
(ry. Jenikolj), belägen 10 km. n. ö. från K.,
en kommun med 33,347 inv. (1897).
K. har 2 gymnasier, realskola, fornsaksmuseum
(privat), bibliotek samt idkar sillfiske och
drifver stor hvetehandel. 1895 upptäcktes
betydande järnmalmslager i dess närhet, och
stora hyttverk ha anlagts. K. och inloppet till
Azovska sjön försvaras dels af den nyssnämnda
af ryssarna förstärkta fästningen Jenikale,
en stor mot n. öppen befästning med batterier
mot sjösidan och i midten det stora fortet
Todleben som starkt slutvärn, dels af ett
fort och flera strandbatterier, som behärska
K.-sundet, samt af två detacherade fort v. och
ett s. om staden. – K. intager samma plats som
den forna grekiska kolonien Pantikapaion, hvilken
grundlades af medborgare från Miletos i midten
af 6:e årh. f. Kr. och från 480 till Mithridates’
tid (omkr. år 100 f. Kr.) var medelpunkten i det
s. k. Bosporanska riket (se d. o.). Mithridates’
son Farnakes blef grundläggare af en ny dynasti,
som regerade till midten af 3:e årh. e. Kr.,
hvarefter Pantikapaion, som då kallades Bosphora
l. Bospora, kom till Östromerska riket. Därefter
eröfrades staden af kazarerna, tillhörde
1318–1475 genueserna, därefter turkarna, hvilka
genom freden i Kutschuk-Kainardji (1774) måste
afträda den till Ryssland. I trakten kring
K. finnas flera grafkullar (ry. kurga’ni)
från den grekiska tiden och från Bosporanska
rikets blomstringstid. I dessa ha gjorts rika
fynd af dyrbara fornsaker, hvilka till största
delen förvaras i Eremitaget i Petersburg.
(J. F. N.) L. W:son M.

Kerub 1. C h e r u
TD (hebr. kerub, plur. kerubim) är i gamla
testamentet beteckning för ett högre väsen, som
står i nära förbindelse med gudomligheten, är
hans bärare eller symbolen för hans närvaro. Men
föreställningen är af komplicerad natur och
har flera rötter. Den enklaste och måhända
äldsta åskådningen torde föreligga i det
personifierade stormmolnet som bärare af Gud,
då han stiger ned från himme-len; i denna
betydelse förekommer kerub i Ps. 18: 11 (jfr
Es. 19: 1). Föreställningen synes ha utvecklats
vidare, så att man talade om flera keruber, öfver
hvilka "Jahve tronade" (l Sam. 4: 4; 2 Sam. 6:
2). Enligt en annan föreställning betyder ordet
väktare öfver en helig ort. I denna betydelse
brukas kerub i l Mos. 3: 24 (keruben utanför
paradisets ingång) och i Hes. 28: 14. Samma
betydelse ligger väl ock till grund för
användningen af keruber som fristående bilder
i templet (l Kon. 6: 23 ff.; 8: 6 ff.) och på
nådastolen (2 Mos. 25: 19 ff.) eller som figurer
på väggarna i templet (l Kon. 6: 29) eller på
tygvåderna i tabernaklet (2 Mos. 26: l ff.). Om
kerubfigurernas utseende vet man ingenting med
säkerhet. I Hesekiels beskrifning af templet
(41: 18) uppgifves, att hvarje kerub hade två
ansikten, ett af människa och ett af lejon; i
Prästkodexens förordning om tabernaklet talas
blott om ett ansikte, måhända en människas &
Mos. 25: 20). öfverallt framställas keruber, där
en närmare beskrifning gifves, såsom bevingade,
hvilket sannolikt sammanhänger med den äldsta
föreställningen af keruben som bärare af Jahve,
då han stiger ned från him-melen. Hos profeten
Hesekiel (1: 5 ff.; 10* 20) äro de framställda
som djur med 4 ansikten (af människa, lejon,
tjur och örn) och med händer; därjämte äro de här
försedda med otaliga ögon för att beteckna Guds
allvetenhet. Men i denna Hesekiels framställning
göra de icke tjänst som väktare, utan som bärare
af Guds tron. Den bästa

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free