Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kevelaer - Kewenter, Mattias - Kevir - Kexel, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1455
Kevelaer-Kexel
1456-
Kevelaer [ke’velar], köping i preussiska
reg.-omr. Dusseldorf (Khenprovinsen), vid
Köln-Kleve-järn-vägen och nära Maas’ biflod
Niers. 7,074 inv. (1905). Tillverkning
af skor, celluloidvaror, krucifix
och paramentarbeten. Orten är bekant
för de Tallfärder, som göras till
den där 1642 uppställda undergörande
Mariabilden, särskildt på vårfru-dagarna.
(J. F. N.)
Kewe’nter [ke-], Mattias, politiker, f. 22 juli
1735 i Karlshamn, d. 22 maj 1805 i Uppsala, son
till den från Holstein bördige handelsmannen i
Karlshamn Hans Kristofer K. (d. 1761), blef 1750
student i Lund och promoverades 1757 till filos.
magister. 1758 begaf han sig till Uppsala,
där han 1762 disputerade om koppargarningen
vid Avesta och 1763 utnämndes till docent i
kemi. Men sedan han förgäfves sökt en adjunktur,
till hvilken han ansåg sig i första hand böra
komma i fråga, lämnade han den lärda banan,
gifte sig med en dotter till en af stadens
källarmästare, rådmannen Kyronius, och blef
1766 själf källarmästare, utskänkande åt sina
gäster det af Bellman (Fredmans sånger, n:o 28)
omtalade "Kyronii öl". Vid 1786 års riksdag
var han fullmäktig för Uppsala och östhammar
samt väckte 26 maj inom borgarståndet, på samma
gång som major Bilberg å riddarhuset, förslag om
tryckfrihetens återställande i enlighet med 1774
års lagstiftning. Väl förenade sig alla stånden
om en petition i detta syfte, men den af slogs af
konungen. 21 juni uppläste K. i ståndet ett nytt
memorial, i hvilket han förklarade, att K. M:t
i lagstiftningsärenden vore bunden af tre stånds
beslut och att ständernas besvär voro lagfrågor,
som borde på enahanda sätt behandlas. "Det var
- säger Geijer - en röst ur de gamla mössornas
läger". Memorialet, som blifvit i förväg tryckt
och spridt, ansågs så förgripligt, att ståndet
hos konungen anmälde sitt ogillande. Efter
riksdagens slut åtalades K. inför Svea
hofrätt och dömdes, för det han i sin skrift
nyttjat obetänksamma uttryck, till 14 dagars
vatten-och brödstraff samt obehörighet "att
såsom fullmäktig menigheters allmänna värf och
ärenden utföra". Sistnämnda straffbestämmelse,
för hvilken intet lagrum kunnat åberopas,
blef endast genom konungens påtryckning
stadfäst i högsta instans. Processen väckte
stort uppseende. K. hyllades af oppositionen
som martyr för tryckfriheten och erhöll en
penninggåfva af ryske ministern. Eättigheten
att Tara fullmäktig återgafs K. 27 nov. 1792
af förmyndarregeringen. 1793 blef K. rådman i
Uppsala. - K:s son, Hans Kristofer K. (f. 1775,
d. 1839), blef 1800 med. doktor i Lund
och deltog som militärläkare i krigen
i Pommern 1806, hvar-under han råkade i
fångenskap, och mot Norge 1808 och 1814.
L. S.
Kevir [ke-], saltstäpp. Se Asien, sp. 158.
Kexel, Olof, vitter författare, ordenssamfundet
"Par Bricoles" stiftare, f. 28 nov. 1748 i
Kalmar, d. 5 mars 1796 i Stockholm. Fadern,
domkyrkoadjunkt, sedan kyrkoherde på Öland,
hette Kexhe-lius. K. blef student i Uppsala
1761 och inskrefs 1768 som auskultant i
Kommersekollegiet. Redan året förut hade han
deltagit i stiftandet af det vittra samfundet
"Apollini sacra" i Uppsala. I hufvudsta-den
deltog han ifrigt i det glada sällskapslifvet,
på samma gång han blef litteratör. Till en början
anlitades hans penna för politiska skrifter
i hattpar-
tiets anda, i hvilka han hade jämförelsevis
obetydlig del, men som påförde honom åtal,
hvarvid honom ådömdes böter. K. utgaf ock
en politisk tidning "Hatten" (1768-69). Han
förde ett något vidlyftigt lif och nödgades
omkr. 1770 lämna Sverige samt reste till England
och; Portugal för att undgå sina björnar. Han
återkom 1773 och erhöll då vid den nybildade
k. teatern en tjänstemannabefattning, först
som ordonnatör, senare som sekreterare. 1795
blef han sekreterare i nummerlotteriet. - K:s
verksamhet efter återkomsten var egnad dels:
lustspelsdramatiken, dels; skämtsam prosa. Så
uppfördes 1776 å Humlegårdsteatern det med
mycket bifall mottagna och länge på spellistan
stående stycket Sterbhuscavi-mereraren Mulpus,
eller Caffehuset i Stora Kyrko-brinken, som efter
en fransk förebild af J. B. Rousseau skildrar
lifvet på ett Stockholmskafé och där K. ger sin
antipati mot ockrare och utsökningsadvokater
luft; vidare följde Michel Wingler, eller bättre
vara brödlös än rådlös (1788; imitation efter
Garrick), Capitain Puff eller Storprataren
(1789, efter de Boissy), Bergslags-Fröken
(s. å.; efter Garrick), Väl-görandet på prof
(1790; efter franskan), Folke Birgersson till
Ringstad (opera comique, 1793, efter Monvel),
De begge kammar påg erne (1794, efter Dezéde
och Mantauffeld) samt Namnsdagen (17’95;
tr. 1852). Med undantag för den sista lånade
K. handlingen till alla sina stycken utifrån, men
förmådde förläna karaktärer och situationer en
förträfflig lokalfärg. Mest bifall rönte "Kapten
Puff", som tillkom under det stora riksdagsåret
1789, och hvari K. satiriserat det politiska
pratmakeriet; med begagnande af motiv ur Boissys
versifierade femaktskomedi "Le Ba-billard" skref
K. sin enaktare på prosa och skapade i Puff en
"rikspratmakare", som redan under frihetstiden
talat på riddarhuset och som fortfor alltjämt att
uttrötta alla med sin talegåfva. Stycket blef
utmärkt populärt, särskildt med Hjortsberg
i titelrollen, samt har äfven uppförts
i senare tid. Bland K:s öfriga skrifter
märkes en samling små berättelser, anekdoter
o. d. under benämningen Mina tidsfördrif
på gäldstufvan (1776-77; ny uppl. 1798),
som retade prästerskapet i hufvudstaden
genom några frivola historier samt ett par
oanständiga parodier på gammaltestamentliga
skrifter; stadens konsistorium begärde åtal
mot författaren, som ådömdes böter, hvarjämte
skrifterna indrogos. Vidare utgaf K. Nya
småsaker till nöje och tidsfördrif (1778) samt
Bacchi hand-bibliotheque eller nya tidsfördrif
på gäldstufvan (1784-86; ny uppl. 1793-98),
hvilken senare fick sitt förnämsta värde
genom de betydliga bidrag Bellman lämnade
till densamma. 1779 började K. äfven utgifva
Kongl. svenska theaterns almanachf hvilken
sedan oafbrutet utkom 1781-89 med musikbilagor
och kopparstick, samt är för sin tid väJ
redigerad. K. egde ovanliga sällskapstalanger,
var en glädtig och angenäm umgängesbroder och
lyckades samla omkring sig en krets af glada
vänner,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
