Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kielviken, vik af Östersjön - Kienmayerska amalgamet, kem. Se Amalgam, sp. 755 - Kien-olja. Se Tjära - Kienstycken. Se Darrugn och Kinstycken - Kienzl, Wilhelm - Kiepert. 1. Heinrich K. - Kiepert. 2. Richard K. - Kieris, lapp. Se Ackja - Kierkegaard. 1. Peter Kristian K. - Kierkegaard. 2. Sören Aabye K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Schleswig och Holstein, intränger 18
km. djupt i landet och består af en yttre
del, som vid Friedrichsort afsmalnar till
ett endast 1,200 m. bredt sund, med hvilket
den inre delen, den egentliga Kielhamnen,
den bästa på hela tyska östersjökusten, tager
sin början. Denna inre del är 10 km. lång,
högst 3,000 m. bred och på sitt bredaste
ställe 12-16 m., vid Kiel 8-10 m. djup. På
västra sidan inmynnar Nord-östersjökanalen
(se d. o.), som sätter K. i förbindelse med
Nordsjön, på den östra ån Schwentine. K. är
krigshamn och station för tyska östersjöflottan
och lämpar sig ock synnerligen väl därför genom
den lätthet, hvarmed den kan försvaras (se Kiel).
(J. F. N.)
Kienmayerska amalgamet [kin-], kem.
Se Amalgam, sp. 755.
Kien-olja [kin-]. Se Tjära.
Kienstycken [kin-]. Se D ärr ugn
och Kin-stycken.
Kienzl [kintsl], Wilhelm, österrikisk
tonsättare och musikskriftställare, f. 1857
i öfre Österrike, idkade universitets- och
musikstudier i Graz, Prag, Leipzig och Wien,
blef filos. doktor och vistades 1879-80 hos
Richard Wagner i Baireuth. K. verkade 1883-93
som kapellmästare i Amsterdam, Krefeld, Graz,
Hamburg och vid Münchens hof-opera, hvarefter
han bosatte sig i Graz. Som tonsättare har han
haft framgång hufvudsakligen med operor, till
hvilka han själf skrifvit äfven libret-terna. I
de första, Urvasi (1886) och Heilmar der narr
(1892), röjdes starka intryck af Wagners
musik. K:s opera Der evangelimann (1895;
"Evangelimannen", uppf. i Stockholm 1905) har
genom sitt rörande ämne och folkligt tilltalande
tonspråk vunnit ovanligt stor spridning. Vidare
följde ’*tragi-komedien" Don Quichote (1898)
och Knecht Rupp-rechts werkslalt (1907). Läsvärda
äro K:s samlade musikuppsatser Miscellen (1886),
Aus kunst und le-ben (1904) och Im konzert
(1908) samt hans varmt och inträngande skrifna
biografi Richard Waqner (1904; 7:e uppl. 1908).
E. F–t.
Kiepert [kip-]. 1. Heinrich K., tysk geograf,
kartograf, f. 31 juli 1818 i Berlin, d. där
21 april 1899, grundlade sitt anseende
som kart-ritare genom den under K. Ritters
medverkan bearbetade Atlas von Hellas und den
hellenischen kolonien (1840-46, 24 blad; ny
uppl. 1871). Senare studerade han i synnerhet
Mindre Asien, hvars västra delar voro målet för
flera studieresor (1841-42, 1870, 1886 och 1888),
och utgaf Karte von Kleinasien (1843-45, 6 blad),
som vann det största erkännande och jämte hans
Karte des Osma-nischen reichs in Asien (1844,
2 blad; ny uppl. 1869) bildar grundvalen för
Mindre Asiens geografi. Ny-bearbetningar af
den förra äro Nouvelle carte géné-rale des
provinces asiatiques de l’Empire Ottoman (1884)
och Spezialkarte vom westlichen Kleinasien (1892,
17 blad), af den senare Carte générale de
l’Empire Ottoman (s. å.). 1845-52 hade K. den
tekniska ledningen af geografiska institutet i
Weimar, utnämndes 1859 till e. o. och 1874 till
ord. professor i geografi vid universitetet
i Berlin samt erhöll 1865 tillika anställning
vid statistiska byrån därstädes. Af K:s öfriga
kartografiska arbeten förtjäna särskildt
nämnas Neuer handatlas uber alle teile der erde
(1857-61, 45 blad; 3:e uppl. 1893 ff.), Atlas
antiquus (många uppl.), som vunnit ofantligt
stor spridning, Wandkarte von Palästina (1857, 8
blad; nyaste bearb. 1893), vidare specialkartor
öfver olika delar af jorden, väggkartor och
kartböcker för skolbruk till gamla och nyare
geografien samt jordglober. 1894 började
utgifningen af hans Formos orbis antiqui,
en stor atlas till gamla tidens historia
(forts, af sonen). K:s kartor värderas icke
blott för sin stora korrekthet i teckning,
utan äfven för stor noggrannhet i återgifvandet
af främmande namn. Han offentliggjorde äfven
flera vetenskapliga af-handlingar, särskildt
rörande den gammal-orienta-liska geografien,
i vet. akad:s i Berlin "Monats-berichte" (han
blef 1853 led. af denna akademi), artiklar i
geografiska tidskrifter samt Lehrbuch der alten
geographie (1877-78) och Leitfaden der alten
geographie (s. å.).
2. Richard K., den föregåendes son, kart-ritare,
geograf, f. 13 sept. 1846 i Weimar, har dels
deltagit i sin faders arbeten, dels under eget
namn utgifvit ett antal kartor, bl. a. en serie
väggkartor (Wandschulatlas der länder Europas,
1881 ff., 20 kartor; ny uppl. 1892), en tysk
koloniatlas (1893 ff.), en karta öfver Tyska
Öst-Afrika (15 blad, 1895 ff.) och 1902 ff. en
Karte von Kleinasien (24 blad, 1: 400 000),
den största och innehållsrikaste af alla öfver
detta område.
Kieris [kie-], lapp. Se Ackja.
Kierkegaard [kirkegår]. 1. Peter Kristian K.,
dansk teolog, biskop, f. 6 juli 1805, d. 24
febr. 1888, blef 1826 teol. kandidat och filos.
doktor i Göttingen samt tog teol. licentiatgrad
1836 i Köpenhamn. Efter flera års föreläsningar
i moralfilosofi och teologi utnämndes han
1842 till kyrkoherde i Pedersborg vid Sorö,
där han blef mycket omtalad som predikant
och visade stor själfständighet gentemot
regeringen genom att vägra tvångsdöpa barn
till baptister. 1850-53 var han medlem af
landstinget och gjorde en viktig insats i dess
för* handlingar tack vare sin vältalighet och
glänsande dialektik. 1856 biskop i Aalborg,
verkade han energiskt på denna post till 1875;
han var sept. 1867-mars 1868 ecklesiastikminister
och sökte genomföra en lag om upprättande af
"valgmenigheder". 1868-70 hade han säte och
stämma i kyrkokommittén. Redan tidigt slöt
K. sig till Grundtvig, och det var närmast han,
som genom sin själfullhet och gedigna lärdom gaf
Grundtvigs "kirkelige an-skuelse" den behöfliga
dogmatiska och exegetiska underbyggnaden,
särskildt i en serie af afhandlin-gar i "Nordisk
tidsskrift for kristelig theologi" (1840-42) och
i Fortscettelser fra Pedersborg (1849 -53). Mot
sin yngre broder Sören K:s religiösa uppfattning
stod han däremot bestämdt afvisande. Under sina
sista år hemföll han åt ett växande svårmod. K:s
Samlede vaerker utgåfvos 1901–03.
2. Sören Aabye K., den föregåendes
broder, Danmarks störste religionsfilosof, föddes
i Köpenhamn 5 maj 1813 och dog där 11 nov. 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
