Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kikarsikte - Kikbär - Kikhosta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kikarsikte, krigsv., ett till moderna
artilleripjäsers riktmedel hörande syftmedel, som
ersätter sikte och korn. Kikarsiktet utgöres
af en enkelkikare, hvari anbringats ett hårkors, som
vid pjäsens inriktande inställes på den i kikaren
uppkomna förstorade bilden af målet (riktpunkten). Se
vidare Jaktgevär, sp. 1215 och fig. 9, samt
Riktmedel.
G. af Wdt.
Kikbär, bot., en på enbusken mycket allmän
gallbildning (se Gallmyggor). Kikbären ha haft
användning i folkmedicinen, kokta i mjölk mot
kikhosta (däraf namnet). En allmän tro är, att kikbären
hindra enen att antaga trädform, hvarför trädartade
enar skulle förekomma i synnerhet i närheten af
industriella anläggningar, hvilkas rök skulle fördrifva
gallmyggan; cypressformade enar kunna dock vara
fullsatta med kikbär, t. o. m. i närheten af
rökgifvande bruk.
G. L—m.
Kikhosta (lat. pertussis, ty. keuchhusten, fr.
coqueluche, eng. hoopingcough), med., en smittsam
barnsjukdom, karakteriserad genom anfall af krampartad
hosta med kväfningskänsla, hvilka uppträda
med längre mellanrum af välbefinnande. Hur
gammal sjukdomen är och hvarifrån den leder sitt
ursprung, vet man ej. Sedan den i slutet af
1500-talet iakttagits i Paris, har den under epidemisk
form småningom utbredt sig öfver hela världen. Om
dess svårartade karaktär kan man bilda sig en
föreställning, då man erfar, att den i Sverige 1749—64
skall ha bortryckt 45,000 barn och i England med
Wales 1858—67 öfver 120,000. Sjukdomens orsak
synes vara en bakterie, som hos den sjuke i stor
myckenhet anträffas på luftstrupens och luftrörets
slemhinna. Vid hostanfallen spridas bakterierna ymnigt
i luften omkring den sjuke. Närstående barn löpa
därvid stor risk att smittas, om de ej redan genomgått
sjukdomen. Den uppträder nämligen aldrig två gånger
hos samma person. 3—15 dagar efter smittämnets
inträngande i kroppen uppstår en katarr i
andningsvägarna med snufva och en skroflig hosta. Utan
nämnvärd rubbning af det allmänna välbefinnandet
öfvergår sjukdomen efter en à två veckors förlopp
småningom i det konvulsiva stadiet. Hostan uppträder
nu utprägladt anfallsvis. De särskilda anfallen
föregås af vissa obehagliga förkänningar, som ofta
drifva det äldre barnet till modern. Efter ett kort
stillestånd i andhämtningen och några sväljnings- eller
kväljningsrörelser andas barnet djupt in. En
följd korta, kraftiga utandningsstötar uppstår,
hvarunder ansiktet blir blått och ögonen tränga fram.
Därpå höres en långdragen, gällt pipande inandning,
hvilken emellertid omedelbart åtföljes af nya
stackato-artade utandningsstötar, äfven de afbrutna af
en gäll inandning. Ändtligen kommer som afslutning
uppkräkning af ett sparsamt, glasartadt slem.
Ofta följer efter en kort paus ett eller ett par
liknande, men svagare anfall. Så återsjunker barnet
i allmänhet åter i sömn eller återvänder till leken,
några ögonblick sedan det kanske varit i den största
kväfningsångest. Anfallet varar i allmänhet 2—5
minuter. I milda sjukdomsförlopp kan det komma
8—10 dylika anfall på dygnet, i svårare ända till
ett 60-tal. I förstnämnda fall kan det konvulsiva
stadiet förlöpa på ett par veckor, i svårare fall kan
det dröja lika många och flera månader, innan
sjukdomen går öfver i sitt sista, smittfria stadium:
anfallen bli allt lindrigare och sparsammare, tills de
efter 1—2 veckor försvinna. — När äldre personer
undantagsvis angripas, kan den karakteristiska gälla
inandningen saknas. De kunna därför utan att
misstänkas utgöra riktiga smitthärdar. — Om ett barn
mellan hostanfallen ej ser friskt ut, har man
anledning misstänka, att någon följdsjukdom tillstött.
Lungkatarrer och lunginflammationer uppträda med
förkärlek under kikhostan. Ej sällan utvecklas under
eller efter densamma en dödligt förlöpande
tuberkulos. Äfven från nervsystemet hota rubbningar.
Kikhostan blir sålunda för svagare, långvarigt sjuka
och särskildt för yngre barn ofta af ödesdiger art.
Det är därför en bjudande plikt att ej låta dem,
som kunna misstänkas lida af kikhosta — ej ens i
det katarrala stadiet — komma i beröring
med barn, som ej genomgått densamma.
Behandling. Den sjuke bör vistas så mycket som
möjligt i det fria, men akta sig för starkare blåst
och dammfylld luft. Maten må gifvas i små, tätare
måltider med lätt-tuggade, ej starkt kryddade födoämnen
och helst efter hostanfallen. Den medikamentösa
behandlingen rättar sig alltför mycket efter
det särskilda sjukdomsfallets stadium, intensitet och
följdsjukdomar samt den sjukes individualitet, för
att den här skulle kunna utvecklas. Att vi ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
