- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
5-6

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilhjul - Kilia, astron., en av småplaneterna. - Kilia. 1. Donaus nordligaste - Kilia. 2. Stad, befäst, på norra stranden av floden - Kilian den helige - Kilian, Eugen - Kiliark - Kiliarki. Se Kiliark. - Kiliasm - Kiliast - Kilija. Se Kilia. - Kilikia. Se Cilicien. - Kilima-ndjaro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkretsen försedda med spår af kilformig tvärskärning
(se Friktionshjul, fig. 2). Vanligen
brukas flera sådana med hvarandra parallella spår
på samma hjul. Mellan spåren kvarstående delar
af det ena hjulet ingripa i motsvarande spår i det
andra. Stundom nyttjar man endast ett kilformigt
spår längs det ena hjulets omkrets och en däremot
passande form hos det andra hjulets ring. I de
flesta fall begagnas kilhjul med parallella axlar,
men äfven koniska kilhjul förekomma. Kilhjul
användas vid många tillfällen för tekniska behof, t. ex.
för uppfordringsverk vid grufvor, vid centrifugalpumpar m. m.
G. R. D.*

Kilia [ki’-], astron., en af småplaneterna.

Kilia [ki’-; ry. Kilija]. 1. Donaus nordligaste,
111 km. långa mynningsarm (se Donau, sp. 709),
bildar, enligt Berlinkongressens beslut (1878), gräns
mellan Rumänien och Ryssland (Bessarabien). – 2.
Stad, befäst, på norra stranden af floden K.,
i Bessarabien. 11,703 inv. (1897). Flodhamn och
liflig handel. Staden intogs af ryssarna 1790 och
bombarderades af engelsk-franska flottan i juli 1854.
1 o. 2. (J. F. N.)

Kilian den helige, iro-skotsk missionär, var
en af de förste, som predikade kristendomen i
sydvästra Tyskland (Franken). Han uppträdde i
nejden af Würzburg och skall ha döpt Frankens hertig
Gosbert. Dennes gemål skall ha låtit döda K. och
hans två följeslagare, Coloman och Totnan, omkr.
690. K:s åminnelsedag är 8 juli. Se Iro-skotska kyrkan.
P. F.*

Kilian [ki-], Eugen, tysk regissör, f. 1862 i
Karlsruhe, egnade sig efter filologiska och historiska
studier åt teatern, var 1891–1905 anställd som
dramaturg och regissör vid hofteatern i Karlsruhe
och är sedan 1908 regissör vid hofteatern i
München. K. har författat grundliga teaterhistoriska
arbeten öfver hofteatern i Karlsruhe (1893), Goethes
Faust (1907) och Schillers Wallenstein (1908) m. m.
K:s scenbearbetningar af klassiska dramer åtnjuta
stort förtroende.

Kiliark l. Chiliark (af grek. chilioi, tusen,
och archos, anförare), anförare för en kiliarki
(chiliarki), en i Aten före det macedonska
herraväldet af en fyle (skrå) uppsatt trupp (1,000
man eller mera). I macedonska falangen var en
kiliarki lika med en fjärdedel af falangen eller 1,024
tungt väpnade män. (Jfr Falang.) C. O. N.

Kiliarki. Se Kiliark.

Kiliasm l. Chiliasm (af grek. chilioi, tusen),
det tusenåriga riket. All kiliasms gemensamma
grundtanke är föreställningen om ett på jorden
inträdande förberedande fulländningstillstånd genom
omedelbart ingripande af den upphöjde Kristus.
Olika uppfattningar kunna sedan ega rum med
afseende på detta jordisk-himmelska rikes begynnelsetid,
varaktighet samt graden af dess fulländning i
förhållande till det definitiva himmelska gudsriket.
Kiliasmen möter än i mildare former, i betydelsen
af en kyrkans sista seger- och blomstringstid, än
med mer utprägladt öfvernaturliga drag, hufvudsakligen
med stöd af Uppb. 20. – I kiliasmens historia
kan man urskilja tre perioder. Under de första
kristna århundradena utgjorde den en hufvudbeståndsdel
af den kyrkliga tron, tills småningom stora
omhvälfningar i stämnings- och tankelifvet drefvo
den bort från det kyrkligt legitimerade till det
heretiska området. Af reformationens ledande män
afvisades kiliasmen, men vann i stället så mycket större
betydelse för de s. k. svärmeriktningarna. Slutligen
har den sedan midten af 1700-talet, främst genom
pietismens förmedling, uppleft en renässans och i
olika former vunnit betydelse för vida kretsar.
G. A–n.

Kiliast, teol., anhängare af kiliasmen (se d. o.).

Kilija. Se Kilia.

Kilikra. Se Cilicien.

Kilima-ndjaro [ki-; på suahelispråket "den onde
andens berg"], det högsta berget i Afrika, ligger
strax innanför Tyska Öst-Afrikas nordöstra gräns
under 3° 6’ s. br. och 37° 23’ ö. lgd och höjer sig
som en isolerad vulkanisk bergmassa på en mot ö.
löpande tvärspricka från den östafrikanska grafsänkan.

illustration placeholder
Kilima-ndjaro, sedt norrifrån. T. v. toppen Mvensi; t. h.

den isbetäckta toppen Kibo.


Det består (se fig.) af två kupolformiga, genom en
4,650 m. hög och 10 km. lång sadel skilda toppar,
en högre västlig, Kibo, och en något lägre östlig,
Mvensi (Kimavensi). Den förra bestegs första gången
af H. Meyer 6 okt. 1889, och dess höjd beräknades
af honom (barometriskt) till 6,010 m. En
engelsk-tysk gränskommission, som 1904–06 uppmätte
dessa trakter, fann genom trigonometriska mätningar
dess höjd vara endast 5,893 m. (± 2 m.). Mvensi,
som har synnerligen branta väggar, har ingen
lyckats bestiga. Dess höjd uppgafs af Meyer till 5,355
m., men af nyssnämnda gränskommission till 5,152
m. (± 1 m.). Kibo har en 2 km. vid, ända till
200 m. djup krater, hvars inre vägg är på södra
sidan nästan alldeles kal ned till kraterbottnen, men
den norra sidan är betäckt med is, som genom en
klyfta träder ut i en väldig glaciärström. På
yttersidan är kraterranden betäckt af en ismantel, som är
smal på nordsidan, men på den södra sträcker sig
ned till 5,570 m. och på västra sidan når ned ända
till 4,900 m. Spår af en äldre mycket mer omfattande
nedisning äro tydligt utpräglade. – Berget
bär en tät vegetation upp till 4,500 m.; i de nedre
delarna, där nederbörden är ringa, består densamma
mest af taggbärande växter, akasior och
kandelabereuphorbior m. fl., eller ren stäppvegetation, men
mellan 1,300 m. och 3,000 m. är den rent tropisk. Ofvan
3,000 m. höjd försvinner urskogen, och ett gräsland
uppträder, som i sin ordning vid 4,500 m.
efterträdes af kala stenbäddar och lavafält med sträckor
af lös sand. Upp till 1,800 m. höjd bor bantufolket
va-dschagga. – K. upptäcktes af missionärerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:09 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free