Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilskrift - Kilskriftsspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Aššur m. m., och i Konstantinopel ha under senare
åren hopats ännu okända skatter, i synnerhet från de
amerikanska utgräfningarna i Nippur. Mindre samlingar
finnas f. ö. i Kairo, New York, Rom, Florens, Venezia,
m. fl. st. Åtminstone omkr. 200,000 kilskriftstaflor
ha sålunda framgräfts, och ändå har väl endast en
början blifvit gjord. Litt.: se Kilskriftsspråk.
D. M.
Kilskriftsspråk, d. v. s. de språk, som använda
kilskriften som uttrycksmedel, äro förnämligast
sumeriska (se Sumerer) och
babylonisk-assyriska. Det
senare är ett rent semitiskt språk samt är den
äldsta semitiska språkgren man känner till. Språket
borde egentligen kallas babyloniska, då det är
de semitiske babyloniernas modersmål. Enligt en
nyfunnen gammalbabylonisk tafla kallades det
semitiska babyloniska språket för akkadiska i
motsats till de icke semitiske urinvånarnas språk
sumeriskan. Assyrien, ursprungligen en babylonisk
koloni, hade i allt tillegnat sig moderlandets
språk, kultur och religion. Mellan den egentliga
babyloniskan och assyriskan förefinnas därför
endast dialektiska olikheter, som t. ex. mellan
danska och norska, engelska och amerik.-engelska
språken. Babylonisk-assyriska afviker emellertid
från andra semitiska språk därigenom, att man läser
från vänster till höger, ej från höger till vänster,
som t. ex. arabiska och hebreiska. Detta har utan
tvifvel sin förklaringsgrund däri, att de barbariske
semiterna tillegnade sig ett icke-semitiskt språks
skriftecken. Såsom det äldsta kända semitiska språket
uppvisar det den minsta grammatikaliska utvecklingen
samt företer i allo en ålderdomlig prägel. Under de
2,000 år eller mera, som vi kunna följa språkets
utveckling, kunna åtskilliga förändringar i
dess byggnad och användning uppvisas, men dessa
äro jämförelsevis ringa. Själfva grammatiken är
mycket enkel. Svårigheterna vid studiet af detta
språk och dess litteratur ligga i skriftecknens
mängd (omkr. 700 enkla kilskriftstecken),
deras skiftande former, mångfaldiga betydelser,
ideografiska skrifsätt samt rikedom på ord och
speciella termer. Ett ord kan sålunda betecknas på
flerfaldiga sätt. Så kan t. ex. en verbform inna-din
betecknas med ett enda ideogram, innadin, eller
utskrifvas med stafvelsetecken, t. ex. i-na-din,
i-na-di-in, i-na-ad-din, i-na-ad-di-in, i-nad-din,
i-nad-di-in, in-na-ad-din, in-na-ad-di-in, in-nad-din,
in-nad-di-in, m. fl. Babylonisk-assyriskan är
fattig i synnerhet på tempora-beteckningar. Den har
egentligen endast två, ett perfektum eller preteritum,
som betecknar fullbordad handling och som äfven
användes som historiskt tempus, samt ett imperfektum,
som betecknar ofullbordad handling och som användes
äfven som futurum. Men språket besitter å andra sidan
ett för detsamma egendomligt och utmärkande tempus,
permansiv, som betecknar egenskap, tillstånd. Det
äldre språket, särskildt på Hammurabis tid, har
bestämda kasus-ändelser, äfvenså mimmation, men
dessa vackla eller bortfalla alldeles under språkets
senare skeden.
Kilskriftslitteraturen är både mångsidig och
rikhaltig. Den omfattar nästan hvarje område
för mänskligt själslif samt mänsklig forskning
och verksamhet. Det är ej blott den äldsta
och egendomligaste, utan också en af de mest
intressanta och för nästan hvarje forskningsområde
betydelsefullaste litteraturer världshistorien har att uppvisa. Liksom
i inre omfattning och gestaltning söker den väl
också ännu sin like i historisk omfattning. Man kan
sålunda tryggt säga, att den babyloniska litteraturen
omfattar en tidrymd af minst 3,000 år. Naturligtvis
är det omöjligt att här närmare redogöra för
denna litteratur. En särdeles förträfflig populär
vetenskaplig framställning finner man i Webers "Die
literatur der babylonier und assyrer" (1907). Vid en
hastig öfverblick af innehållet i denna litteratur
märker man först den stora mängden litterära alster
med religiös prägel. Härtill få räknas epos,
myter och legender, såsom skapelseberättelser,
syndaflodsberättelse, gudasagor och hjältesagor
(se Gilgamešepos). Vidare finnes en mängd
ritualföreskrifter rörande tempeltjänsten, för offer,
tempel och prästvigningar, heliga handlingar, dagar,
sabbat o. s. v., likaledes en mängd föreskrifter
och anvisningar rörande religiösa handlingar i mera
praktiskt syfte, såsom besvärjelser emot onda andar,
botande af sjukdomar o. s. v. Då babyloniernas
världsuppfattning var i högsta grad fatalistisk,
spelade orakelväsendet en stor roll. Därför finner man
en mängd föreskrifter för orakeltydning, förklaring af
järtecken samt afgifna orakelsvar. Och så litterära
alster, där den rent religiösa känslan finner
uttryck, såsom böner, hymner, botpsalmer, hvilka i
religiös innerlighet, känslodjup och uttryckssätt
kunna ställas vid sidan af de gammaltestamentliga
psalmerna. – Det rent historiska materialet uppvisar
en för äldre tiders historia enastående rikedom. Det
ges intet folk, som åt eftervärlden efterlämnat så
fullständiga, noggranna och framför allt varaktiga
historiska urkunder. Först märka vi sålunda historiska
legender om konungen af Kuta, staden Ereks belägring
och konung Sargons födelse. Bland egentliga historiska
urkunder intaga konungainskrifterna ett viktigt rum. I
dessa på vaser, lercylindrar, prismor, bildstoder,
stenplattor o. s. v. inristade inskrifter ge
konungarna en utförlig berättelse om sig själfva, sin
ätt, sina gudar, sina krig, byggnadsföretag, jakter
o. s. v. De äldsta gå tillbaka åtminstone 4000 år
f. Kr. Vidare finna vi jämförande historiska data för
en viss period, krönikor, kronologiska listor öfver
dynastier, enskilda konungar samt ämbetsmän. Äfvenså
finnas dokument från babylonisk-assyrisk politik
och statsförvaltning, såsom fördrag stater emellan,
proklamationer, privilegiebref, ämbetsfullmakter,
fribref, lagfartshandlingar, skattelistor o. s. v. –
Rättsliga urkunder finnas i mängd. Utom fragment
af urgamla lagar ha vi den märkliga och enastående
Hammurabis lagsamling (se Hammurabis lagar),
som innehåller en fullständig babylonisk lag,
äfvenså en ofantlig mängd rättshandlingar eller
den praktiska tillämpningen af dessa lagar, såsom
stämningar, domstolsprotokoll och utslag, handlingar
rörande äktenskap, skilsmässa, arfsangelägenheter,
adoption, köp, lån o. s. v. – Tempelförvaltningen,
likasom privata näringar och affärsföretag,
representeras af utförliga räkenskaper och dokument,
såsom arrendekontrakt, aftal, kostnadsförslag,
skuldsedlar, kvitton, bankfirmors räkenskaper,
inventarieförteckningar, aflöningslistor, rapporter
från herdar, jordbruk, väfverier, skeppsfart o. s. v.,
inkomst- och utgiftslistor, fraktsedlar och bref i
mängd. – Som rent vetenskapliga alster kunna betecknas
språkliga arbeten, såsom syllabarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
