Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina, urgammal kulturstat i östra Asien - Kina, lustslott. Se Drottningholm. - Kina-alkaloider, kem. med. Se Kinabark. - Kinabark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsendet skapat en fast grund till en sådan;
parlamentet skall sammanträda 1916. Under tiden
skall i hvarje provins ett "folkråd" inrättas. En
omläggning af centralförvaltningen genomfördes 1906
(se ofvan sp. 52), hvarvid bl. a. den dittills
iakttagna regeln, att af regeringskollegiernas
medlemmar ena hälften skulle vara kineser, den andra
mandschuer, upphäfdes. Studiekommissioner sändes
till Europa för att studera dess författning och
förvaltning, skolfrågor, handelsordning m. m.,
och frukterna af dessa studier ha framträdt i
en mångfald reformer, bland hvilka särskildt må
nämnas energiska åtgärder mot bruket af opium,
omläggning af undervisningsväsendet (se sp. 45),
reorganisation af armén och flottan, utkast till en
ny strafflag har utarbetats o. s. v. Väl fanns det
äfven ett konservativt parti, som sökte motarbeta
denna verksamhet, men det har icke lyckats hejda
den; tvärtom har regeringens inflytande icke
på länge varit så starkt i K. som under denna
reformperiod. Emot utlandet har regeringen uppträdt
med stor själfständighet. Suveräniteten i Mandschuriet
har strängt upprätthållits; äfven mot Japan, som i
många fall varit K:s lärare, har man uppträdt med
kraft: hela K. jublade, då ett japanskt fartyg, som
sökte insmuggla vapen, togs i beslag (1907), och då
japanerna protesterade, svarades med en bojkott af
japanska varor. För att tydligt ådagalägga, att K. i
detta reformarbete icke ställde sig i beroende af
utlandet, upphäfdes 1908 ett 1899 utfärdadt edikt,
enligt hvilket de utländske missionärerna fingo
prefekts eller guvernörs rang. 14 nov.
1908 dog kejsar Kuang-su; en dag senare afled
änkekejsarinnan Tse-hsi, som i 50 år varit den
bestämmande viljan inom regeringen. Den nye kejsaren
Pu-yi (Hsuang-tung), den tionde af dynastien
Ta-tsing, är född 1906. Regeringen föres af hans
fader, prins Tschun (densamme, som efter
boxarupproret måste i Berlin framföra kinesiska
regeringens ursäkt för mordet på v. Ketteler).
I okt. 1909 utfärdade denne ett dekret, som närmare
bestämde, huru de båda kamrarna i den blifvande
representationen skola blifva sammansatta. I samma
månad sammanträdde första gången de folkvalda
råden i de olika provinserna.
Litt.: Oliphant, "Lord Elgins mission to China
and Japan 1855–56" (2 bd, 1860), Bretschneider,
"Notes on chinese medieval travellers to the west"
(1875), Cordier, "Bibliotheca sinica" (2 bd, 1878–85,
suppl. 1893–1908) och "Histoire des relations de la
Chine avec les puissances occidentales 1860–1900"
(2 bd, 1901–02), A. Strindberg, "Kulturhistoriska
studier" (1881), Boulger, "History of China" (3 vol.,
1881–84, ny uppl. i 2 vol. 1898), Gordon, "Events in
the Taiping rebellion" (1884), Curzon, "Problems of
the Far East" (1896), Oxenham, "Historical atlas of
the chinese empire" (1898), Beaulieu, "La renovation
de l’Asie" (1900), Colquhoun, "The problem in China
and british policy" (s. å.), Edwards, "The story of
China" (s. å.), Spielmann, "Die Taiping revolution
in China" (s. å.), Ireland, "China and the powers"
(s. å.), Krause, "The story of the chinese crisis"
(s. å.), Michie, "The englishman in China" (2 bd,
s. å.), Wildman, "The story of the dragon empire"
(s. å.), Brandt, "Dreiunddreissig jahre in Ost-Asien"
(1901) och "Japan, Kina und Korea" (i Helmolts
"Weltgeschichte", II, 1902), Weulersse,
"Chine ancienne et nouvelle" (1901), Moule, "New China
and old" (1902), v. Müller, "Die wirren in China"
(2 bd, s. å.), Parker, "China past and present"
(1903), Dyce, "Personal reminiscences of thirty
years’ residence in Shanghai" (1906), Carl, "With
the empress-dowager of China" (s. å.), H. Hjärne,
"Kinas största kejsare" (i "Julbok 1906", utg. af
E. Stave), Mac Gillivray, "A century of protestant
missions in China 1807–1907" (1907), Martin, "The
awakening of China" (s. å.), Macgowan, "The imperial
history of China" (s. å.), Robbins, "Our first
ambassador in China" (Lord Macartney; 1908), Hirth,
"The ancient history of China to the end of the Chóu
dynasty" (s. å.), och Eames, "The english in China"
(1909). J. F. N.
Kina, lustslott. Se Drottningholm.
Kina-alkaloider, kem. med. Se K i n a b a r k.
Kinabark (Kinabarkar), Cortex chinæ, farm. med.,
barken af flera Cinchona-arter (se Cinchona,
med fig.). Den afskalas från stam eller grenar,
stundom äfven från roten, och utgör genom sin halt
af kinaalkaloider, särskildt kinin, en af våra
värdefullaste droger. Kinadrogens äldre historia är
höljd i dunkel. Det är ovisst, huruvida Syd-Amerikas
invånare före spanjorernas inträngande känt barkens
användbarhet som läkemedel. Från början af 1600-talet
omnämnas lyckade kurer med drogen som febermedel,
särskildt i prov. Loxa (Loja) i sydliga Ecuador, där
först en jesuit, därpå provinsens spanske guvernör,
don Juan Lopez de Canizares, botades med kinabark. Än
större rykte vann medlet, då vicekonungens af Peru
gemål, grefvinnan Chinchon, i Lima botades (1638) med
bark, som den nämnde Lopez sändt hennes lifläkare,
Juan de Vega. Efter återvunnen hälsa lät hon utdela
pulver af kinabark, hvilket därför kallades polvo
de la condesa ("grefvinnans pulver"). Kort därefter
började kina brukas äfven i Europa. Där spreds den
vidare af jesuiter, hvarför pulvret äfven benämndes
jesuitpulver eller pulvis patrum ("de helige fädernas
pulver"). – 1737 uppsöktes enligt anvisning af franske
botanisten J. de Jussieu och beskrefvos kinaträd
för första gången af astronomen De la Condamine i
trakten af Loxa. Två år senare sändes prof af sådant
träd till Linné, som grefvinnan Chinchon till ära
kallade släktet Cinchona. Till den vidare kunskapen
om släktet har en rad framstående forskare medverkat,
bl. a. Humboldt, Bonpland, Howard m. fl. Läran om
kinaträdens botanik och om de många kinabarkarnas
egenskaper utvecklades snart sagdt till en vetenskap
för sig (kinologi). Själfva namnet kina kommer
af indianskt quina [utt. ʃina] l. quina-quina,
som urspr. betecknade baljor af Myroxylon Pereiræ
Klotzsch, som lämnar perubalsam, och af M. peruiferum
Lin. fil. Dessa träd ansågos i gamla tider lämna äfven
kinabark, hvarför deras namn med orätt öfverfördes
på nämnda bark. Upprepningen "quina-quina" anger,
att drogen åtnjöt högt anseende. Bland infödingarna
var den på Condamines tid mera känd under det spanska
namnet Cascarilla. – Ända in i senare hälften af
1800-talet erhölls kinabark i handeln uteslutande
från vildt växande kinaträd i Syd-Amerika. I de
svårtillgängliga och ofta ohälsosamma trakter,
där dessa träd anträffades, utfördes insamlandet af
organiserade band af s. k. cascarilleros practicos,
hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
