Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - King George sound - Kinghorn - Kingia, paleont. Se Kingena. - Kingia australis, Grästrädet, bot. Se Australien, sp. 453 och 455. - Kinglake, Alexander William - Kingo, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Kinghorn-Kingo
110
-del, Princess royal harbour, ligger hamnstaden Al-
bany. Inloppet är starkt befäst.
J. F. N.
Kinghorn [ki^-hån], stad och hafsbad i skotska
grefsk. Fife, vid Forthviken, 5 km. s. v. om Kirk-
.caldy. 1,550 inv. (1901). Nära K.
föll konung
Alexander III af hästen och dog (1286). Vid K.
Ness ha vidsträckta fästningsverk anlagts
för att
-stödja dem på ön Inch Keith, 5 km. sydligare (se
Forthviken).
J. F. N.
Kingia [ki’n-] Schloenb., paleont. Se K i n g e n a.
Kingia austrälis [ki’n-], Grästrädet, bot. Se
Australien, sp. 453 och 455.
Kinglake [ki^léik], Alexander William, engelsk
politiker, historieskrifvare, f. 5 aug. 1809, d. 2
jan. 1891, fick sin uppfostran i Eton och .Cambridge,
blef advokat i London 1837, företog vidsträckta resor
till Afrika och Asien och deltog .som frivillig
i expeditionen till Krim 1854. K. valdes 1857 af
Bridgewater till led. af underhuset, där han röstade
med det liberala partiet, men i synnerhet gjorde sig
bemärkt genom sitt häftiga uppträdande mot Napoleon
III:s politik och särskildt mot Savojens och Nizzas
införlifvande med Frankrike. Vid de allmänna valen
1868 förlorade han sin plats i underhuset och egnade
sig sedan dess uteslutande åt litteraturen. Som
författare gjorde K. sig först känd 1844 genom Eöthen,
en glänsande skildring af en resa i Orienten. Ännu
större ryktbarhet vann hans historia om Krimkriget
(The invasion of the ’Crimea, 8 bd, 1863-87);
utmärkt genom själfständig forskning, sakrikedom
och en fängslande stil, lider detta historiska
verk likväl af partiskhet och .engelsk ensidighet.
E. w.
Kingo [ki-], Thomas, dansk psalmdiktare, son till en
fattig linneväfvare af skotsk börd, f. 15 dec. 1634
i Slangerup, norra Själland, d. 14 okt. 1703, blef
student 1654 och teol. kandidat 1658, var under
ett par år lärare i ett enskildt hus, inträdde
1661 i kyrkans tjänst samt blef 1668 kyrkoherde i
Slangerup, 1677 biskop i Fyns stift, 1682 teol. doktor
("bullatus", d. v. s. genom konungens utnämning)
och 1683 adlad. K. åtnjöt stort anseende som
världslig skald. Från hans ungdom märkas den hälft
skämtsamma tidsskildringen Scebygaards ko-klage
(1665), flera historisk-patriotiska skildringar,
såsom Kronborgs beskrivelse (1672), Samsös beskrivelse
(1674), tillegnad den kort förut till grefve af Samsö
upphöjde P. Griffenfeld, och Christian V:s ledingstog
1675 og 1676 (1676-77), många tillfällighetsdikter,
inskrifter (på grafstenar, under porträtt o. s. v.),
åtskilliga mycket omtyckta kärleksvisor m. m. –Ehuru
K:s fosterländska sinnelag och ett manligt, stundom
särdeles fyndigt och bildrikt språk ställa åtskilliga
af hans världsliga dikter öfver de flesta bland tidens
alster af samma slag, måste de likväl alla numera
betraktas som fullkomligt föråldrade. Hans andliga
dikter åter skola städse behålla sitt värde. De
främmande "regelrätta" versformerna lyckades
K. behandla med samma fyndighet och frihet som
folkviserytmerna. Därvid var det honom till stor
hjälp, att han egde stora musikaliska anlag
och bl. a. vågade att vid sidan af de vanliga
koralmelodierna begagna äfven lättare, från
folkvisan och den öfriga världsliga diktningen
lånade melodier. Hans andliga sånger utmärka
sig genom rikedom på djupa tankar och religiösa
stämningar, som bryta fram i det pregnantaste,
rikaste bildspråk, fullt af höghet och kraft,
så att den ortodoxa lutheranismen knappast fått
något fullkomligare poetiskt uttryck. K:s religiösa
sånger - dels kyrkosånger, lämpade till kyrkoårets
gudstjänster, bearbetningar af Davids psalmer, som
stå i samband med den heliga historien, i synnerhet
passionspsalmer, dels för husandakten afsedda sånger,
särskildt en följd af vackra morgon-och aftonsånger -
utkommo i flera samlingar. Aan-deligt siunge-koor
(2 dlr, 1674-81) grundlade hans rykte. Den förra
delen är tillegnad konung Kristian V, bl. a. med
den anmärkningen, att danskarna icke behöfde låna
från tyskarna eller andra folk, ty deras ande är
"icke så fattig eller förkrympt, att den icke kan
stiga lika högt mot himmelen utan att föras på
främmande eller utländska vingar". Den senare delen
är tillegnad drottning Charlotta Amalia, som prisas
därför, att hon icke försmådde "vårt vadmals-språk"
och däri gaf dem ett godt exempel, "hvilka i trettio
år ätit landets bröd, men aldrig velat lära sig att
tala trettio danska ord". K. har haft utomordentlig
betydelse för danska språkets utveckling och riktat
dess ordförråd, liksom han var mycket omsorgsfull om
dess rikedom och skönhet. K. framstod nu som rätte
mannen att utarbeta en ny allmän kyrkopsalmbok, och
detta värf uppdrogs också åt honom, sedan de kyrkliga
förhållandena blifvit ordnade genom Danske lov (1683),
ritualen (1686) och "alterbogen" (1688). Han anlade
ett pappersbruk och ett tryckeri vid Odense samt utgaf
1689 "Vinterparten" af Danmarks og Norges kirkers
forordnede psalmebog, som innehöll 250 psalmer, bland
hvilka 136 voro af honom själf. K. erhöll kungligt
privilegium på utgifvandet af denna psalmbok i tjugu
år, och påbud utfärdades om dess införande vid den
offentliga gudstjänsten i hela Danmark och Norge. (På
Island öfversattes "Siunge-koret" redan 1686 af Stefan
Olafsson och 1693 af Arni Thorvardsson. Till svenska
öfversattes arbetet af Sam. Columbus: "Th. Kingos
andelige Siunge-Chors 1. ok 2. deel", 1693.) En månad
därefter blef emellertid, till följd af hofintriger,
detta privilegium förklaradt ogiltigt, och hela
uppdraget att utarbeta den nya psalmboken lämnades
(1691) åt en annan, för öfrigt icke oförtjänt
psalmdiktare, Sören Jonaesen i Eoskilde. Dennes
arbete, som blef färdigt 1693, antogs emellertid icke;
och 1696 tillsattes en kommitté, som i sitt förslag
till kyrkopsalmbok upptog en stor del af K:s psalmer
och lät honom genomse handskriften, hvarjämte han
erhöll tio års privilegium på dess utgifvande. Denna
samling, som utkom 1699, är den så kallade "Kingos
psalmebog" och begagnas ännu i åtskilliga trakter. K:s
Psalmer og aandelige sange utgåfvos på nytt,
af P. A. Fenger, 1827 och "Aandeligt siungechor"
särskildt, af M. Hammerich och G. Eode, 1856. En
samlad, kritisk upplaga af hela hans alstring saknas
ännu. - Psalmen 209 i 1819 års svenska psalmbok är af
K. Se C. J. Brandt och L. Helweg, "Den danske salme-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
