- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
127-128

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinross - Kinsale - Kinsbergen, Jan Hendrik van, - Kin-scha-kiang, flod. Se Jang-tse-kiang. - Kin-sjan l. Kin-schan. Se Altai. - Kinsky - Kinstycken - Kintal, ett annat namn på den levantiska centnervikten kntar l. cantaro (se d.o.). - Kintampo - Kintschindschinga, bergstopp. Se Kanchanjanga. - Kin-tschou. 1. Stad på västrasidan av den till Japan utarrenderade halfön Liang-tung - Kin-tschou. 2. Stad i prov. Schöng-king (Mandschuriet) - Kintyre - Kinyras - Kinzig. 1. Biflodtill Rhen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

Kinsale-Kinzig

128

(13,8 kvkm.), som har flera öar, bl. a. Queen
Mary’s Island, där drottning Maria Stuart
satt fången (i slottet Lochleven) 16 juni
1567-2 maj 1568. Hufvudstad är K., vid västra
stranden af Loch Leven. 2,136 inv. (1901).
(J. F. N.)

Kinsale [kinséYl], sjöstad i irländska grefsk. Cork,
vid Bandons nlynning. 4,250 inv. (1901). Staden har
god hamn och drifver betydande fiske, men handeln har
till följd af det nära grannskapet till Cork nästan
alldeles upphört. (J-
F. N )

Kinsbergen [ki’nsberchen], Jan Hendrik van, grefve
af Doggerbank, holländsk amiral, f. l maj 1735 i
Doesburg, d. 22 maj 1819, inträdde vid 15 års ålder i
holländska flottan och blef 1762 kommendör. Sedan han
i rysk örlogstjänst 2 sept. 1773 besegrat turkiska
flottan i Svarta hafvet, återvände han 1775 till
Holland, deltog med utmärkelse i sjöstriden vid
Doggerbank 5 aug. 1781 mot engelsmännen och förde
under 1790-talets första år befälet mot fransmännen
till sjöss, men fick afsked vid Bata-viska republikens
upprättande (1795) och trädde i dansk tjänst. Af
konung Ludvig af Holland utnämndes han 1808 till
marskalk vid flottan och senare till grefve, af
Napoleon till fransk grefve och senator (1811) och
af Vilhelm I till amirallöjtnant. K. författade flera
skrifter rörande sjöväsendet. - Biografi af van Hall
(1841). G. W-k.

Kin-scha-kiang [kin-], flod. Se Jang-tse-*k i a n g.

Kin-sjan [kin-] 1. Kin-sch an. Se Altai.

Kinsky [ki’n-], gammal bömisk adelssläkt, af hvilken
två grenar, en greflig och en furstlig, ännu lefva,
båda härstammande från grefve W e n z e l Norbert
Oktavian K. (d. 1719). Af dennes söner stiftade Franz
Ferdinand (d. 1741) den äldre grefliga, och Philipp
Joseph (d. 1749) den yngre linjen. En tredje son,
Stephan Wilhelm, erhöll 1747 furstevärdigheten,
som sedermera genom arf öfvergått till Philipp
Josephs efterkommande. Af ättens många framstående
medlemmar må nämnas: 1. Wilhelm K., grefve af
Wchinic .och Tettau, gift med Elisabet Trzka,
syster till Wallensteins svåger och förtrogne, den
bekante A. E. Trzka. K. valdes till medlem af den
provisoriska trettiomannaregering, som tillsattes
vid revolutionen i Prag 1618, men drog sig i tid
tillbaka och räddade därigenom sina vidsträckta
gods. Efter 1630 var han dock i allmänhet nödsakad
att uppehålla sig utom Böhmen. Han trädde då i
förbindelse med de bömiske emigranterna och namnes
stundom vid sidan af Thurn m. fl. i samband med
deras stämp-lingar med Wallenstein. En viktigare
roll vid dessa synes emellertid ha tillfallit honom
först 1633, då han bl. a. i maj togs i anspråk för
att anknyta förbindelser mellan Wallenstein och
Frankrikes sändebud Feuquiéres. Efter att snart ha
råkat i stock-ning återupptogos dessa underhandlingar
vid årsskiftet 1633-34. K. kallades till Böhmen,
men indrogs därigenom endast i Wallensteins
fall. På samma gång som denne mördades han (25
febr. n. st. 1634) i Eger. Litt.: Schebeck, E.,
"Kinsky und Feuquiéres" (1882; hvilket arbete dock bör
användas med försiktighet). .Se f. ö. Wallenstein. -
2. Franz Ulrik K., furste af Wchinic och Tettau,
son af den ofvannämnde Philipp Joseph K., österrikisk
fältmarskalk, f. 1726, d. 1792, efterträdde Stephan
Wilhelms redan 1752 aflidne son i

den furstliga värdighejten. - 3. Franz Joseph K.,
grefve af Wchinic och Tettau, son af den ofvannämnde
Franz Ferdinand K., österrikisk fälttyg-mästare,
f. 1739, d. 1805, inträdde 1759 i krigstjänst och
blef 1768 befälhafvare för ett infanteriregemente. Han
verkade oförtrutet för militärbildningens utveckling,
inrättade på egen bekostnad en kadettskola och
blef 1785 öfverdirektör för militärakademien
i Wiener-Neustadt, hvilken han ombildade och
skötte till sin död. Han åtföljde ärkehertig Frans
(sedermera Frans II) i kriget mot Turkiet 1788-91
samt deltog äfven i 1793 och 1794 års fälttåg.
(B. B-s.)

Kinstycken [kin-; ty. kienstock], metall., kallas
hvad som återstår af "segerstyckena", då man
genom "segring" bortsmält blyet ur silf-verhaltig
koppar. Segringsprocessen nyttjades egentligen
för att ur koppar utskilja de densamma åtföljande
ädla metallerna, för hvilket ändamål kopparn
sammansmältes med verkbly och utgöts i runda kakor
eller segerstycken. Ur dessa seger-stycken utsmältes
1. "utsegrades" därefter blyet, som då upptog de
ädla metallerna. Återstoden af kopparn kallades
"kinstycken", som därefter vidare behandlades
i darrugnen (se d. o.). Hela denna dyrbara
och osäkra metod är nu öfvergifven och ersatt
genom kopparns beredning enligt andra metoder.
C. A. D.»

Kintäl [kin-; it. quintale], ett annat namn på den
levantiska centnervikten kantar 1. cantaro (se d. o.).

Kintampo [kinta’mpåu], handelsplats i nordvästra
Afrika, i den till brittiska Guldkustkolonien hörande
intressesfären, omkr. 150 km. n. om Kumasi, Asjantis
hufvudstad, på en kal, sandig slätt, på något afstånd
från högra stranden af Svarta Volta, vid den från
Salaga förbi Bontuku, Cape Coast castle och Assinie
ledande handelsvägen. Omkr. 15,000 inv., en mycket
brokig befolkning, i hvilken invandrade hausa spela
hufvudrollen. (J. F. N.)

Kintschindschinga [kin-], bergstopp. Se Kan-chanjanga.

Kin-tschöu [kin-]. 1. Stad på västra sidan af
den till Japan utarrenderade halfön Liau-tung,
vid dess smalaste ställe (omkr. 4 km. bredt),
n. ö. om Port Arthur. Eyssarna befäste K. starkt
1904, men det eröfrades af japanerna 26 maj
efter en tre dagars blodig strid. - 2. Stad i
prov. Schöng-king (Mandschuriet), vid kinesiska
östbanan. K. var förr betydligare än nu, sedan
det gått tillbaka i konkurrensen med Niu-tschwang.
J. F. N.

Kintyre [kintåYe], Cantire, bergig halfö i skotska
grefsk. Argyll, 65 km. lång, 6,5-17 km. bred. Genom
näset vid Tarbert hänger den samman med landskapet
Knapdale; i s. v. slutar den med det branta Mull of
K. (428 m.), endast 21 km. aflägset från irländska
kusten. På östra kusten ligger hamnstaden C a m p b
e 11 o w n. J. F. N.

Kinyras [ki^n-; grek. KivvQas, lat. Cinyras],
grek. myt., sagokonung på ön Cypern, älskling och
förste öfverstepräst åt gudinnan Afrodite, hvars
dyrkan han säges ha infört från Asien. Med sin egen
dotter Myrrha hade han sonen Adonis. Han gällde
äfven som grundläggare af den festliga musiken
och namnes af denna anledning som son af Apollon.
A. M. A.

Kinzig [ki’nts-]. 1. Biflod till Rhen på högra

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:09 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free