Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara kloster - Klara Kuhlman, pseudonym. Se Haxthausen, G. Ch. M. A. von. - Klarbär, bot. Se Körsbär. - Klarera - Klareringsrätt - Klargöringspenningar - Klarinett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gaf konventet eller dess sysslomän rätt att
utvälja tio bland kronans landbönder, hvilka för
fattigdom ej kunde utgöra sina kronoutskylder, för
att åt dem upplåta klosterjord och sedan behålla
dem som sina egna landbönder. Då abbedissan Kristina
klagade hos konungen, att hans fogdar samt riddare
och väpnare mot klostret och dess egendomar foro fram
"såsom glupande ulfvar bland menlösa lamm", förordnade
Albrekt 1365 marsken Karl Ulfsson till Tofta att
vara klostrets särskilda beskyddare med uppdrag att
öfvervaka, att dess privilegier ej kränktes, samt att
i allo befordra dess bästa. Af klostrets abbedissor
äro tjugu till namnet kända; den tredje i ordningen
var Magnus Ladulås’ dotter Rikissa, som vid klostrets
stiftelse af sin fader ingafs som nunna. Klostrets
anseende var stort. Då Sten Sture d. ä. 1495 ärnade
sig till Finland på krigståg mot ryssarna och hos
ärkebiskopen Jakob Ulfsson anhöll att få medtaga
det i Uppsala förvarade S:t Eriks baner, beviljades
detta, och baneret fördes med stor högtidlighet från
Uppsala och nedsattes i Klara klosterkyrka. Det var
ock där konung Hans, 1497, aflade sin konungaed, innan
Stockholm öfverlämnades till honom. – 1406 och 1446
härjades klostret af eldsvådor, och från sistnämnda år
synes dess välstånd varit i aftagande. 1508 skildrade
abbedissan Anna Reinholdsdotter i en böneskrift
till borgmästare och råd i Stockholm klostrets nöd;
nunnorna väntade hvarje stund, att taken skulle rasa
ned öfver deras hufvud. Ärkebiskopen hade kungjort,
att enhvar, som bisprang klostret i dess nöd, skulle
komma i åtnjutande af nunnornas förböner – hvarför
abbedissan anhöll, att några borgare i staden måtte
utsändas för att hopsamla de gåfvor Guds vänner ville
skänka Sankta Klara. Äfven genom aflatsprivilegier
sökte man upphjälpa klostrets ekonomi. Med den nya
tidens inbrott under Gustaf Vasa gick det dock sin
upplösning till mötes. 1523 måste konventet afskeda
sin biktfader Mårten Johansson, emedan nunnorna
"voro stadda i så dråplig nöd och lifsfara, att de
ej kunde värja och försvara hans eller sitt eget
lif och hälsa". Abbedissan påskyndade själf sitt
klosters undergång genom förrädiskt uppträdande under
kriget mot danskarna. Med hänsyn härtill beslöts på
Västerås riksdag 1527, att "klostren, som lågo på
malmen utanför Stockholm, dem till stort men, som i
staden bo, när fejd är, och fienden till skydd, måtte
nedbrytas och teglet användas till stadsmurarna samt
bostäder till nunnornas behof anskaffas i staden,
där de kunde vistas och hålla sin gudstjänst
dock utan att tvingas därtill". Klostret blef nu
ödelagdt, och nunnorna flyttades till det utrymda
gråmunkeklostret. 1909–10 företogos utgräfningar på
den gamla klostergrunden, i sammanhang med uppförandet
af ett folkskolehus. Se Nordberg, "S. Claræ minne
eller berättelse om det gamla S. Claræ kloster"
(1727). C. S-e. (T. H-r.)
Klara Kuhlman, pseudonym. Se Haxthausen,
G. Ch. M. A. von.
Klarbär, löt. Se K ö r s b ä r.
Klarera, eg. göra klar; likvidera (en skuld);
kringsegla (en udde); hålla (ett fartyg) på afstånd
från (t. ex. fasta landet); göra ett fartyg klart
för lossning (inklarera) eller afsegling med last
(utklarera) . Se vidare Klareringsrätt.
Klareringsrätt, jur. Utrikes ifrån ankommande fartyg
skall, enligt tullstadgan l juli 1904, innan
last får lossas, vid vederbörlig tullplats inklä-r e
r a s. Därvid visiteras fartyget af tullförvaltningen
och befälhafvåren ingifver den s. k. märk-rullan
samt de skeppshandlingar, hvilka skola tjäna till
bestyrkande af fartygets nationalitet samt till
efterrättelse vid beräkning af skepps-umgälderna,
där sådana ifrågakomma. Dessa um-
Ider - lastpenningar samt fyr- och båkafgift
- utgå efter fartygets tontal enligt gällande
mätbref och erläggas i regel både vid inkommande
och utgående. Vid fartygs utklarering till utrikes
ort skola, innan lastning börjas, med anmälan därom
nyssnämnda skeppshandlingar ingifvas samt i vissa
fall (tullstadgan § 35) jämväl anmälas, hvad som
skall inlastas. Sedan last intagits för befordran
till utlandet, skall af befälhafvaren underskrifven
lastförteckning och af hvarje aflastare utfärdad
angifnings-inlaga aflämnas till tullförvaltningen. Då
detta skett och stadgade afgifter blifvit erlagda
samt de villkor, som gälla för utskeppning af vissa
slags varor, i förekommande fall iakttagits, meddelar
tullförvaltningen skepparen tullpass å fartyg och
last. - Fartyg, som gå inrikes orter emellan, äro
skyldiga att underkastas visitation, då saltsjön
befares, så ock i viss utsträckning (tullstadgan
§ 47) att vara försedda med s. k. årspass och i
vissa fall (§§ 48, 49) att inneha förpassning af
inlastadt gods samt att vid tullplats uppvisa sådana
passhandlingar. Jfr S k e p p s k l a r e r a r e.
A. D. H. (B. E-g.)
Klargöringspenningar, sjöv., en viss penningsumma,
som en sjökommenderad person förr uppbar i förskott på
aflöningen för att i ett eller annat hänseende ställa
sig i ordning. Fordom voro sådana klargöringspenningar
bestämda att utgå under namn af "ekiperingspenningar",
och summans storlek var beroende af den kommenderades
grad samt resans längrd och beskaffenhet.
L. H.*
Klarinett, mus. 1. (It. clarinetto, dimin. af clarino,
trumpet), blåsinstrument af buxbom eller ebenholts,
omkr. 50 cm. långt och försedt med (numera) 18 tonhål,
af hvilka 13 skötas medelst dels
Fig. 1. Klarinett.
öppna, dels slutna klaffar och de öfriga betäckas
omedelbart med fingrarna. Tonen alstras genom ett
gåsnäbbformigt munstycke, i hvars öppning sitter ett
af rör skuret blad, som vibrerar liksom tungan i en
orgelpipa, öfriga delar äro: hufvudstycket (päronet),
som förbinder munstycket med mellan-stycket (i två
delar af växlande storlek alltefter instrumentets
stämning), samt slutligen klockstycket. Klangfärgen
är mild, klar och fyllig, och instrumentet hör till
de "kvinterande", d. v. s. att bland öfvertonerna
saknas de jämna talen, så att vid öfver-blåsning
tonen hoppar öfver oktaven (2) och springer direkt
till dess kvint, duodeciraan (3), o. s. v. Det
brukliga omfånget är e-/3, därofvan blir tonen svår
att frambringa. Lägsta oktaven kallas chalumeau. ett
franskt ord (jfr Skalmeja), som äfven nyttjas för att
beteckna, att de skrifna noterna skola spelas en oktav
lägre. Instrumentet noteras i violinklav. Alla slags
figurer kunna utföras på klarinett, dock fordras stor
skicklighet för instrumentets virtuosmäs-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
