- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
259-260

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kleomenes. 1, son af Anaxandridas - Kleopatra. 3. Egyptisk drottning - Kleopatras nålar - Klepsydra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259

Kleopatras nålar-Klepsydra

260

(41 f. Kr.) gjorde sitt triumftåg genom Mindre Asien
och ordnade landets angelägenheter, blef K. kallad
till Tarsos för att stå till ansvar, för att hon icke
nog verksamt understödt triumvirernås sak. Drott-

Mynt, slaget för Kleopatra.

ningen kunde lätt rättfärdiga sig, ty hennes hållning
mot Caesars mördare hade alltid varit fientlig, men
hon hade mer att vinna af en man så tillgänglig för
kvinnlig skönhet, som Antonius var. Redan vid första
sammanträffandet, då drottningen, smyckad som den
ur hafvet uppstigande Afrodite, seglade Antonius
till mötes uppför floden Cydnus på ett förgylldt
fartyg med segel af purpurtyg och åror af silfver,
intogs han af den ännu sköna och alltid förföriska
kvinnan. K. började då drömma om något högre,
än hvad Caesars gunst hade skänkt: hon ville genom
Antonius blifva världshärskarinna. Hon fann också hos
Antonius välvillig medverkan till de stora planernas
realiserande. Det vill i själfva verket synas, som om
Antonius - möjligen likasom Caesar - hade i tankarna
att i österlandet, som han betraktade som den rikare
och bättre delen af det romerska riket, grunda ett
storvälde efter Alexanders föredöme. Tid efter annan
vistades den romerske triuinviren i Alexandria,
där yppiga fester aflöste hvarandra. Antonius blef
alltmera insnärjd i K:s garn, och då han ändtligen lät
förmå sig att förskjuta sin senare hustru, den dygdiga
och sköna Octavia, hvilken han tagit till äkta för
att bibehålla sämjan med Octavianus, stod intet mer
i vägen för ett äktenskap mellan K. och honom eller
för att deras barn skulle till skänks erhålla länder
och riken. Men Antonius hade, genom sin hängifvenhet
för K. och sin småningom framträdande, af henne
närda riktning åt den österländska hofhållningen och
sultanväldet, blifvit alltmera främmande för romarna,
på samma gång som hans medtäflare, Octavianus, i
Västerlandet, synnerligen i hufvudstaden, började
framstå ej endast som arfvinge till Caesars makt,
utan äfven som upprätthållare af det gamla Roms
traditioner och välde. Dessutom synes Antonius, såsom
väl naturligt var, under sitt yppiga lefnadssätt i
Egypten ha förlorat ej litet af den handlingskraft,
som fordom hade skänkt honom framgång. När brytningen
med Octavianus inträffade (32 f. Kr.), ådagalade
Antonius, som i själfva verket dock förfogade öfver
rika hjälpmedel och stridskrafter, icke sin vanliga
duglighet. I af görandets stund i sjöslaget vid Aktion
(2 sept. 31) lät han bestämma sig af K:s kanske
redan förut uttalade önskningar och råd att framför
allt tänka på återfärden till Egypten och på makten
öfver Orienten, hvarför han jämte drottningens flotta
öfvergaf sin kämpande sjömakt. På våren 30 kom den
segerrike Octavianus till Egypten, och då började
det mest upprörande i skåde-

spelet. K. drog sig icke för att i hemlighet öppna
underhandlingar med segraren, beredd att uppoffra
Antonius, som för henne offrat maka, heder och
fosterland. Slutligen dödade Antonius sig själf, men
fick, innan han utandades sin sista suck, visshet om,
att den honom förut lämnade underrättelsen om K:s
själfmord var falsk. För drottningen återstod då
att söka bedåra Octavianus. När detta misslyckades
och hon på intet villkor ville med sin person gifva
glans åt hans triumfintåg i Rom, för hvilket ändamål
hon sparades och noga bevakades, gaf hon sig döden,
gäckande sina väktares uppmärksamhet. Om hon för
ändamålet begagnade en giftfylld hårnål eller en
huggorms bett, är osäkert; icke ens i forntiden
synes man ha med visshet känt förhållandet. Hennes
son Caesarion samt hennes och Antonius’ son
Antyllus blefvo dödade på segrarens befallning. -
K:s själfviska och lidelsefulla karaktär har på
ett glänsande sätt blifvit skildrad af Shakspere i
skådespelet "Antonius och Kleopatra". De latinska
bref, som i vissa editioner af Petronius’ verk och i
andra forntida skrifter finnas upptagna som författade
af och om K. och gifva en alltför stark färgläggning
af hennes sinnlighet, kunna icke ha något anspråk på
att gälla som äkta. Af framställningar inom konsten af
K. må nämnas Kronbergs stora tafla "K:s död" (1883).

l Q. 2. A. M. A. 3. E. Tdh.

Kleopatras nålar, benämning, som den frankiska
befolkningen i Alexandria redan före fransmännens
intagande, af nämnda stad (1798) använde på två där
befintliga obelisker. Vid den tidpunkten stod den
ena upprätt i östra delen af staden, den andra låg
kullfallen därbredvid. Båda obeliskerna uppfördes
af Thotmes III (omkr. 1550 år f. Kr.) framför Ras
(solgudens) tempel i Heliopolis, men flyttades år 23
eller 22 f. Kr. af den romerske prefekten Barbarns
därifrån och uppställdes framför Caesars tempel
(Ccesareum) i Alexandria. Af Muhammed Ali skänktes
(1819) den kullfallna obelisken till England, och på
bekostnad af professorn sir E. Wilson fördes den långt
senare af ingenjören J. Dixon till London. Dixon
inneslöt obelisken i ett 30 m. långt, mot båda
ändarna tillspetsadt, vattentätt järnfodral, som
togs på släp af en ångbåt. Af-färden från Alexandria
skedde 21 sept. 1877; man tvangs under resan af en
hård storm i Vizcayaviken att kapa bogsertåget och
gifva obelisken förlorad, men den återfanns efter
ett par dagar, ankom 21 jan. 1878 till Gravesend och
upprestes i London, på Thames’ norra strand, mellan
Waterloobron och Charing-cross-stationen. Höjden är
20,72 m. Den andra obelisken fördes 1880 till New
York och upprestes i Central park därstädes. Dess
höjd är 21,6 m. Jfr Wilson, "Cleopatra’s needle"
(1877) och Gorringe, "Egyp-tian obelisks" (1882).

Klepsydra (grek., lat. clepsydra, af grek. klefptéln,
stjäla, och hy’dor, vatten), vatten-ur, ett
slags instrument (se fig.), som i den klassiska
forntiden (företrädesvis vid offentliga föredrag,
domstolsförhandlingar Klepsydra.

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free