- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
285-286

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klingspor 5. Filip Otto Leonard - Klingspor 6. Karl Gustaf Adolf - Klingstedt, Karl Gustaf - Klingsten, petrogr. Se Fonolit. - Klingsystem, skogsv. Se Klingbord. - Klingwall, Jakob - Klingvallsån. Se Lyddeån. - Klinhus.Se Klenhus. - Klinik - Klinisk - Kliniskt dop - Klink, skpsb. Se Bordläggning och Båtbyggnad. - Klinka - Klinkbrickor, sjöv. Se Klinka. - Klinkbult, skpsb. Se Båtbyggnad. - Klinker - Klinkerfues, Ernst Friedrich Wilhelm - Klinkertegel. Se Klinker, tekn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


vid urtiman 1892 försvarsutskottet, 1893-96
bevillningsutskottet, 1897-1903 och 1905-10
statsutskottet samt 1904 läroverksutskottet. Han har
varit led. äfven af läroverkskommittén 1899-1902
samt af löneregleringskommittén (från 1907). 1901
utnämndes han till hofmarskalk.

6. Karl Gustaf Adolf K., friherre, den föregåendes
broder, politiker, f. 18 nov. 1847 på Skörtinge,
Östergötland, ingick 1868 som underlöjtnant vid
Göta artilleriregemente och avancerade 1883 till
kapten, men öfvergick 1885 till reserven och tog af
sked 1893. K., som genom gifte blifvit egare till
Råbäck i Västergötland m. fl. stora egendomar, har
intresserat sig mycket för jordbruks-, industriella
och andra affärsföretag samt kommit att intaga
en mycket framskjuten ställning bland de längst
gående protektionisterna. Sedan 1890 års riksdag
representerar han Skaraborgs län i Första kammaren
och har därunder varit led. af statsutskottet
(1896), bevillningsutskottet (1897-1909)
samt särskilda utskotten för försvarsfrågan
1901 och för rösträttsfrågan 1907. 1894-95,
1905-07 var K. statsrevisor. Han var verksam vid
stiftandet af Sveriges agrarförbund (numera Sveriges
landtmannaförbund, se Agrarer) och är sedan många år
förbundets ordf. K. utnämndes 1907 till hofmarskalk.

1. M. G. S. 2 o. 5. V. M. 3. -rn.* 6. T-s.

Klingstedt, Karl Gustaf (af fransmännen stundom
kallad Clinchetet), svensk miniatyrmålare, f. 26
febr. 1657 i Riga, d. 1734 i Paris, egnade sig från
sitt 15 :e till sitt 33 :e år åt militärtjänst
(hvaraf 5 år vid svenskt regemente) och vann
därefter som miniatyrmålare i Paris sådant rykte
för sin skicklighet att utföra små galanta eller
skabrösa scener i tobaksdosor, att han kallades
"le Raphael des tabatiéres". Sina miniatyrer skall
han ha utfört med tusch. Bland hans arbeten märkas
Susanna i badet (Spitzers samling, Paris) samt
Venus och Galatheas triumf (båda reproducerade
i kopparstick af Picard). Äfven flera andra
af K:s miniatyrmålningar finnas graverade
(af dem några i Nationalmuseum). K. dog,
såsom det uppgifves, i fattigdom.
J. K-e.*

Klingsten, petrogr. Se Fonolit.

Klingsystem, skogsv. Se Kl in gb or d.

Klingwall, Jakob, präst, fornforskare, f. 23 mars
1786 i Näs på Gottland, d. 19 dec. 1866 i Korna,
student i Uppsala 1805, filos. magister där 1812,
lektor i matematik och fysik vid Visby gymnasium
1821, med Västkinde som prebende sedan 1828,
kyrkoherde i Roma 1842, aftecknade fornminnen,
runstenar m. m. samt utgaf bl. a. Karta öfver Visby
(1834) med åtföljande Kort sammandrag af Gothlands
och Visby stads historia. Vitt. hist. o. ant. akad:s
stora prismedalj (1825) och ledamotskap i Nordiske
oldskriftselskabet kommo honom till del.

Klingvallsån. Se Lyddeån.

Klinhus. Se Klenhus.

Klinik (af grek. kline, säng), lat. clinicum,
med., undervisning vid sjuksängen i medicinens
särskilda praktiska grenar, såsom i invärtes sjukdomar
(medicinsk klinik), i kirurgiska fall (kirurgisk k.),
i barnsjukdomar (pediatrisk k.), i ögonsjukdomar
(oftal-miatrisk k.), i öronsjukdomar (otiatrisk k.),
i sinnessjukdomar (psykiatrisk k.), i veneriska
sjukdomar (syfilidologisk k.), i kvinnosjukdomar
(gynekologisk k.), i barnförlossningskonst (obstetrisk
k.) m. m. Hufvudsaken vid den kliniska undervisningen är, att
lärjungen genom att få se, undersöka och närmare
studera den sjuke får under lärarens ledning en pä
egen erfarenhet grundad lefvande kunskap om sjukdomen
och dess behandling. Då sjukmaterialet utgöres icke af
på stället liggande patienter, utan af "ambu-lanter"
eller för tillfället sig infinnande, kallas detta
undervisningssätt poliklinik (af grek. polis, stad,
emedan de sjuke vid sådan klinik egentligen behandlas
ej inom sjukhuset, utan ute i staden). - Kliniker,
ledare af en klinik; utöfvare af klinisk verksamhet.
F. B.*

Klinisk, som har afseende på den kliniska
undervisningen eller som kan iakttagas vid sjuksängen;
praktiskt medicinsk.

Kliniskt dop kallades i den äldre kyrkan ett på
sjuksängen (grek. kline) meddeladt nöddop. Cyprianus,
Augustinus och andra kyrkolärare förklara ett
sådant dop giltigt. Meningarna voro dock delade
om behöfligheten af dess förnyande, om den sjuke
tillfrisknade. På synoden i Neo-Caesarea 314 beslöts
emellertid, att ingen clinicus (så kallades en genom
sådant dop i kyrkan upptagen) skulle få vigas till
präst. Sedan barndopet blifvit allmänt, bortföllo helt
naturligt alla spörsmål om det kliniska dopet. Dock
innehöllo senare kyrkoförordningar länge stadgandet,
att ingen, som undfått "kliniskt dop", kunde väljas
till biskop. J-J’-

Klink, skpsb. Se Bordläggning och Båtbyggnad.

Klinka, sjöv., nita spik eller naglar i en båt emot
små plåtlappar (klinkbrickor).

Klinkbrickor, sjöv. Se Klinka.

Klinkbult, skpsb. Se Bult 1.

Klinkbyggd, skpsb. Se Båtbyggnad.

Klinker 1. Klinkertegel (höll. och ty., af
ty. klingen, ljuda, klinga), tekn., i allmänhet
tegel, som blifvit så hårdt brändt, att det alltigenom
antagit en glasartad, sammansintrad beskaffenhet. Det
af lera brända klinkerteglet är hårdt och klingande
samt motståndskraftigt mot atmosfärilier och kemisk
inverkan. Det är på grund af sin framställning,
i motsats mot vanligt tegel, icke poröst och kan
därför icke som detta uppsupa vatten eller draga
åt sig fukt. Klinker har nu för tiden vidsträckt
användning. I Sverige bedrifves vid de skånska
lervarufabrikerna en omfattande tillverkning
af klin-kerfabrikat, t. ex. trottoarklinker
(se Gatläggning, sp. 802), klinkertegel till
beklädnad af kaj-, dock- och slussväggar samt
andra vattenbyggnader, klinkerformsten till
sulfitkokare och kemisk-tekniska ändamål.
C. A. D.*

Klinkerfues [-fös], Ernst Friedrich Wilhelm,
tysk astronom, f. 29 mars 1827 i Hofgeismar,
Hessen, d. 28 jan. 1884, blef 1851 assistent, 1856
observatör och 1867 direktor vid observatoriet
i Göttingen samt 1863 professor vid därvarande
universitet. K. upptäckte åtskilliga kometer samt
var äfven i öfrigt en lycklig observatör. Hans
hufvud-arbeten höra dock väsentligen till den
teoretiska astronomien: beräkningen af planet- och
kometbanor, planeternas absoluta störingar, sambandet
mellan kometer och raeteorströmmar m. m. K. var äfven
framstående som meteorolog. Hans mest bekanta arbete
är Theoretische astronomie (1872, ny omarbet. uppl.,
utg. af H. Buchholz 1899). B-d.

Klinkertegel. Se Klinker, tekn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free