Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klorofyll - Klorofyllan - Klorofylliner, kem. Se Klorofyll. - Klorofyllit - Klorofyllkorn, bot. Se Cell, sp. 1390. - Klorofyllkropp, bot., detsamma som kloroplast (se Assimitation, sp. 238, och Cell, sp. 1390) - Klorofyllparenkym, bot., cellväfnad bestående af klorofyllförande parenkymceller, t. ex. i örtbladen (se Cellväfnad, sp. 1406) och den primära barken (se Bark, sp. 927). - Klorogensyra - Klorometri, kem. Se Klorkalk. - Kloroplaster, bot. Se Cell, sp. 1390. - Kloroplastid, bot., detsamma som klorplast (se Cell, sp. 1390. - Kloros. 1. Med., bleksot (se d. o.). - Kloros. 2. Bot., sjukdom hos växter - Klorrökning - Klorsilfver - Klorsilfverelement, fys. Se Galvaniskt element, sp. 667-668. - Klorsyradt kali, kem., farm. med. Se Kaliumklorat och Klorat. - Klorur - Klorsyra, kem. Se Klor och Klorat. - Klosyrlighet, kem. Se Klor. - Klortetroxid, kem. Se Klor. - Klorvatten, kem. Se Klor. - Klorväte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S37
Klorofyllan-Klorväte
338
Willstätter anger följande formler:
För rhodofyllin och glaukofyllin (Mg N4 C31 H32)
(COOH)2.
För pyrrofyllin och fyllofyllin (MgN4C31H33) COOH.
Schunk och Marchlewski visade först, att klorofyll
lämnar sönderdelningsprodukter, som äro besläktade
med blodfärgämnets derivat, hemin (se d. o.). De
öfverförde nämligen klorofyll med het alkoholisk
saltsyra till fyllocyanin, som vid upphettning med
alkali lämnade fylloporfyrin (se ofvan). Denna
förening liknar mycket hematoporfyrin, som fås
ur hemin, och såväl porfyrinet ur klorofyll som
porfy-rinet ur blodfärgämnet öfvergår slutligen
i samma hemopyrrol = metylpropylpyrrol. Den
magnesium-haltiga komplexen, som återkommer i alla
fylliner,
anses ha strukturen
Den hufvudsakliga skillnaden mellan blodfärgämnet
hemin och klorofyllets derivat torde vara, att de
förra innehålla i stället för Mg den likaledes
två-värda gruppen Fe Cl. Kristalliseradt
klorofyll bildar hexagonala blad, som lätt
lösas i alkohol, mindre lätt i eter och nästan
ej alls i petroleter. Det ingår i större mängd
hos öa/eopszsarterna, hvarur det lämpligen
framställes. Det amorfa klorofyllet, som är vida
vanligare, är lösligt i petroleumcter och kan ej ha
uppkommit ur det kristalliserade under beredningen,
ity att det ensamt är fytolhaltigt (se ofvan).
Vid framställning af klorofyll måste man
undvika växtsyrornas förstörande inverkan,
hvilket sker därigenom, att man extraherar i
mörker försiktigt torkade (således ej färska)
blad med kall metylalkohol. Extraktet, som
då erhålles, innehåller utom klorofyll Äfven
karoten och xantofyll, hvilka aflägsnas genom
"entmischung". Alkoholextraktet försättes med en
lika volym petroleumeter eller kloroform samt litet
vatten, så att ett vattenhaltigt alkoholskikt
innehållande xantofyllet afskiljes. Karoten
aflägsnas dock på denna väg endast med svårighet och
ofullständigt. Kristalliseradt klorofyll ur Galeopsis
vinnes genom det torra bladpulvrcts utskakning med
alkohol i närvaro af krita och tillsats af eter till
kristallisationen. Kristallpulvret tvättas med eter.
11. E.
Klorofyllän, kem. (af grek. cUoro’s, grön och
fy’llon, blad), ett klorofyllpreparat, framställdt
af Hoppe-Seyler genom extraktion af friskt gräs
med eter och därpå med kokande alkohol. Extraktet
koncentreras till kristallisation, filtreras och
fälles med vatten; denna fällning utlakas med eter,
och eterlösningen afsätter vid afdunstning djupgröna
klorofyllankristaller med bruna reflexer. Det är ej
oförändradt klorofyll, utan uppkommet därur genom
inverkan af den sura växtsaften. 11. E.
Klorofylliner, kem. Se Klorofyll.
Klorofyllit Jackson, miner., en grön
bladliknande varietet af cordierit.
A. Hiig.
Klorofyllkorn, bot. Se Cell, sp. 1390.
Klorofyllkropp, bot., detsamma som kloroplast (se
Assimilation, sp. 238, och Cell, sp. 1390).
Klorofyllparenkym, bot., Cellväfnad bestående af
klorofyll förande parenkymceller, t. ex. i örtbladen
(se Cellväfnad, sp. 1406) och den primära barken
(se Bark, sp. 927).
Ord, som saknas under
Klorogensyra, kem., tvåbasisk syra med smält-punkten
206°-207°, utgör den sura komponenten i klorogensurt
kalikoffein, C32 H36 019 K2 (C8 H10 N4 02)2 + 2 H2 O,
huvudbeståndsdelen i kaffe. Klorogensyra spjälkas
genom alkalier i kinasyra och kaffcsyra (se dessa
ord). H. E.
Klorometri, kem. Se K l o r k a l k.
Kloropla’ster, bot. Se Cell, sp. 1390.
Kloroplastid, bot., detsamma som kloroplast (se Cell,
sp. 1390).
Kloros (af grek. chloro’s, blekgrön). 1. Med., bleksot
(se d. o.).
2. tiot., sjukdom hos växter, beroende på järnbrist,
visande sig däri, att de f. ö. normala växterna
till följd af klorofyllbrist bli hvita eller
blekgula. Vattnas en dylik växt med en starkt utspädd
järnvitriollösning, återvänder den gröna färgen.
2. G. L-m.
Klorrökning, eller utvecklande af fri klorgas,
nyttjades förr i afsikt att tillintetgöra smittämnen,
d. v. s. för att dcsinficiera ("desinfektera")
rum, sängkläder och andra kläder, möbler m. m.,
som begagnats af personer, hvilka lidit af smittsam
sjukdom. Till användning för frambringandet af fri
klorgas föreskref Svenska farmakopén (cd. VII),
under namnet Species pro vaporibiis clilnri, l del
pulveriserad brunsten (mangansuperoxid) och 3 delar rå
klorvätesyra, hvilka sammanblandades för tillfället,
då klorrökningen skulle verkställas. Klorrökning
anordnades äfven enligt äldre Sv. militärfarma-kopé
därigenom, att man i ett lerkärl öfvergöt l del
klorkalk med 5 delar rå saltsyra (Snflimentvm chlori
Ph. Su. mil.). Klorrökning, som starkt angriper
lungorna, om man oförsiktigt utsätter sig för
densamma samt bleker färger, har numera kommit ur
bruk, undanträngd af svafvelrökningår och rökning
med formaldehyd m. m. O. T. S. (C. G. S.)
Klorsilfver, kem.9 klorvätesyrans silf versalt,
Äg Cl, erhålles som en hvit, ostlik, i syror
olöslig, men i ammoniak, i cyankalium och i
natriumsulfat (fixersalt) löslig fällning, då
lösningar af klormetaller eller saltsyra blandas med
silfversaltcr. Klorsilfver smälter vid upphettning
till en gul vätska, som åter stelnar till en
hornlik massa. I ljuset blir det hastigt violett,
sedan grått och svart, emedan det sönderdelas
och afskiljer silfversubklorur, Ag2 Cl, och sedan
silfver. På denna egenskap beror dess användning
i fotografien, där det emellertid numera alltid
ersattes af bromsilfver. I mineralriket förekommer det
sällsynt som hornsilfver (se d. o.) 1. silfverhornerz.
P. T. C. (H. E.)
Klorsilfverelement, fys. Se Galvaniskt element,
sp. 667-668.
Klorsyradt kali, kem., farm. med. Se K a l i u m-k
l o r a t och K l o r a t.
Klorur, kem., kallas en metalls förening med klor,
hvari metallen icke är förenad med högsta möjliga
antal kloratomer. Så kallas t. ex. föreningen Cu Cl
k o p p a r k l o r u r, emedan koppar äfven kan
förena sig med två atomer klor till saltet Cu CU,
som kallas kopparklorid. H. É
Klorsyra, kem. Se Klor och K l o r a t.
Klorsyrlighet, kem. Se Klor.
Klortetroxid, kem. Se Klo r.
Klorvatten, kem. Se Klor.
Klorväte, kem., en förening mellan klor och väte,
sammansatt enligt formeln H Cl. Löst i vatten,
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
